VER, ls UCL TNHERISKA IRUEL UpptadgitS CrICKNvAt ränta än 1860 års utländska lån, på den grund, latt det varit omöjligt att i början beräkna hvad sett inhemskt lån skutle komma att kosta: För. I öfrigt, huru skulle det väl sett ut för utlandet, ; ; om sedan lånet beslutits, fullmäktige vid inne-, varande riksdag måst inkomma med uppgift om omöjligheten ar ett inhemskt låns upptagande; L de föreskrifna vilkoren. Det skulle ha verkat högst oförmånligt på landets anseende och kredit, och under sådant förhållande hade fullmäktige måst antaga hvad som erbjöds. ! Friherre af Ugflss bemötte den föregående tal. framställning af saken, visande att statsut-! skottets anmärkning var fullt befogad, då föreskriften ej blifvit iakttagen, ast den nya inhemgka uppläningen icke finge företagas i annat fall, :; tän att penningar inom riket blefve att tillgå mot: ett pris som icke öfverstege kostnaden för det, under år 1860 till fortsättning af statens jern-: ; vägsbyggnader utrikes upptagna lån. Nu hade i det inhemska lånet kostat 17, procent mer än det utländska, och ansåg friherren att, äfven med fästadt afseende på de röster som höjt sig för bildandet af ett inhemskt fondsystem, detta likvälvej bort upptagas. i i Hr Åkerman försvarade fullmäktige och ansåg, ! I att man snarare borde hålla dem räkning än klan!dra dem, derföre att de sökt uppfylla ständerI nas önskan; att ett inhemsktlån borde upptagas. Felet vore ständernas, som fattat ett sådant beslut; 4 i å Prostestäniot, i Mot legutskottets betinkande n:r 14, som tillstyrker upphäfvande af 5 och 6 S af 2 kap. giftermålsbalken uppträdde först i I Biskop Ejörok. Samma motion hade förut: I varit väckt af samma personer, och man åberopade nu samma bevisning som tillförene. Men : ; talaren hade hvarken förut eller nu funnit den; föfvertygande i afseende å tillåtlighet och rådlig-! het att borttaga inskränkningen för äktenskap uti ifrågavarande slägtled, som likväl vore i viss; mån tillåtna med K. M:ts särskilda bifall enligt 1810 års förordning. Talaren fann i Mose lag igare skäl till betänkligheter. I 3 Mose B.; bjudes äktenskap med broders enka, hvi!-i ket bevisar att barnen ansågos vara den aflid-j nes, och att qvinnan tillhörde den aflidne bro-: dern samt ej borde öfvergå till den lefvande. I Hvad angår äktenskap med hustrus syster är löre ; skriften derom tvetydig, beroende på t om: öfversättningen; men det vore för familjelifvets:i hbelgd betänkligt, och så hafva äfven kristna ju-; rister tänkt, t. ex. Holmbergson. Talarens betänkligheter emot jemväl de med K. M:ts be-: gifvande tillåtna Ektenskaper med systerbarn! hade vunnit styrka genom en artikel i Postdd: ningen under förlidet år, deruti uppställdes en kalkyl öfver progressionen af döfstumma barn: af äktenskap inom slägten, jemte en dylik itid-: skriften Quaterly Review. Talearen söge således helst att ej ens de i 1810 års förordning gjorda , eftergifter kommit till stånd, och önskade åt-j : minstone att det måtte förblifva vid hvad na! stadgadt är. 1810 års lagstiftning i äktenskaps-! frågor smakade ej så litet af lättsinne, och hvad anginge att K. Mits tillstånd aldrig väg så I vore dermed ej bevisadt att ej K. M:t en annar gång kunde vara af annan åsigt. Kunde ej bi-j falla betänkandet. I Biskop Asjeu delade töregående talares åsigter. Både lagkomiten och lagberedningen hade: dessutom afstyrkt borttagandet af skyldigheten att söka dispens. Afslo, betänkandet. i I Prosten Etröa fann de gjorda anmärkningarne tänkvärda, men lemnade dock sitt bifall. Inom ; utskottet hade ingen tvekan funnits; ty då ste-i get redan vore taget wch då K. M:t aldrig vä-: