löre oivergiuvits; man iruktade ock att fara blefve för handen om män och qvinnor sammanträffade under tjenstgöring på telegrafbyråerna -— med ett ord: de obotfärdigas förhinder lade ett bleklagdt nej i vågskålen — porten var stängd. I detta fall skall jag endast erinra om det kända förhållandet i England der, serdeles i hufvudstaden, qvinnor nästan helt och hållet ombesörja den inrikes telegrafbefordringen. Men i afseende på Norge måste jag vara något omständligare för att så medelst vederlägga de osanna uppgifterna . Norska tidningar för Juli och Augusti mänader 1861 meddela följande: sVid telegratstationen i Christiansand är påbörjad en undervisningskurs för blifvande qvinliga telegrafister. 9 fruntimmer hafva infunnit sig för deltagande i undervisningen, och en herre som äfvenledes fått tillåtelse att ireqventera den. Att så många fruntimmer nu erhållit löfte om att efter undergången examen bli anställda i telegrafverkets tjenst, utgör det bästa beviset på det alldeles ogrundede i den för omkring ett år sedan af svenska telegrafstyrelsen afgifna berättelse om, att man i Norge funnit sig föga belåten med utgången af de försök, som gjorts med att anställa en del fruntimmer som telegrafister. Då man i Sverge efter länga förhandlingar kommit till det resultat, att inga qvinliga telegrafister böra anställas, är det oss dubbelt glädjande och för alla, det rör, hedrande, att man här varit så belåten med den vidtagna åtgärden, att man icke hyser några betänkligheter för tillökandet af de qvinliga telegsafisternas antal till en så betyglig grad som nu sker. Men vi tro äfven, det man har goda skäl att vara belåten, då vi städse hört de telegraferande berömma de anställda fruntimrens noggrannhet, raskhet och ifver i tjensten, och just här (i Christiansand) har man haft bästa tillfället att anställa jemförelse mellan de öfriga telegrafisterna, alldenstund man haft telegrafister af båda könen. Vi bafvwej heller någonsin tviflat att utgången skulle bli efter önskan, likasom vi varit ölvertygade om att man skulle erhålla fruntimmer, utgångna från en ställning i samhället, der man kunde i lika hög grad finna bjerta och förstånd utbildade och tillräckliga kunskaper. Detta har äfven fått ny bekräftelse genom de nu antagna eleverna, af hvilka flera ega utmärkta språkkunskaper, likasom det redan skall hafva visat sig, att de med samma lätthet som deras föregångare tillegna sig färdighet i att telegrafera på linien. Man må ej föreställa sig, att den för dessa fruntimmer bestämda es men är lättare än för karltelegrafister; det helt och hållet samma examen; de mäste lära sig ända till att sammanlöda ledningstrådarne: men icke desto mindre hafva fruntimren vid examina erhållit betyg, som stått vid sidan af och i ej så få fall till och med öfver hvad karlarne fätt i samma examen. Vi förstå ej af hvad skäl den svenska telegrafstyrelsen så hårdnackadt sätter sig emot qvinnans användande i telegrafens tjenst, fastän de synas så lämpliga för densamma. De svenska qvinnorna måste vara lika apsrika som våra (de norska), och man kan å andra sidan ej heller antaga, att de svenska hefrarne frukta för att inlåta sig i konkurrens med fruntimren och derföre oridderligt hålla dem bort från en verksamhetsgren, hvari de kunna deltaga. Man kan ej heller ha skäl att frukta, det en mindre god umgängeston skulle utveckla sig inom telegrafpersonalen, derföre att fruntimmer blefve i densamma upptagna; ty deras närvaro anses i allmänhet verka förädlande på sederna, och vi veta ju dessutom, att umgängestonen i Sverge anses vara både mera belefvad och hyfsad än hos oss; och hvad angår ridderligt uppförande mot qvinnan, vilja säkerligen svenskarne icke hafva rykte om sig att stå tillbaka för någon nation. Så, den norska uppsattsen; de uttalad2 åsigterna gillas af flertalet bland oss, derom önskar jag vara öfvertygad. Flera bland vära hrr telegrafister öfvergifva banan och egna sin verksamhet åt andra yrken eller tjenstebefattningar; de finna arbetet alltför enforraigt och tröttande samt lönen otillräcklig. Om fruntimren vore berättigade till anställning i telegrafens tjenst, så är temligen säkert att dylika klagomål från deras sida icke komme i fråga. Med erinrande om förhållandet i andra länder, hvarest fruntimmer äro anställde jemväl i postverkets tjenst samt på jernbankontoren c., tror jag det vara skäl omnämna, hurusom i Sverge, der fruntimmer äro anställda som ritlärarinnor d några elementarläroverk och inom den enskilda afiärsverksamheten, icke annat än godt varit talat om fullgörandet af deras pligter. Missförnållanden, hvartill äldre tider fört oss, måste våra tider söka att på ett menskligt sätt utreda. På spörsmålet om qvinnans ställning torde också numera blott ett enda svar gifvas. Qvinnan måste frigöras i arbete och förvärt, hon måste berättigas ait använda sina krafter i allt, hvarigenom hon ärligt och sedligt samt i öfverensstämmelse med sin natur kan förtjena sitt ekonomiska oberoende, hon måste frigöras ur den tvångströja, hvari trångbröstade fördomar nu hålla henne bunden. För en ung man är det en heder att förtjena sit. bröd — för qvinnan nära nog en skam. För henne mäste det ske under hvarjehanda förevändningar. Hvad vinnes hirmed? Hon betagas den glädje, hvarmed hon just börjat inträda i sitt nya lif; betages andras erkännande af det riktiga och naturga deri, hennes tillit till sig sjelf; man tillintetgör det friska, det tillfredsställande sinnet hos henne. År detta ridderligt? Rikets ständer ha under förra riksdagen eri. sänt, att qvinnor i utlandet på ett tilliredstäl-j, ande sätt fullgöra de åligganden som blifvit dem I: unförtrodda samt fraruhållit statens och indivilernas ömsesidiga förbindelser mot hvarandra; utt staten i detta afseende icke mera i förhållande till qvinnan än till mannen eftergifver nå: sot af sina anspråk, samt att statens pligt är att möjligaste mån befrämja alla sina medlemmars älständ, och således jemväl lemna utväg åt vinnan att bereda sig den förbättring i ekononisk ställning, hvartill hennes anlag och insigter kunna berättiga henne. Det steg som är taget för att lemna qvinnan illfälle inhemta det vetande som eriordras för 3 ärarinna, ir ett steg framåt, som nnes. Ännu ett steg — och rinder ha lemnat qvinnan den rättvisa som won har att fordra. Det är i medvetande häraf och på nu anförda grunder som jag vågar förnya mitt under förra niksdagen framlagda förslag: Att qvinna, som visar sig innehafva erforderliga kunskaper, likaväl som man må berättigas att varda antagen i sådana statens tjenstebefattningar som för henne kunna vara D passande ; hvaribland särskildt må nämnas: I telegrafoch postexpedionsbefattringar samt befattningar inom den allmänna sjukvår i Om remiss till behörigt utskott anhålles. i Stockholm den 28 Nov. 1862. i C leser Ett område dor upplysningen icke ; sliger. Till Redaktionen af Aftonbladet! Såsom ett bidrag. till de anmärkningar, om tid efter annan blifvit gjorda met det; ätt hvarpå gatubelysningen iör närvarande lj vesörjes 1 hufvudsiuden, torde följande törI: nällande förtjena att komma till allmänheI. ; f : 4 f J. Svensen. ; ( ; l 1 S j