någon af de närvarande med en blick, ä mindre med en vänlig afskedshelsning. Hvad var anledningen till detta beteend frågar 18 aren. Den lärer hafva legat de alt för något år tillbaka den aflidne kapte. T. varit af olika tankar med hr Glasell rö rande ett barns döpelse. Hr G. fordrad att det nyfödda barnet skulle döpas i kyr kan, men kapten T. ville ej ditföra sit späda barn, utan anhöll att det på öflig vis måtte 1å döpas i hemmet. När hr G envist vägrade uppfylla denna önskan, in gick kapten T. 1 Carl Johans församlin; och fick dermed tili sitt hem en prest, son fullgjorde den heliga förrättningen, hvaref ter kapten T. återvände i Nya Varis för samlingens sköte. Då kapten T. utträdde erhöll han at hr Glasell ett bevis om in dre god kristendomskunskap; men då hat ej ansåg sig hafva förtjenat ett sådant vits ord, vände hen sig till biskopen och be gärde en pröfning af denna sin kunskap. På grund af denna pröfning måste hr G efgifva ett annat intyg, dervid dock kapter T. afslog hr G:s begäran att återfå det förra kasserade betyget, föralarande, att har ville bibehålla detta som ett minne af pa stor G. Detta var det ena. En annan anledning lärer legat deri, att mellan den aflidne o hr Glasell någon gång uppstått en dogmatisk kontrovers, dervid förmodligen den förre stått på de så kallade Sotrognes sid Någon anledning hvad beträffer kapten T: kristliga vandel har deremot ej förefuunits, då den aflidne högt prisas såsom en lika redbar menniska, som utmärkt i sitt kall. Så betänkligt det är att döma öfver menniskors motiver, hafva vi dock svårt att fatta annat än att pastor G. här låtit leda sig, icke af någon grundsats, utan af eit bittert sinnelag, dervid han låtit de efierlefvande gälda hvad den aflidne mot horom förbrutit. Ty det gällde ju här blott ati inträda i ett hus, der man efter öflig sed firade en likbegängelse och der den döde kroppen väl icke kunnat vara hr, G. till förargelse. Vanlig höflighet hade åtminstone bort bjuda hunom att underrätta om sitt uteblifvande, i stället för att nu låta många personer timtals vänta på sig. Då saken rönt ett allmänt ogillande, hvilket beklagligen ganska sannolikt kommer att utöfva inflytande på den välgörande verksemhet, som åt hr G. förut tillvunnit aktning och vänskap, vilja vi ej öka detsamma, men önska att häri måtte ligga en varning både för hr G. och sådana hans liktävkande, hvilka låta varna sig. Äfven i andra länder hafva ILkoande hä delser förekommit och öfverallt har allm hetens rättskänsla öppet klandrat oförsonlighetens framträdande vid dödsbåren. I Belfa her saken gått derhän, att ett sällskap lifvit bildadt, bestående af landets utmärk taste män, hvilket öfverenskommit ej blott att icke invänta det presterliga biträdet vid begrafningar, utan, hvad mera är, att ej tillåta några tjenstgörande prester der infinna sig. Så jorda.es nyligen på högtidligt vis den högt aktade, aflilne 4 resisen!en deputeradexammaren Verhaegeo. En ofant-: lig samling begrafningsgäster, bland hvilka hofvets medlewmar och rikets förste funktionärer, följde till grafven stofiet af den man, som nämndes Belgiens förste man, näst konungen. Men der fanns ingen prest. Det kan hända våra lutherske papister alt äfven under deras så kallade själavård liknande fenomener framträda; detkan hända, att ganska många personer rentaf undangraga sig all presterlig medverkan vid ceremonier, hvilka, der de ega någon betydelse, visserligen ega en större sådan, när de utföras at ett fromt lekmannasinnelag, än då de verkstälias af en utaf andeligt högmod och ofördragsamhet uppfyld prest. Det kan hända och skall hända, derest våra prester börja ställa sakerna på den spets, som hr Glasell och före honom hr Holmqvist m. fl. gjort, görande religionens angelägenheter till en börda och ett tväng för menniskorna.