ri oiörsonligt och o!ycksbringance räthalt veril Den gamla, gyllne regeln, att det . jvästa ofta är fiende till det go: da, måste här ) iega en ämpning, ega den så mycket I hellre, ju mera inveck lade våra politiska för. höllanden äro, och ju svårare det således alltid måste vara att finna on lämplig ledningstråd ur den labyrint af stånds slördomar joch korporationsintressen, hvari vi under i i j 4 n århundradens lopp allt mera insnärjt oss. Men ingen enighet kan gifvas utan förtroende. Alt fulikomligt återställa det emellan de folkvalda ständens representanter så ofia :rubbade förtroendet till ömsesidiga syften och önskningar, är en för det liberala parjtiets ledare inom de begge folkvalda. ståniden så maktpåliggande uppg pgift, att derpå boror all blilvande samverkan. Det är icke vår afsigt att här vilja framkasia några omopliverade beskyllningar, eårande för den ena eller andra sidan; men sannot förblir dock b sonnt, och det kan och får icke förnekas, att tillfällen gifvits, då borgareoch bondej stånden i ganska vigti folkfrågor befunnit vig till hvarandra i en så besynnerlig posi Ni : tion, att ett misstroende varit lika ursäktiigt som välgrundadt. Vi tveka ej tillika att ttala den åsigten, att bondeståndet haft 1 längt mera rätt att hy sa elt sådant misstro-iende. Det har stundom gällt bondeståndets iärvarande och framtida väl; det har varit 1 frågor under afgörande, på hvilkas tillfrecsställande 16 sning bondesländet satt hela sitt hopp och tillit ill borgareståndet; men sist nämnde stånd bar så långt ifrån tillmötesgått dessa önskningar, att det antingen rent ef motverkat eller blott med likgiltighet betraktat deras uppfyllande. Vi pämna exempelvis skjutsfrågans behandling af borgareständet, hvartill vi kuna lägga kommunalfrågan och frågan om den allmänna hypo teksbanken. Så bör och för det icke längre , vara! Måtte de aktade möterna afborj gareståndets liberala najosktet betänka. att en ganska naturlig tvekan måste förefinnas hos bondeståndet att utbyta den närvarande representationen mot en annan, så länge alli mogens representanter anse sig ega skäl att hysa en (låt vara blott skenb bar) fruktan, att i den nya rik armslingen icke finna understöd för sina lifsfrågor has dem, hvilka de så gerna vilja anse såsom sina sjelfskrifna bundsförvandier, då det gäller folkets väl och lycka. För vår del äro vi visserligen fulit öfvertygade derom, att allt detta skall komma att gestalta sig helt annorlunda under en annan representation; men då enighet och förtroende äro hufvudvilkoren för genomdrifva nde af stora ändamål, är det af nöden att j tid undanrödja allt, som kan un. derhålla äfven blotta skenet af ett ömsesidigt misstroende. Detta är lång t vigtigar än man mången gång tror, och det är först på detta sält, som en såden broderlighet och uppriktighet kan åvägabringas emellan borgare. och bondeståndens representa uler, på icke blott den stara frågan för dagen, utan fäderneslandets hela framtida välfärd GIL hufvadsoklig del kommer att bero. I Den andra föru sättningen hvarpå vi grunda vårt hopp om ett positivt resultat al representationslråg sn vid innevarande r:ksdag, är regeringens medverken dertill. Vi före!stälta oss newmligen att det förslag, hvilket regeringen säges ämna framlägga för ständerna, icke blott har tillkommit för att smeka opinionen för dagen, utan härleder sig från en allvarlig önskan att för frågan lösning begagna sig af den närvarande gynnsamma stämningen, samt alt det derföre är så beIskaffadt, att det kan antegas, för att blifva hvilende till nästkommande rmrksdag. I sådant fall beeitter onekligen regeringen i förening med de folkvalda stånden en makt, som skulle krossa allt motstånd, helst som vi i : det längsta vilja tro, att älven band den vå riddarhucet församlade landtadeln redan efinner sig en akiniagsvärd minoritet, som Hätteligen genom regeringens kraftigt och uppriktigt uttalade önskan skulle kunna för; vandlaa till en majoritet. Under en dylik I förutsättning torde den från presteståndet vä tade oppositionen komma att betyda föga eller intet i vågskålen. Presteståad t torde komma att betänka sig mera än en gång, innan det afolår ett först 28, framst regeringen, samt understödt af de br gce folkvalda stånden, att icke nämna de vältaliga röster, som utan tvilvel äfven från dets. k. Hörsta ståndets bänkar skola komwa att höja sig för antagandet af ett dylikt förslag. På de folkvalda represen(anternas enighet och förtroende till hvarandra kommer em 1Hertid förslagets framgång att till hufvudsakig del bero. Kunna de icke med fulikomHig amdrägt mötas uti andra, vare sig för hvardera ståndet särskildt eller för begge stånden gemersamt vigtiga frigor, lära de ; svårligen göra det i denna, den för mniärverände vigtigaste af alla. Vi äro dock långt lifråa att derom misströsta. Vi föreställa oss så gerna, alt hvarje folkrepresentant nu lif ; ligare än nå onsin känner och behjerta: det I uppbi söjda i den mission han har att utföra. jiet är dock icke en ringa sak att med sin j röst i urnan kunna medverka till ett älekadt H i a i H fåderneslar ds framtida väl! Medvetandet ef en 2å inflytelserik rtällaing kan icke a annat, icke annat än stärka och förädla fosterHlandskänsla, bannlysa alla egennyttans och i ärelystnadeos demoner, samt blåsa bort alla (ner och und rorduade intressen, som 2gz nar för vinden — den friska, lifgifvande vigd, som ännu — och vi hopp s för alltid — strömmar fram från våra berg öfver våra delar. Lifvade of en sådan anda, besjälade af en sådan kraft, hvad kunna icke de folks valda etåndens representanter uträtta ? sma Öna DERA UTRIKE E DANMARK. Prokurator L, CO. Larsen har af Köpenhamns stadsfullmäktige blifvit vald till borg mästare för första afdelningen. Revue des deux Mondes innehåller en arfessor Geffroy, hvari denne med och klarhet oendrif tikel ar pr