JUVIURAUULIER FUI0 THIN TUSStatlanade. Mi de oaveL funnit åtgärden i något fall oförenlig med ri kets värdighet eller bästa, skulle dess sanktion ej lemnats. Under sådant förhållande kunde något klander mot fullmäktige ej med skäl framställas med afseende på sättet för lånets upptagande, utan hade ständerna endast att hålla sig vid bedömande af den frågan, om länet varit fördelaktigt eller ej, samt huruvida fullmäktige icke visat nit och omtanka vid fullsörandet af sitt uppdrag. Detta sednare hade Ingen bestridt. Grefve Mörner hemställde derföre, att ständetskulle uttrycka den mening, att : ville låta vid saken bero. Hr ontgemmory-Cedorhjolm ansåg att det vore mindre lämpligt att tala om statsutskottets stränga anmärkningar, då detta tvärtom i öfrigt jort all rättvisa åt fullmäktiges nit och omtanka, ehuru det i nämnde speciela fall icke kunnat underlåta fästa uppmärksamheten på, att fullmäktige öfverskridit rikets ständers föreskri ter. Anmärkningen vore behörig och hade bi vit framstäld i så milda ordalag som möjligt. Frih. afUggias bestred grefve Mörners yrkande, att ståndet skulle fatta ett sådant bes ut, att det lät vid saken bero, förklarande det vara af vist att ståndet uttalade den bestämda opinion, att en dylik väg ej vidare borde beträdas. Hr Åkerman hade väl önskat att premielånet aldrig ifrågakommit, men då så skett, måste man göra klart för sig i hvad ställning fullmäktige derigenom kommit. Antingen måste de antaga förslaget, som medförde en betydlig vinst för staten, ehuru vilkoren i viss mån derigenom kommo i strid med rikets ständers föreskrifter, eller också måste de genom förkastande deraf afsäga statsverket denna bestämda fördel. Hr Åkerman trodde att så förmildrande omständig-: heter förefannes, att han för sin del, ehuru han ej godkände sättet, hkväl ansåg anmärkningarne vara alltför stränga. i Frih. J. W. Stjernstedt instämde i statsutskottets framställning, oeh uttalade i öfrigt samma åsigter som frih. Ugglas; men kunde på de skäl, frefve Mörner anfört, ej förena sig i frih. Ugg-. as yrkande att man, jemte utskottets anmärkning mot fullmäktige, äfven skulle uttala den bestämda opinion, att dylika finansoperationer för framtiden borde undvikas. Det vore att gå omständigheterna, lagstiftningen och den allmänna meningen i förväg. Hr Woiffeit förklarade att man endast ge.: nom en mycket hårdragen deduktion kunde, i likhet med en föregående talare, komma till den slutsats, att premie-obligationerna inneböllo förskrifningar på ett visst kapital och en viss ränta. Hvad anginge den stora vinst konverterin : gen af lånet skulle tillskyndat staten, så vore fullmäktiges beräkning fotad på den svaga grund, som frih. Ugglas förut anmärkt, ell ratt man för hela amorteringstiden på förhand räknat ränta på den effektiva vinsten. På samma i t skulle man, då skatterna vanligen ingå i Fevari och ofta få ligga i flere månader, på dem äfven kunna på förhand beräkna ränta och der-: igenom 1å ett orimligt högt skattebelopp. Man hade åberopat regeringens sanktion såsom en för fullmäktiges friande från allt klander tilfyllestgörande sak, men tal. ville erinra, att den kongl. sanktionen hade en ganska egen lydelse. Deri talades nemligen allteles icke om alt ope rationen vunnit regeringens bifall, men regeringen hade icke velat förvägra sanktionen. Ordalagen vore, såsom hr Wolffelts yvrande föll, icke fullt rena. Hr Akerman hade uppmanat ståndet att behjerta fullmäktiges ställning, dåj den vinst opesationen inbringat staten, för dem varit alltför lockande; men detta kunde, enligt: tal:s åsigt, ej berättiga fullmäktige att antaga ctt förslag, som stole i strid med gifna före-:! skrifter