bredvid en ofantlig statsskuld, och just genom den, upplaggt ännan ofantligare besparingar. Åren skola så unda förflyta i fröjd och gamman såväl för alla anslagslystne som för de skattskyldige, hvilka i annat fall -kolat få betala fiolerna. Det är ej heller vår afsigt at störa glädjen med den lilia anmärkningen, sanningen till ära, att en besparing som med 6 procenls ränta på ränta först efter 52 år uppgår till 64 millioner rdr, primitivt ej är värd mer än 3 millioner rdr i rundt tal, vederbörande naturligtvis obelaget alt roa gig med att beräkna denna besparing med huru stor ränta på ränta som helst för huru lång tid som helst, i 52, 100 eller 1090 år, endast alt statsutgilterna uppskattas efter samma räknemetod. Hvad göra t. ex. en enda treårig statsregleringsperiods utgifter 114 millioner rdr med 6 procents ränta på ränta under 52 år? Svar, omkring 2360 millioner rdr. Bättre än att utan misskund4 hvart tredje år taga detta belopp ur folkets fickor (huru ömt och rörande på det hållet!) r väl alt låta folket behålla sina penningar och förkofra dem med högsta ränta, samt i stället ho3 utlandet för statsbekofven applåna pen er till lägsta ränta — in infinitum. Såsom slut. Mrnåste vi lika sjelfbelåtet som vår för e nämna, att förestående uppsats ?so. tifsit inledd med ett skämt ir fullkomlgt a.tversam, och alltså ej får emottagas såsom en skopa kallt vatten. HH. RS ÄLL