tonesaa, fatt tillsläppa densamma, och då staten )j är något annat än en sammansättning af insvider, kunde man ej säga att den vunnit något, då de sednare fått tillsläppa vinsten. Med ett afböjande svar å den if lånegifvarne föreslagna kontraktsförändringen, trodde talaren att fullmäktige bättre skulle stått sig än med den nu ådagalagda okunnigheten. Men just denna okunnighet borde nuskarpt klandras, på det de icke mr annan gång måtte låta bedraga sig af foglaen. . Giof Ni!sson från Westerbottens län uttryckte sitt ogillande ötver fullmäktiges förfarande och önskade att man i denna sak måtte handla så, I att de klandrade åtgärderna för framtiden icke j vinna burskap. l Anders Medin sade sig ej direkt vilja ogilla det resultat hvartill utskottet kommit; men an-; såg dock att klandret öfver lotterilånet kunnat ;! vara skarpare uttryckt. I fråga om det inhemis ska lånet var det minst sagdt djerft af fullmäktige att handla emot tydlig föreskrift; nu vore saken emellertid gjord. Väl har man —j yttrade talaren vidare — såsom skäl föreburit, att 1 bolaget för Borås-jernvägen skickat flera tele-j! grammer om penningar för anläggningens åvä-: g2bringande; men detta hade ej bordt föranleda j: tull ett förhastadt beslut och ölfverskridande af ee gifna instruktionerna. Instiämde med Carl it Ivarsson och Paul Anderson deruti att 7:de punki ten borde läggas med ogillande till handlingarna. Svenssån ätertog sitt yrkande om åtal sedan j!1 det visat sig att man vore böjd för att endast:i uttrycka ett ogillande. Bad likväl få tillägga, 1 att det vore alldeles klart att fullmäktiges meT ring icke varit att bilda ett inhemskt länesystem. 5 Att Boråsbolaget jägtat på, utgjorde alls ingen j1 förbindelse för fullmäktige att på andra vilkor ;!l än de föreskrifna uppnegociera lånet. Instämde is med Carl Ivarsson och Paul Andersson uti attt det minsta man kunde göra vore att med ogillande lägga 7:de punkten till handlingarna. Pebr Fobrsson från Wermland skiljde sig från Mengel i afseende å riksdagsfullmäktiges åligganden helt och hållet och ansåg icke bondeståndets riksdagsfullmäktige otillrälkneliga, utan dubbelt tillräkneiga i händelse de icke varit närvarande vid beslutet Tal. föreslog såsom lämpligt, att inom ståndet till riksgälldsfullmäktige utvälja representanter, så aflägset boende, att de ej för ofta behöfde komma i frestelse att resa till hemorten. Ola Jönsson yttrade, att det visserligen ligger I s L j ( l Å S sanning i det gamla ordspråket: det är lättare att klandra än att sjelf handla; men hur man än såg saken, kom man derhäön, att fullmäktiges åtgöranden i fråga om det inhemska lånet, vore i så hög grad försumliga och stridande mot ständernas beslut, att man ej kunde annat än skarpt ogilla desamma. I första rummet skulle fullmäktige tillsett att. lånet erhållits på samma vilkor som 1860 års jernvägslån och i andra rummet tagit i betraktande jernvägsbolagens behof af penningar. Vidare yttrade talaren att om fullmäktige . utsa.t lånet till fri konkurrens förmedelst subskription skulle de nog inom landet kunnat finna tillräckligt med penningar. Obiigationerna. hade säkerligen blifvit begärliga och kommit att gå man och man emellan utan några förluster. Som det nu praktiserats vore resultatet ej något annat än att man har 3 millioner mera utländsk statsskuld. Talaren ansåg det äfven oriktigt att pyorisionen å lånet beräknats för fulla summan, då kapitalrabatt lemnats, samt att i förhandlingarna. om lånets upptagande en af fullmäktige, ehuru delegare i enskilda banken, deltagit, då nämde ledamot likväl bordt anses jäfvig, på den grund att nämnde bank var en af lånegifvarne. Slutligen yttrade talaren, att ingen hyste väl den åsigten att icke ett åtal skulle kunna anställas mot fullmäktige; men talaren ville : dock : åtnöja sig med att instimma i det uttryckta ogillandet; kunde dock ej medgifva, decharge. O. ÅA. Lareson