ger intryck af en gammaldags skånsk afvelsgård. Men man kommer sedan på s. k. gator med snygga envånings korsvirks lerhus, och slutligen til det andra torget, dervid stadens enda stenhus, rådstugan, ligger. I närheten häraf har den vackra an en dominerande belägenhet intill den plats, der gräsmattan döljer ruinerna efter det gamla slottet. Innevånarne fördela sig i tvenne klass pare, lotsar och fiskare, med landtbruk tadt vid dessa yrken, der idkare, såsom i allmiinhet är händelsen, tillika ega hus med åtföljande stadsjord på ljungen. Borgerskapet utgör vi serligen de jure en särskild samhällsklass; men der finnas icke mer än tre handlande, och handtverkarne äro lika lätt räknade. Rådmän omtalas icke, ty rådstuga behöfver aldrig hållas. Borgmästaren, titlika postmästare, har i 40 års tid, och hans far länge före honom, förlikt de få tvistigheterna, och brottmål förekomma icke. På femton års tid har ett lägersmål varit det enda. Det finnes förmodligen intet så arbetsamt stadssamhälle som Skanör. Skeppare, lotsar och fiskare, antingen i sina till yrket hörande befar ningar eller, jemte qvinnorna, sysselsätta sig med landtliga göromål, tortskärning, sådd och skörd m. m. Ljungheden ger bränsle samt föda åt menniskor och kreatur, detta sednare i så ymmnigt mått att Skan Falsterbo någon gång å sednare åren sålt i stället att köpa spanmål. essutom hafva qvinnorna det inre hushållet, som här vill säga mer än i vanliga stadssamhällen, emedan de sjelfva verkställa det allramesta af hvad som behöfves till familjens beklädnad, m. m. Härigenom hindrade från kafferep och andra förströelser, lefva de, ehuru vägg om vägg med hvarandra, nästan fullkomligt afskilda. Skanör, en vacker sommardag, när allt hvad manfolk heter är ute i sina förrättningar, ser ut Som ett kloster för qvinnor, der hvart hus är en cell. Ehuru Skanör-boerna ytterst sällan se främlingar, äro de icke nyfikna på dem, om de icke komma i flockar, såsom midsommarsdagen, då drängar och andra från närmaste landsbygd med hoboen i spetsen besöka Skanör, genomtåga gatorna och bjuda på dans uti en för till-fället lånad stuga. Men också då har nyfiken-: heten någonting af klosterlik tillbakadragenhet,. och är dessutom modifierad af den ståndsskil-. nad, som äfven i Skanör gör sig gällande. Skepparfa ailjen drar något undan jalousien, då skarefamiljen antingen öppnar fönstret eller till och med stiger ut i förstugan, men icke längre, och till lekstugan komma af stadens befolkning i endast några pigor. Den dagen, men också endast den hela året om, är det högtid i staden och på gästgifvaregården, samt någon liten förijenst på sednare stället. Då serveras bränvin, Tatfisk och potiäter samt gröt och mjölk från mor. gon till qväll; men ingenting annat; då går på dagen allt det hvetebröd åt, som eljest är ämnadt att räcka 14 dagar för hela stan, och är kommer från Trelleborg, emedan man i Skanör icke förspiller tid och omkostnad på att baka ett så öfverflödigt bröd. Utoch inflyttningar ha intill sednaste dagar varit något högst ovanligt i Skanör —Falsterbo. Att tidningar finnas, vet man knappast af.