Kurrir från ett gammalt Studentrum. I Ty något annat är det icke. Min vän A. har en salong, — hvarför sänder han er icke små kurirer derifrån? de borde kunna blifva högst pikanta; — min vän B. har en gemål, som har en boudoir, -hvarlör meddelar hon er icke sina inspirationer derifrån! ni skulle i dem lätt upptäcka vår svenska madame de Girardin; min vän O. håller en ordentlig korrespondensbyrå, han är mannen, som vet något, som är väl underrättad, som öser ur de tillförlitligaste källor, som följer med sin tid, som har sitt öra öfvernilt, — hvarför söker ni icke vinna honom för edra intressen? I stället vänder ni er till mig, en gammal läsvurm, som hvarken har salong eller byrå, än mindre gemål med boudoir, en efterliggare, som aldrig blifvit färdig med sina studier, en bläddrare i tusen böcker, som ofta icke på fjorton dagar hemtar frisk luft, utan hänger oupphörligt i sina toflior och sin nattrock, suger från morgonen kl. 7 till aftonen kl. 11 sin sura sjöskumspip2, Cepropos Gefle vapen? min gamle, vän Rettig, som dog ihjel sig!) samt redan för länge sedan gått upp? i idel blåa rökmoln och en tung atmosfer af misantropi: Till mig kommer ni och vill ha litet ?Unterhal tung?, litet till afvexling med dessa grundliga riksdagsförhandlingar och dessa sakdigra sockenstämmoprotokoller, och ni stöter på mig, mig den kovfusaste, torraste, disträaste och mest omedgörliga menniska under solen, och säger, comme si de rien netait, helt ogeneradt, nästan litet väl närgånget, se så, var nu intressont! alldeles som om ni yttrade till en positifspelare: gif oss nu den der biten ef Prinsen at Arkadien, den är muntrare! nå, skrufva fram den och vefva på! z Intressant! Gif mig då först, om ni behagar, en ictressant verld att lefva i! Iivar finnes den? finnes den, till att borja med? Gif mig ett intressant sällskap att gåiskola hos,: gif mig en umgängeskrets af Swift, Montäigne, Voltaise, Liehtenberg och den qvieka Rosen? och salig veterinärdirektör Norling! Men, så länge ni icke det gjort, nedsätt gunstbenäget edra anspråk på cen man, hvilken af naturen är litet trög och som för det mesta under dagens lopp icke ser mer än en enda och cvigt samma fysionomi, och det är ändå en — f. d. apotekare! Herr Walter — det är hans namn — är min värd (jag hade så när skrifvit min verld,) det är af honom jag hyrt mitt icke pretentiösa, men för öfrigt ganska ?väl konditionerade? ungkarlerum, — det ligger inåt gården, men det är en stor och bra gård med ett bönshus på; jag har alldeles ingen ting emot ett bönshus, jag har allid haft den turen, hvar jag funnits, att hafva höns omkring mig, det har blivit mig en vurm. Herr Walter är ungkarl, liksom jag, gär också gerna i nattrock och röker ur pipa, RR