RINSDAGEN LÖRDAGENS FÖRMIDDAGSPLENA. Ridderskapet cch adeln. i Förehade till behandling statsutskottets betänkande n:r 22, angående riksgäldskontorets förvaltning under den tid, som förflutit sedan början af sistlidne riksdag. Ståndet beslöt att genomgå betärkandet punktvis. Vid föredragning af andra punkten, angående anskaffandet af det till bestridande af kostnaderna för statens jern vägsbyggnader erforderliga lån, med hänseeade hvartili utskottet föreslagit, att rikets ständer: skulle förklara, att det af fullmäktige beslutade tillägg (rörande lotterilånet) till det om nämnde lån upprättade kontrakt ickeiallo öfverensstämmer med de af rikets ständer angående lånets afslutande meddelade föreskrifter — uppkom en: längre diskussion. Excellensen G. A. Spatro ansåg de anmärkningar, som blifvit gjorda mot riksgäldskontorets fullmäktige, alluör skarpa, då fullmäktige vid ifrågavarande tillägg till kontraktet haft sin uppmärksamhet fästad derpå, att negociera lånet på så fördelaktiga vilkor som möjligt, samt förmenade, att det vore något förhastadt att betrakta de ifrågavarande premie-obligationerna såsom vanliga lotterisedlar, då för de förra utfäst och bestämd valuta erhöolles. Tal. redogjorde för sin uppfattning af premie-obligationer, och anförde att i andra länder, hvarest lotterier äfven voro förbjudna, premie cbligationer det oaktadt utgifvas. Tal yrkade på anförda skäl afslag å betänkandet. Frih. af Ugglas bemötte i ett sakrikt arförands hr exeellensen Sparres mening och förklarade sig anse statsutskottets anmärkningar fullt behöriga samt framställda i moderata uttryck; deducerade på ett klart och länfattligt sätt skill: naden mellan amortermgsoch så kallade premie-obligationer, visande att då vid amorferingsbligationer en hvar innehafvare deraf, somliga förr, somliga sednare, utfingo lika kapital och lika ränta, så berodde vid premie-ob igationerna, såväl kapitaet som räntan af lyckan. Premie-obligationerna voro alldeles ingenting annat än ett lotteri, hvilket af statens lagar är förbLjudet, och fullmäktige hade vid konverteringen af lånet öfverskridit rikets ständers föreskriiter, som tydligen afsågo att obligationerna skulle inneh förskrifving på visst kapital och viss vänta, et ej kunde anses vara fallet med en obligation, hvars värde vid utlottningen kunde variera från 25,000 thaler till 11 thaler. Hvad anginge den vinst, som fullmäktiges åtgärder skulle inbringat staten och den beräkning, enligt hvilken fullmäktige kommit till det resultat, att den