Förslag till skattefrihet. Närmare utveckling af en Cnyårsgåfvat. Den gode läsaren med lätthet finna vill, Att den latin jag anfört hafver Hör icke mig men tiska föltskärn till. En varm vän af nationers skuldsättning har oomkullrunkligen bevisat, att om svenska staten, i stället utt årligen af statsmedel utgifva 7 millioner rår eller under 15 år tillhopa 105 millioner rdr, till samma utgilts bestridande upptacer amorteringslån på enahanda summa med 21 millioner rår vart tredje år, så blir i detta fall efter 51 års förlopp besparingen för staten 64 milHoner rdr. (Månne icke rättare 52 år, då räkneexemplet synes gå från 1858 års början till slutet af år 19092) Detaljerna är det öfverflödigt här återgifva, de finnas i Göteborgs Hundelstidning för den 7 Januari, och torde detta vara en tillräcklig garanti, att intet statsekonomiskt hocus pocus ligger i det sagda cler i det följande. AT konungens sednaste proposition till rikets ständer angående statsverkets tillstånd och behof inhemtag att till ordivarie statsregleringen erfordras årligen 31,237,000 rdr eller för tre år 93.711,009 rdr och att riksgäldskontoret under de tre åren 1864—06G6G skulle komma att för extra siatsregleringen m. m. utbetala 20,058,000 rdr, utom hvad för amortering af ytterligare ifrågasalt jernvägslån behölves. Statsutgiftssumman för tre år-utgör alltså 113,799,000 rår eller i rundt tal 114 millioner, hvilket gör 35 millioner rdr årligen. Nu är af ofvannämnda beräkning klart, att om under en tidrymd åf blott 15 år ten, i stället att årligen upptaga 35 millioner såsom skatt, hvart tredje år upptager 114 millioner såsom amorteringslån, så måste efter analogien: 7 millioner: 38 mill. — 64 mill.: x staten göra en besparing af öfver 347 millioner rdr, och är det ingalunda skäl att redan efter 15 år upphöra med finansiella operationer, som lemna så lysande resultater, utan tvärtom utt dermed fortfara så länge det gamla Sverge står. Naturligtvis kunde på så sätt alla skatter efterskänkas, och funnes sädant vara alltför liberalt och ej med gammal god ordning öfverensstäm mande för några bland dem, kunde de upptagas och utlänas såsom nationalegendom emot Ö procents ränta på ränta, hvaraf dock en anmuitet borde afsätlas såsom national. belöning åt den som uppfunnit besparingsmetoden, men generöst försmått att derå taga palent och att uttala sitt: toute contrefagon sera poursvivie. Skulle någon af gam: mel slentrian trycka, att man i ulla fall och för säkerhets skull ej borde helt och hållet efterskänka ens de skatter, som kunde efterskänkas, utan deraf upptega åtminstone så my ket, som åtginge tiil de Srliga låneafbetalningarne, så visar sådant, att systemets hela djuphet och snillrikhet ej är til fullo genomtänkt och uppfattadt. Ja sjelfva uppfinnaren tyckes till och med ej kunna draga alla konseqvenserna af detsamsa. En ur lig låneatbetalniog kän likväl som hvarje ennan årlig statsutgift besörjas medelst lånta penningar; man lånar så mycket mera för att bespara eller föriljena ännu r:era, och det skall ej dröja sekler, innan Sverge har