Håsom siu:. Fnäste vi ika eom vår för e nämna, att föreslå ende uppsats ?so . tifrit inledd med ett skämt är fullkomligt a.versom, och alltså ej får emottagas såsom en skopa kallt vatten. j Hed Snr OVE ; Hvad knana borgareoch bondeståni dezs repregenia uter uträtta vid ) 1862 års rikedagt) På denna fråga, för ögonblicket den mest! maktpåliggande som kan framställas, väntar svenska tolket med största otålighet och med ! största rätt ett tillfredsställande svar. En: och hvar i vårt land, som vill framål och! är öfvertygad derom, att försummade ögon-! blick, dä det gäller en nations poli tiska på nyttfödelse, aldrig utan dyrköpt ånger och. på bekostnad af vigtiga fördelar kunoa återi vinnas, kastar naturligtvis i ärvarande stund, : med lika mycken uppmärksamhet som en af det förflutnas lärorika varningar iram, kallad fruktan, sina blickar på de begge folkvalda stånden. Man vill så perna anse: dessa stånd såsom den utlefvade repr ntai tionens ännu icke af mask fullt genom-; stungna kärna; väl vetande, alt om några politiska framstex ekola kunna förväctas, ; mäste det ske genom dem, som stå folket närmast, blifvit valda ur dees egna leder och sål edes, såvidt detta under närvarande ocfterrättlighetstillstånd kan ske, resresentera. dess önskningar och behof. Det är onekligt, trots allt det rättmätiga tvifvel svenska folket hyser om ståndsrepresentalionens förmåga att kunva genomdrifva några vidtomfattunde reformer, alt folket likväl med större förhoppningar än vanligt. vändt sin tillit till sina närvarande represenfanter af borgare. och bondestånden, på hvilkas kraft och goda vilja det ekall komma ati bero, huruvida äfven 1862 års riksmöte, likt så många föregående, skall spår, löst försvinna ur häfden, utan andra minnen än de mindre behagliga af ökade an slag och ökad skullsättning, eller huruvida denna riksdag skall komma att bilda utgängspunkten för en ny politisk tidräkning. a Den lifaf: fråga rörande en ombildning af vår 1 föråldrade representation, hvars lösning så länge utgjort ett föremål för nationens djupa bekymmer, har nemligen, förd framät af den allmänna meningen, sent omsider inträdt i det betydelsefulla stadinm, att den icke längre kan skjutas åt sidan hvarken af regering eller folk. För regeringen utgör denna frågas behandling ett osvikligt prof I j på deu sanna karakteren uf dess Niberalism i och uppriktigheten at dess önskan att gå nal tionens billiga och så länge förgäfves närda förväntan till mötes. Hvad de folkvalda j ståndens representanier åter beträffar, är det i för dem numera alldeles omöjligt att bibe-s hålla nationens förtroende annorlunda än så I vidt och i den mån de kunna verka för en representationsreform, Vända denna sak ( huru man vill, vid innevarande riksdag 4 måste uppstå elt resultat, positivt eller ne! gativt. Vi hoppas lifligt och önska varmt det lörra, men rädas ej heller det senare. is Faller nemligen frågan genom regeringens j I je K i obenägeshet e eller likgiltighet derför — välan! ingen skall då längre låta dåra sig of den för LA åa n alt genom bistånd från det hållet få frågan understödd och genomfört Faller den åter genom de folkvalda dens egna representanters ocnighet, miss. ! nöje eller kraftlöshet — välan! ingen svensk 1 I man, som står utom representationen, lärer 1 väl då längre från densamma hoppas på, någon hjelp. Det är dock mycket alt ändt1 ligen on gång hafva kommit så långt! Alt 1 ega visshet derom, att en förlorad seger ; blott skulle komma att utgöra utgångspunkk ten för en ännu ntikare och fuliständigara, i är en för reformens uppriktiga vänner så I tröstande tanke, alt den fullt uppväger alla 3 fordbua svikna förhoppningar. TPy i hvilketI dera fallet som helst, vare sig ptt regerinit gen eller representationen nu offrar re Cpre;s sentationsfrågan för några bi-intressen, skall: nationen vinna en erfarenhet om frå innersta väsende, fullständigare och rik 4 tigare än någonsin förr, sorglig — det är I sanot — kanske ock uf mången på. förhand I väntad och beräkned; men Trågan skall då I likväl komma i sitt allra yttersta 8 tadiam, 8 blifva en folkfråga uf oemotståndlig och js oförstörbar kraft. Hvad icke regering och 1 ständer mäktat eller velat åstadkomma, det i skall otvifveluktigt komma att nträttas Be He vom folkmöten och agilvlioner af det slag! och den omfattande forn, att man hittills I icke sett prof derpå här i landet, eller ens! vågat drömma derom. i Men — då vi redan yttrat alt vi fram-i för allt hysa en liflig lörhoppniag och enl varm Önskan om ett positivt resultat af el presentationsfrågan vid innevarande riksdag, !l öra vi fran ägga de skäl och förutsättnin:ö gar, hvarpå vi grunda möjligheten af en så!s tillfredsställande lösning af frågan som un-!i der närvarande inveckiade förhållanden kan, låta tänka sig. Denna förutsätlning är tvåfaldig. Det första, alldeles oundgängliga vilkoret för icke blott representationsfrågans lösning, utan äfven lör genomförandet af alla audra re former af mera framstående politisk vigt är; enighet emellan de begge folkvalda står 3 presentanter. En sådan enighet har i H i I ? Å varit önskvärd och af behofvei högligen påkallad, men har aldrig varit vigtigare än nu, då, säga hvad man will, uts igterna för representationsreformen äro större än de nå jgonsin förr varit. Så mycket nödvändigare måste det nu då vara alt de folkvalda ståndens representanter iakilaga den samdrägt: och den moderation i sitt inbördes bemö tande och handlingssöit, att ingen splittring kan uppstå, som störande inverkar på den frågan och derigenom tillintetgör hela riksdagsarbetet. — Vi taga för alldeles afgjor rdt alt sådana sepliitringsför ök skola 2 Ur dot ; desca rar ntkammande troedia