F r sitt bifall, ansågs ej heller lagen böra lägga; nder i vägen. Då aliteå ansökningen hos K. : M:t SAN enda hindret för sådana tenskap, ; I blef utskottets beslut så :ant som det är. i Domprosten Sundberg yrkade afslag på sam-:i ria skäl som biskop Anjou. Kyrkoherden Tereström. Talaren hade ansett! som ett gynnande tecken att ingen reservatio fonnes vid betänkandet; protesterade mot be j skyllningen att vilja beträda upplösningens bana ; i och införa en skadlig frihet; ingen kunde vara ;! i mindre böjd för upplösning. Om äktenskap in1! om svågerlag vore förbjudua, skulle talaren cji lägga två strån i kors för förbudets upphäfvande, i I Men om förbudet i 1734 års lag öfverensstiimde! med högre rättsg:under, huru kunde då konpun-;j I gen ge lof till hvad som vore förbjudet? Auel ungen måste äktenskap i svågerlag vara för: ; bjudna, då finge de ej heller ingås; eller till-j i låtna, då intet hinder borde finnas; att tillåtelIsen cj vägras, vore intet skäl att afslå utskottets ! förslag. Yrkade bifall. l Riksarkivarien Nordström hade ej ansett la-! gens medgifvande till äktenskap mellan syskon-i? I barn nyttigt, men väl i svågerlag å sidone, och blott derom vore här fråga: fann inga bindand skäl. för bibehållande al K. M:ts tillstånd, då I man frångått frågan om ftörvandtskap mellan : syskonbarn. Då K. M:ts bifall med visshet al-! drig vägras, är det till principen betydelselöst, men frågan blir då om det är skäl att bibehålla , en tom formalitet. Man torde deruti se ett meI del att hindra eller afskräcka dem, som möjliI gen ville anticipera på äktenskapet; men månne I det i stället ej vore lika mycket skäl att i sådant fall drifva till äktenskap? Talaren beunidrade för öfrigt enhälligheten inom utskottet i och önskade bifall. ! ; I Dr BRuudgroa ansåg ej derför att på en tid, då uppfattningen af äktenskapet var oren, principen modifierats, skäl vara att fortgå på denna ; bana; fann ej i något af det anförda grund att antaga ut-kottets förslag. Nog kan K. Mcis tillstånd behöfvas till n som ej vore absolut : förbjudet, och nämnda vilkor visar att man äfI ven 1810 hyst betänkligheter samt att det kon gervativa elementet då segrat sätillvida att före: skriften om K. M:ts tillstånal bibehölls. Om K. M:t biuills ej at bifall, kan det ske en aännan gång. Att sedligheten hittills ej lidit, kommer deraf att konungens lof erfordrats; man kan således ej döma af hvad hittills skett. Aut mången är okunnig om förbudet, är väl intet skäl att upphäfva en lag. Mången vet ej ens att i giftomans tillstånd fordras. Men förnämsta skäl ill afslag vore angeligenheten att bevara det parentela förhållandet. Dr Nerdlander tyckte ej skäl vara att bibehålla en tom forma!itet, som dock vore betunfanda, tidsödande och ej behöflig. K. Mit anser saken också på detta sätt, efter som tillstånd aldrig vägras. Att äktenskap i svågerlag å sidone skulle vara farliga, ville talaren tro då det blefve bevisadr, och konungen och rikets ständer kunde då öuvdra lagens bud om det behöfdes. Yrkade Kyrkoh. Otterström å. Biskop Biörok fann i restriktionen angående konungens tillstånd, dels en möjlighet att en annan åsig 1 ligheten af för kontraheuterna att tänka pi dret; möjligheten att hindra ett betänkligt tenskap, beror på presten, som ej bör försumma att tala derom. Dr Sandborg yrkade afslag på samma skäl om biskop Björk; och churu förslaget troligen blefve rikets ständers beslut, vore tal. öfvertygad att derigenom ej beredes bättre skydd för äkions helgd, än genom nuvarande stadganden. Dr Sävo öiverlem kan göra sig gällande rörande tillåtktenskap i svågerlag, dels en vink en till hin .