PLANDADE ÄMNEN. — Anekået om Ingelman. Ingelman hyste för sin mor den ömmaste kärlek, ett framstående drag hos många poeter. Under de dagar år 1834, åå koleraepi emien som mest rasade i Stockholm, hade han skrifvit ett bref till denna sin så högt älskade moder, som bodde i Småland. Brefvet var färdigt att afskickas, det låg försegJadt på bordet; men Ingelman egde för tillfället icke en skilling, och föga mer än en qvartåterstod till posttimmans slut. Bekymrad häröfver, vandrade han fram och tillbaka på golfvet. detsamma knackade det på dörren, och eu kypare inträdde, hvilken under många komplimanFM anhöll att få ett par verser skrifna åt sin ästmö. Den milde och älsklige skalden satte sig genast ned, och med den hos honom egna förmågan skakade han ögonblickligt några verser ur pennan. Med förtjusning emettog kyparen desamma och framräckte till ersättning för besväret en riksdalerssedel. Vid ett annat tillfälle skulle Ingelman icke hafva emottagit denna betalning, men nu gjorde han det med glädje och tacksamhet, ty hån blef derigenom i stånd att afsända sitt bref. Han skyndade med detsamma genast till posten och lyckades att få det inlemnadt i sista ögonblicket. — Hög grad af råhet, I Hamburg bor en handtverkare, som är mycket begifven på Bacchi dyrkan och har för vana att komma hem drucken sent om nätterna. Hans hustru dog för ungefär 4 veckor sedan, Ett par veckor derefter, då han som vanligt kom hem på natten i temligen redlöst tillstånd, hade han glömt, att han bar nyckeln till dörren i sin egen ficka, hvarföre han bultade på och begärde att bli insläppt af sin — hustru. Då han naturligtvis icke erh5ll något svar, bultade han allt häftigare på dörren och förde slutligen ett så infernaliskt oväsen, att grannarne vaknade. Den druckne bad icke blott dessa om hjelp, utan hemtade äfven en poliskonstapel, hvilken han upp manade att arrestera hustrun. Hon har alltid hotat mig med att stänga mig ute, när jag kommer hem sednare än Kl. 10, ropade han ursinnig af raseri, Soch dertill har hon ingen rättighet. Tydligen var här ett delirium i antågande, ty mannea ville på inga vilkor låta öfvertyga sig om, att hustrun var död, och det kostade mycken möda att få nyckeln af fyllbulten och honom sjelf insatt i häkte. VV EET