ringsfrihet, så att, likasom landets moders,i näring jordbruket är och länge varit en fri ll handtering, också de i inskräoktare mening 8. k. näridbarne, handel, handtverk och fa-f kränkningar än hvud I E briker, utan andra insk angår vi för menniskans helsa och hf samt i tätare bebyg orter eldfara och allmän god ordning älfventyrliga föremå helt och hållet frigifves och gjordes fullkomligt oberoende af föregående prof, ansök-! ningar samt myndigheters och menigheters : pröfoiog. ) il j Lika litet som gesälloch mästarprofven, äfven om de alltid under stränga kontroller; -oflades, ionebära någon allmänheten betrygi: gande borgen för den dokumenterade arbe1 tarens framtida bemödande och förmåga att väl uppehålla sin verkstad och utföra åtagna j: beställ r — mångfaldiga bevis om ett. ennat förhållande lemnar erfarenheten tro-!! ligen i hvarje stad och inom hvarje yrke —1 lika litet är det i regeln den sålunda doku!mnterade arbetsskickligheten och derigenom ;! berättigade yrkesskylten, som bestämmer alli mänhetens förtroende till yrkesmannen. Och! i hvad fall som helst synes statens omsaor-j ger icke skäligen böra neddragas till för mynderskap öfver individernas tillverkning och anskaffning af mer eller mindre dugliga förnödenheter, helst då ett dylikt förmynderskap icke kan utöfvas med betryggande kraft i och aldrig utan betänkliga ingrepp i med-j! borgarens billiga anspråk att få, utan några : i förväg lagda hinder, sig ärligen försö n Varuförbrukaren är och förblir alltid, hädan-;: efter såsom hittills, den stränga och bästa kontrollanten öfver varutillverkarens skick: lighet. 5 Ingalunda angelägnare än de officiella ar: betsprofven synas mig föreskrifterna om föregående ansökningar samt menigheters och myndigheters utlåtanden och resolutioner såsom vilkor för öppnande af en verkstad, fa-; brik eller handelsbod, äfvensom föreskrifter om efteråt skeende anmälanden. Vid de årliga mantalsskrifoingarne kan och bör uppe! lysning lätt inhemtas angående hvar och en. ersons yrke; och vid statens samtkommu: nens taxeringsförrättningar, der mantalsläng-: derna äro att tillgå, samt fullkomlig känne-: dom angående hvarje till distriktet hörande ersons verksamhet och inkomst måste föratsäitas vara tillgänglig, kan statens och kommunens beskattningsrätt nogsamt göras gäl-. lande, utan någon af näringsidkaren särskildt gjord anmälan om sin verksamhet. Man har i gällande bevillningsstadga frångätt kraf; vet på de enskildes beskatiningsujpgifter, och med lika liten våda för god ordning! kunde, enligt min tanke, särskilda yrkesan-; sökningar och uppgifter väl anskaffas. Det; kan och bör vara det allmännas omsorg att för sina beskattningsändarmål anskaffa erfor-; derliga upplysningar angående föremålen för beskattnin? ; men krafvet på de enskildes yrkesanmälanden ålägger obehöfliga förbin-; delser, hvilkas uraktlåtande alstrar fel och. strallpåföljder, störande samhällstrefnaden: och de enskildes ekonomiska testånd. i För den större industriidkaren, köpman-: nen eller fabrikanten, må ansökning att få drifva sin rörelse, eller anmälan att han öpp; nat en sådan, jemte lösen af tillståndsresolutionen eller anmälniogsbevis, synas medföra sina jemförelsevis ringa besvär och kostnader. Han är sjelf erfarnare eller har åt-j minstone förbindelse med erfarna personer,; som kunna gå honom tilihanda; och kost-; naden blir en obetydlighet i förhållande till; hans nödvändiga rörelsekapital. Annorlunda är förhållandet både i ena och andra hänseendet med den mindre näringsidkaren, handtverkaren (mästaren eller sjelfförsörjaren) samt landthandlanden. För dem blir? hvarje af staten äskad åtgärd i omförmälda ! hänseenden en tunga. För ella såväl den större som den mindre näringsidkaren, må ste det dock kännas allratyngst att icke, endest i följd af sin menniskorätt, kunna och våga sig ärligen försörja på hvad sätt hoxom bäst synes, utan åfventyr att göra gig skyldig till öfverträdelse aflagar, hvilka i hans rätiswedvetande sakna all grund. Man har påstått att samhällsordniugen skulle kräfva dessa offer af detindividuella oberoendet; men beviset derför är man, enligt min tanke, ännu skyldig. Såvidt jag förmår inse, rubbas på intet sätt den allmänna ordningen deraf att samma person, som den ena dagen drifver handel, den andra idkar ett eller fl-ra handtverk o. s. v. och detta utan all slags inblandning af offentliga aukteriteter. Tvärtom synes mig det allmännas fördel bäst främjas, ju mera samhällsmedlemmarne i den obegränsade arbetsfriheten och medvetandet deraf finna utvägar och uppmuntran att förvärfva och utveckla ekonomiskt oberoende. Måhända skall denna tanke, hvars grund är det ärliga arbetets och den oförvitliga individens frihet, synes alltför oförberedt bryta med hittills följda traditioner; men jag vågar belvifla att någon verklig olägenhet skulle genom tank j ns utförande uppstå. Jag har ingalunda förbi fullkomligt obegränsad nä s den nu antydda, skulie lemna öppet tillfälle för omynd:2a, män eller qvinnor, om deras målsmän sådant medgåfve, för i konkurstillstånd försatta personer, ja till och med för straffade förbrytare att öppna en handel eller anlägga en verkstad, förutsatt de ega eller kunna skaffa sig deriill nödiga tillgångar. Och jag förutser att de traditionella fördomarne skola taga anstöt af sådana der obegränsade näringstrihetens konseqvenser, mer att nåvat samhällsordningen störande