från Östergötland yttrade att man borde taga i betraktande olikheten mellan det afskaffade statslotterict och det ifrågavarande premielatteriet, der endast räntevinsten stod på spel. Den vinst fullmäktige ansett sig kunna tillskynda staten med premielånet hade förledt dem till det klandrade steget, och man borde ursäkta dem, då ve i alla fall afsett statens bästa, samt för öfrigt ansett obligationerna komma att till största delen afsättas i Tyskland. För sin del var talaren likväl af den åsigten att det alldeles icke låg något skadligt uti premielånen, Om det också vore lotteri förenadt med dem, så vore det likväl till förmån för ett betydande fosterländskt företag, och genom obligationernas låga pris blef äfven den mindre bemedtade i tillfälle att nedlägga sin skärf till eit så stort ändamål. Önskade att hela vår statsskuld måtte vara ställd på premier, alldenstund det ej kan vara något ondt uti att pengarna, hellre än att gå ur landet till tyska lotterier, nedläggasisvenska premieobligationer. För att få ett inhemskt fondsystem måste man betala hög ränta i annat all gå penningarna utom landet. Hypoteksföreningarnes obligationer ansåg talaren hafva mycken likhet med premieobligationerna, och för öfrigt riskerar man ju att äfven på fondpapper förlora den ena degen, under det man vinner en annan. Förhållandet med paemieobligationerna vore således likasom med fondpappery eller som vid all annan spekulation; nemligen att man kan förutsätta vinst eller förlust... Ett inhemskt fondsystem hade talaren alltid ansett vara af stor nytta för landet, emedan en mängd penningar, s.m nu äro skrinlagda, då skulle komma att ned: läggas uti statsobligationer, hvilka åter till. en del skulle kunna ersätta bristen. på rörligt -kapital; en brist som är tydligt -ådagalagd genom riksbankens oförmåga att utgilva tillräckligt med sedlar, hvarföre man som ett nodfallsmynt nödgats anlita privatbankssedlarna. I fråga om inhemska lånet måste talaren dock medgifva att klandret vore befögadt, men-då den förlust af .50,000 rår, som i detta fall tillskyndats staten, subtraherades från den vinst fullmäktige förskaffat staten genom premielånet, uppstod i alla fall ett ansenligt öfverskott, hvarföre man borde låta vid det gjorda bero och nåd gå för rätt. Nils Svensson från Skåne förenade sig med Carl Ivarsson. Uhr yttrade att ett skarpare klander i afseende å fullmäktiges åtgörande med lotterilånet kunde vara på sin plats; men trodde dock att man kunde låta bero vid det klander utskottet uttalat. I afseende å sjunde punkten deremot, om det inhemska lånet, vill det icke blott synas att fullmäktige ej noggrant ställt sig ständernas beslut till efterrättelse, utan är verkligen ådagalagdt att de handlat i strid med nyssnämde beslut... Äfven hafva de låtit komma sig till last att en af lPnegifvarne fått deltaga i förhandlingarna om lånets afslutande. Emellertid ansåg talaren i likhet med OC. A. Larsson att man kunde låta Snåd gå för rätt och slutade med att yttra sin tillfredsställelse deröfver att Ol A. Larsson kommit till den åsigten att privatbankssedlarna blott. vore nödfallsmynt. Olaus Eriksson upplyste att han icke varit frånvarande vid någon af Jånefrågornas afgörande inom riksgäldsfullmäktige, likasom han ej heller försammat något annat af de åligganden, hyilka som fullmäktig ålegat honom. Upplyste derjemte att bolaget för Roråsjernvägen läit genom en skrifvelse förstå, att det ej kunde fortsätta arbetena af brist på medel, samt anhöll att sekrete aien måtte uppläsa denna skrifvelse hvilken fanns till hands på ståndets bord. MNlongo: lyckönskade fullmäktige att i Larsson hafva funnit en både fyndig och lycslig försvarare, och trodde att om de till honom öfverlem nat materiulerna till föllmäktices försvar. så ; l L j j J 1 1 f 5 i E I 1 L i f 1 ( i 1 f 1 l 1 l l j ( e ÖA JR — KR KR KR UA PR JR I SR KK AA AA ch oo Dm -—