INTET NAMN). ar WILKIE COLLINS. Den första fotgängare som han frågade, tycktes ej hafva tid att gifva honom några upplysningar. Med en brädskande uppmaning, att han borde gå tvärs öfver gatan, vika af på den första gatan åt höger och derpå ånyo fråga om räta vägen, skyndade främlingen vidare, utan att hvirken helsa eller afvakia någon tacksägelse. Kirke följde hans ledniovg och vek af till höger. Gatan var kort och emul samt husen på ömse sidor voro fattiga och ocnsenliga. Då han gick förbi gathörnet såg han uppåt hörnhuset för att göra sig underrät. tad om namnet. Der stod Arons Buildingst. Långt fram, på samma sida der han gick, såg han en liten hop sysslolösa dagdrifvare församlade kring två byrvagnar com båda bede kört upp till samma port. Kirke ställde sina steg ditåt för att fråga någon höflig person, som icke hade brådtom, om vägen. Då han kom fram (til de båda vagnarne, såg han en qvinna, inbegripen i en ordvexling med hyrkuskarne, och hörde nog för att förstå att af misstag två vagnar hade blifvit efterskickade, fastän blott en behöfdes. 2) Se A. B. n:r 154, 155, 157-459, 161—4146, 166—175, 177, 179, 181—184, 186, 188, 189, 191—4194, 196—212, 214—216, 218, 220, 222, 225, 226, 228, 232—224, 239-241, 245, AT, 249, 251—254, 258, 261—271, 274, 275. 277, 280—282 286, 287, 289, 290, 293, 295 (PB) 298, 300, 302 och 303 år 1862; samt år 1863: n:r 2, 3, 5, 6, 10 och 11.