STOCKHOLM den 20 Jan. . Bref från Köpenhamn, (Från Afiörbledets korrespondent.) Köpenhamn den 17 Januari, Jag börjar med att önska er och ertland ett godt nytt år; det stora framsteg, 1 gån till mötes, följes här med lifligt intresse, och det är, Gudi lof, med godt hopp om fet första stegets tillvägabringande, tom året förflyter för er. Vårt nya är har ingått tungt och tryckande; det danska folket hyser ingen tro på, att året skall föra oss något steg framåt, snarare ett eller annat steg tillbaka eiler också alldeles intet steg, utan overksamt stillastående i en pinsam, tryckande luft, och bådadera är det tungt ati emotse. Slutet af förra året och kanske isynnerhet grefve Russells not, ryckte väl riktigt upp folk, som länge tegat i en letargisk dvala; man fick ögonen öppna, men egentligen blott för att se, att ställningen var långt mera förtviflad än man hade trott. Det nya året har fört med sig rykten, att äfven Rysslands not, som lär understödja lord Russells, skall vara öfvermodig och fiendtlig, att ryska regeringen skall ha befallt sitt sändebud, att, om hr Hall icke gjorde tillbörligt afseende ä noten, konferera med andra danska män, samt att således designera ministerens efterträdare, och nu heter det också, att Frankrike likaledes understöder grefve Russells depesch. Samtidigt har det berättats i kretsar, som tro sig vara väl underätlade, att regeringen såsom en eftergift skulle erbjuda en större provinsiel sjelfständighet åt Slesvig, eburu litet hvar kan se att detta är en handräckning åt sleswigholsteinismen, och slutligen ha en mängd rykten om ministerkombinationer varit i omloop, bland hvilka isynnerhet det om en allians mellan Blixen-Finecke och Sponneck ansetts trovärdigt. Ettsådant förbund skulle antingen åter göra Blixen-Finecke till absolulist och helstatsman eller grefve Sponneck till liberal och Eiderman, eller också skulle föreningen ingås med den kära tanken i bakhåll å ömse sidor: att efter en kort tids förlopp kasta kompromissens ena faktor öfver bord; men man hyser intet tvifvel om, alt grefve Sponneck nog blefve den som höll sig qvar; han har förr ådagalagt en ovanlig talent att kunna sitta qvar på minister bänken, ehuru den ena gruppen af embets bröder efter den andra måst stryka på fo. ten. Detta är icke några glada utrigter, och inför dem står folket ännu vacklande och famlande utan viljestark enighet. Den skall komma, och jag är alltför mycket öfvertygad om mitt fäderneslands och mitt folks lifskraft och förmåga, när det gäller, för att kunna förtvifla och tro, att dess vilja och förmåga att handla först skulle vakna, när det är för sent; men jag fruktar alt de vakna sent, mycket sent, 1y det är redan sent. Regeringen skall under: hendia, skrifva depescher och försöka inbilla Tyskland — cch, om möjligt, änr.u flera — att om det danska folket afstår från helstaten och finner sig i Holsteins frånskiljande, så är det ett offer, som det med sorg bringar Tyskland; hon vill siå utlandet, ty det är så bra att ha v nskapliga makter4; derföre fruktar hon för att å utseende af att ha vågor mid den danska befolkniagen att sk: ffa, ut få skenet af att sympatisera med den der plebeji-ka och okyoniga apparaten, riksdages; derföre mottager hon ej det stöd, som riksdagen bjuder henne. Sanningen är, att kon 1 sjeliva verket symruatiserar med riksdagen, men hon är lik en svag patient, när en frisk vän kommer in från gatan och erbjuder honom en stark arm: Gå dia väg, min vån, min läkare söger att du är för starkX: regerin sen har ej med att stöda sig på riksdagen Detta visade sig, när Clausens och Piougs: adressförslag kort före jul förevar till behandling i landstinget och der man disku-! terade frågan om behondlingssättet. Leh-. man mäste stå som Örsted under ständer tiden, han mäste bereda sig sjelf den skym: fen och alla dem, som hyst titlgifvenhet för bonom, den bedröfvelsen att tala om det mindre lämpliga i att danske mäa (riksdagen) ville ha ett ord med i laget om fäderneslundets politiska (gemensamma) angelägenheter; hav, som mer än någon cn: nan varit meningarnes, ja, den allmäona meningens barn, måste stå och häna den allmänna meningen för Holsteins frånskiljande, och han, som häfdat stt namn genom en ridderlig och öppen karakter, måste prostituera sig genom attsöka få landsinget att älven agera diplomat och likasom ! br Hall förklara, att Holsteins fråoskiljande vore ett stort offer af Danmark till Tysk-! and, uppgilvandet st helstaten en tvungen i eftergift. Adressen hänsköts till ett utskott, kom framlagt den i förändrad form; deri ; uttalas landstingets bekymmer öfver den poitiska ställniogen, dess sorg öfver utt intet verksamt steg tagits samt dess förhoppning ut man aldrig skall uppoffra Slesvigs före-; ning med konungariket, utan frånskilja Hol-; tein. Adressen har förehalts till första bevandling i afton, men innen af ministrarce ! var närvarande; det kunna de nu triumteande berätta för de främmande sändebuden ch erhålla ett godt betyg för sitt uppföande såsom snäila barn. Förslaget ötver-! sick efter en kort, ointressant diskussion till indra behandlingen med 40 röster mot 2, Jan fiwAtalana ARnL Lt 20 JT La