och ej gillades af allmänna meningen, helst då det primitiva lånet redan var afslutadt! och den vidtagna konverteringen utgjorde en; förändring deri. Tal. ansåg att några mildare verba formalia för anmärkningen gerna ej stode att finna, då statsutskotiet i öfrigt gjort all rätt Å I visa åt ful miäktiges goda nit. Hr RB. 7. Osderschiölv yttrade, att om han tillhört fullmäktige, skulle han för sin del afslagit premielånet, men han kunde likväl ej undgå aft uppmirksomma den ställning, hvarij fullmäktige genom anbudet derom kommit : möjligt vore, att i hvilket fall som helst k i dret ej skuile uteblifvit. För sin del hade tala-! ren ingenting cmut att ogillandet af fullmäkti-! ges åtgärd tramställdes i så lena uttryck som möjligt. Sjelf kunde han likväl ej finna några mildare än statsutskottet användt, utan uppma-! nade han hr Åkerman att föreslå formuleringen ; deraf. Detta uteblef emellertid. Grefve Hamilton talade, så vidt referenten kunde fatta, för afslag. Frih. A. O. Raab ville ej afslå betänkandet och sade sig dela deras åsigt, som menade att! dy!ika små operationer för framtiden borde und-1 I vikas; men önskade under förhanden varande omständigheter, att ståndet skulle instämma med grefve Mörner i den formulering af ordalag att man lät vid saken berot. Talaren anfi hurusom premielån i andra Hinder, t.ex. Frank-! rike ej vore något ovanligt, ehuru lotterier der H voro förbjudna, och trodde at man ej borde I alltför minutiöst hålla på formen, om några för-! delar kunde vinnas. Under diskussionen ändrade frih. Raab uttrycket derhän, att ståndet lät vid tull ges åtgärd bero, likväl anty i dande, ait detta ej finge så uppfattas, som skulle han gilla åtgärden. Häremot uppträdde åtskil-! liga af de föregående walarne, fästande uppmärksamheten derpå, att en dylik formulering i sjelfva verket innebure lika mycket gillande; som ogillande. Fevis rkning vore befogad, och ståndet ver uttala en bestämd opinion. : Frih. BR. Cederström anmärkte, att det ville synas, som hade statsutskottet iaktt-git all möjJig grannlagerhet, då det i 9.de punkten tillstyrkt, att fullmäktige, utan hinder af de an-. märkningar som förekonmit, måtte tillerkännas full decharge. Hr v. froll avsåg statsutskottet hafva till gagått på det mest grannlaga sätt, då statsutskottet vitsordat fullmäktiges nit 1 allmänhet och i 9:de punkten eller sjeliva dechargebetäni kandet låtit dem all rättvisa vederfaras. Man: hade i utskottet ej förbi som talade både för och emot fullmi s åtgärd, men man i hade cj kunnat undgå att finna att det ifrågavarande tillägget stått i strid med ständernas föreskrifter, att ett fonderadtstatslan skulle upptagas. De facto hade man i stället lör ett fått två lån, ett amorteringsoch ett premielån, och om detta vore sannt, så vore ock hvad statsutskottet i sitt betänkande vtrat riktigt. Man hade dermed ej velat k!andra fullmäktige, utan endast uttala en bestämd opinion. För sin del rillkännagaf åock talaren, att han satte mera ! värde på en förvaltning, som, äfven med åsidosåttande af en och annan mindre vigtig föreskrift, tillskyndade statsverket en fördel, än den förvaltning, som för formens skull icke vågade afse statens bästa. Hr Sandströmer anmärkte, att det ho: honom under hans resa i utlandet ej gjort någet deles angenämt intryck, att öfverallt se anslaget med stora bokstälver: Svenskt lotterilån. De facto vore det upptagna lånet, såsom hr Akerman ganska riktivt anmärkt, icke eu utan tvenne, och i tländska i en -Halle m. Il stode det också ganska riktigt under två olika rubriker. En tal hade anmärkt, a franska staten skulle upptagit sådana lån; detta vara icke bändelcen men 1 hade den 11