SANNE (Insändt fr. landsorten.) Om indelta armens löneförhöjning. Allt sedan rikets ständer, på grund af K. M:ts derom gjorda proposition, behagat tillägga indelta armen en löneförböjning af 100,000 rdr rmt årligen att efter K. M:ts godtfinnande fördelas till de af indelta armens befäl och underbefäl, hvilka deraf vore, med afseende på jemförelsevis sämre ordinarie löner, mest i behof: har år efter år, såväl enskildt missnöje sports, som ock offentligen i tidningarne synts klagomål aniörda deröfver att denna förhöjning, till förut varande högst otiliräckliga löneinkomster, kommit regementerna sent tillhanda, då nemligen det orimliga örhällandet oftast inträffat, att denna lönetillökning utdelats först i November månad året efter det för hvilket förhöjningen skulle utgå. Vi skrifva nu den 23 December 1862 och ännu har ej löneförhöjningen för år 1861 kommit löntagarne till del. Krigskollegiet, denna svenska armens bedröfliga förmyndarekammare, har föregående år på en i tidningarne insänd med denna likartad anmärkning, genmält, att orsaken till dröjsmålet härutinnan bestått deruti att en del regementen icke inom föreskrifven tid inkommit ned infordrade uppgifter å löner m. m., hvarföre kollegiet i saknad af fullständiga sådana uppgifter, nödgats så länge som ofvan sagt är uppskjuta utdelningen af medlen. Detären beklaglig slapphet hos krigsstyrelsen, som tillåter krig-kollegiet så förfara, då hrr regementschefer, enligt hvad känt är haft förständigande att före April månad årligen till kollegiet inkomma med alla nödiga uppgifter angående regementernes löner, hvadan sålunda det endast ålegat kollegiet tillse att denna föreskrift efterkommits, hvarefter högst 14 dagar varit behöfliga att till K. M:t inkomma med förslag till utanordning på vederbörande regementen af den nu öfver ett år utan ränta ggande, lönetillökningssumman. Insändaren häraf hoppas härmed kunna fästa rikets nu församlade ständers uppmärksamhet på otillbörligheten i det sätt hvarpå detta anslag till indelta armen blifvit af krigsstyrelsen förvaltadt, och skulle hugnesamt vara om dem det vidrör ville öfver detta anställa allvarlig räfst, hvartill pligt och befogenhet tyckes vara så uppenbara