verkiigen håller rådplågniagar, är det dock, ikasom med alit hvad som utgår från förburdet, naturligtvis icke fråga om några resultater. Detsamma gäller om en i Hannover den 15 September sammankallad förbundskomitt, som sysselsätter sig med en allmän tysk civil rättegångsordning. Med dessa och dylika skenbara bemödanden för skenbara reformer vill man tillbakahålla na.ionens enhetsbehof och vinna föreprång för Preussen, som motarbetar hvarje utvidgning af förbundets kompetens. Jag behöfver. knappt anmärka, att ingen enda själ i hela Tyskland intresserar sig härför. Mellan Preussen och de mot detsamma fiendtliga staterna ha, himmelen må veta horu många, retande noter biilvit vexlade under hela det förra året. De föranleddes at grefve Bernstorifs depesch af den 20 Dec. 1861, hvilken återbpptog unionsiden från år 1849, enligt hvilken Preussen i kraft ef artikeln XI i dena tyska förbundsakten gjorde anspråk på rätligheten att bilda ett mindre förbund i det större. Baden instämde i slutet af Januari 1862 helt och hållet i denna uppfattning; : men Österrike, Bayern, Wiirtemberg, Han-. nover, Hessen-Darmstadt och Nassau aft den 2 Febr. 1862 identiska noter, hvilka i utmanande ton protesterade mot de preussiska unionsidgerna. Sachsen anslöt sig kort derpå till denna wärzburgska tillställning. det berrstorfieka svaret af den 13 Febr. qvarstod man på den preussiska ståndpunkten, ehuru med någon, i betraktande af den lidna skymfen, öfverraskande ållsamhet i ton. Det från hr von Beust utgångna förslaget om en förbundsreform, hvilket redan då gick i samma syftning som delegerade församlingens förslag, afböjdes. Sedan wärzburgarne derefter i nära 6 må. nader hållit rådplägningar i Wien, blefvo de ense i alseende å delegerade försaralingen och förbundsdomstolen, framlade den 14 Aug. dessa för förbundsdagen och läto den 17 December genom hr von der Pfordten uppsätta elt utlåtande, hvari delegerade församlingens förslag förordades till antagande. Preussen och Baden uttalade sig emot detsamma, hvarvid Preussen temligen tydligt hotade att utträda ur förbundet, i händelse detta genom ett mejoritetsbelut den 22 i denna månad (omröstningen om den förberedande frågan i afseende å förbundets kompetens är, såsom man vet, utsatt till nämnda dag) skulle öfverskrida sin befogenhet. Det har varit nödvändigt att i största korthet återkalla gången al dessa frågor i den utländska läsarens minne, emedan detta wärzburgska spegelfäkteri ännu alltjemnt spelar en roll i de tyska debatterna eamt i föreniog med de af Österrike mot handelsfördraget tillställda intrigerna framkallat en spänning emel!an Preussen och Österrike, hvilken, om det finge gå efter hr von Bismarcks önskan, skulle kunna leda till allvarsamma konflikter. Den förhoppning, man anser den preussiska premierministern bysa, att den beklagliga och långtrådiga delegerade-historien skulle gifva tillfälle till en utländsk diversion, tyckes nu verkligen alltmer och mer försvinna. Det österrikiska lägret vill, efter hvad alla tecken gifva vid handen, alldeles icke visa hr von Bismarck den artigheten att befria honom från hans inrikes förlägenheter genom att lemna honom sin handräckning till en utländsk diversion. Hr v. Bismarck. befinner sig i en mans besynnerliga ställning, hvilken öfverallt önskar krig, men ej kan finna det, Man påstår att han föresatt sig alt på ett eller anuat sätt komma i lofven på Österrike. Huruvida detta skall lyckas, kommer snart att visa sig. Aterblicken på det förflutna årets politiska rörelse är, åsom man finner, i det hela taget temligen nedslående. På dethandelspolitiska och nationsl-ekonomiska området ser det något bättre ut. Näringsfriheten infördes, om också i fullständigt, likväl i någoerluada stor utsträckning den 1 Januari 1862 i Sachsen, den 1 Maj i Wärtemberg och den 135 Oktober i Baden. Den vigtigesie tilldragelsen på detta område under det sistförflutna året är dock uten tvitvel det af Preussen och Frankrike den 29 Mars paralerade och den 2 Augusti undertecknade handelsfördraget. För detsammas utsträckande till hela tullföreningen stå visserligen, såsom bekant är, mångahanda hinder i vägen. Men med rätta fästa förslagets anhängare uppmärksawheten på, att dessa hinder icke så mycket bä röra från den alltmer och mer undanträngda och försvinnande hopen af skyddstullsifrare, som frän det spända förhållande till Preussen, hvilket är rådande isynnerhet i Baiern, Wiirtemberg och storhertigdömet Hessen. Såsom man torde erinra sig voro vid omröstningen uti de preussiska kamrarne i slutet af Juli 264 röster för och endast 12 mot fördraoet. Utt Wiesbaden hade redan i början af samma månad 22 röstat för och 2 mot detsamma. 1 3achsen voro båda kamrarne enhälligt för det. Men största sesern vann handelsfördraget, och med detta handelsfrihetsgrundsatsen, vid det andra tyska -handelsmötet, som hölls från den 14 till den 18 Oktober i Minchen, och på hvilket fördragets motståndare byget de löjligaste förhoppningar. Resultatet blef, att på mö. let två tredjedelar af tullföreningsrösterna uttalade sig för fördraget. De motsträfviga regeringarne ha till och med råkat i oenighet med sina befolkningar hörsm, men man kan med visshet förutse att handelsfördraet slutligen skall segra. Den preussiska regeringen är dessutom PaArtan GI h Aceh I dot han