fattning af Larssons yttrande, att privatbankssedlarne också utgöra ett nödfallsmynt. Allasedlar så väl som obligationer äro nödfallsmedel i stället för klingande mynt. Pekr Pehrsson från Wermland ville göra Olaus Eriksson uppmärksam på att tvenne af ståndets fullmäktige i riksgäldskontoret sagt sig ej hafva varit närvarande, och önskade derföre få upplyst hvilka å bondeståndets sida deltagit i de k!andrade besluten Nettelbladt från Stockholms län, nu mera fullmäktig i riksgäldskontoret, upplyste -att Olaus Eriksson ej försummat något af sina åligganden som fullmäktig, samt att talaren sjelf ej tjenstgjort i riksgäldskontoret förrän efter de klandrade låneoperationernas afslutande. OC. A. Larsson fann sig smickrad af det videtur Mengel gifvit honom i egenskap af försvarare för fullmäktige. Det vore annars vanligt att han finge uppbära tilltal för klanderbegär. Tillade att det vore skada att Mengel ej afhört de skäl, på hvilka talaren förordat premieobligationer. hvilka han ansåg vara det enda medel hvarmed man kan få ett inhemskt fondsystem i ång. För att göra det mindre lotterimessigt unde man gå en medelväg och ej locka med så stora vinster som man gjort med det nu klandrade lotterilånet. Sedan Pehr Pehrssan frånWermland yttrat att han trodde sin anmärkning mot fullmäktiges frånvaro vid besluten fullt befogad, förklarade Olaus Eriksson att han inom riksgäldskontoret varit ensam ledamot af bondeståndet, af den anledningen att Johan Pehrsson från Upsala län varit hemrest på permission, och att den tredje ledamoten, Lars Magnus Knutsson, numera afliden, då varit sjuk, och att man icke inkallat någon suppleant, emedan man väntade att han skulle blifva frisk till den tid då frågan skulle till afgörande förekomma. Johan Pehrsson medgaf att författningarne visserligen ej medgifva fullmäktig någoa permission; men deremot stadgas att beslut kan fattas af 8 ledamöter, eller , utaf fullmäktige, och att praxis alltid varit att tidtals en och annan af dem permitterats. Diskussionen förklarades nu afslutad, hvarefter proposition å betänkandet punktvis framställdes, hvarvid 2:dra punkten, uttryckande klander öfver fullmäktiges åtgöranden i afseende å lotterilånet, godkändes. 7:de punkten, rörande inhemska lånet, lades deremot till handlingarne, med uttryck af ståndets ogillande af fullmäktiges förfaringssätt i denna sak. Den i nionde punkten tillstyrkta decharge för fullmiiktiges förvaltning af riksgäldskontoret bifölls, ehuru några ledamöter, ansågo att man ej borde medgifva densamma. Öfriga punkter dels biföllos, dels lades till handlingarne.