STOCKHOLM äcn 8 Jan En ständig industrintsiällning I bhufvadstadea. Om det är sannt ott, såsom Ssy säger, man endast genom produkter kan köpa produkter, så inses lätt att det erfordras något mer än upphäfvandet af alla tullar och ett vidsträckt jernvägsnät för ott erhålla en blomstrande bandel. Frihandelsreformen, rätt förstådd, omfattar något mer än tulltaxan; och att endast med lånade penningar bygga jernvägar, innan man lossat de band, som hämma nöäringsverksamheten, är nästan som att med främmande penningar bygga ett hus, med rioga eller ingen utsigt att dertill viana hyresgäster. Svenska näringslagstiftningen är ännu föga förändrad fråa det sk hvari den befann sig under prohiblitivsystemets dagar; den lfrie? medborgaren är icke längre fri, än under det han overksamt fördrifver sin tid; vill han genom arbete försörja sig, möta konom öfverellt reglementariska föreskrifter, inskränkande vilkor eller rent af förbud; och har industriidkaren lyckligen, utan att drabbas af rättegångar och beslag, passerat dessa klippor, återstår honom ännva den stora svärigheten att vinna afsältning, att finna sin skicklighet erkänd och sin möda belönad. Vi vilja hoppas, att rikets pu församlade ständer vidtaga kraftiga mått och steg för åstadkommande af den oinskränkta näringefrihet, hvarom motioner vid innevarande riksdag blifvit väckta; men i atseende på det andra of de vilkor, som för näringsflitens högre utveckling erfordras, nemligen en betryggad atsättning, hafva några motioner icke vid denna riksdag blifvis väckta, hvarföre vi taga oss friheten särskildt fästa allmänhetens uppmärksamhet på detia ämne, desto helire som de tigärder, hvilka härvid erfordras, icke äro af den natur, att de påkalla statsmakternas medverkan. Det finnes knepptnågon klagan öfver våra nationella svagheter, som är mera allmän och, åtminstone till utseendet, beräitigad, än den att svenskarne hysa en afgjord och öfverdrifven förkärlek för hvad som är utländskt. Men hvad industriella alster vidkommer, månne ieke denna förkärlek har en ganska naturlig grund deruti, ait hvad man sett af svenska produkter hittills i allmänhet varit antingen af så underhaltig beskaffenhet, att en jemförelse med det utländska nödvändigt måste utfalla till det sednares fördel, eller varit i så ringa mycken. het för handen, att det förlorat all betydelse ochiden allmänna omsättningen knappt kunnat tagas i betraktande, vid sidan at de ofantliga qvantiteter från utlandet importe. vade varor, som stått köparen till buds. I de flesta fall har till och med icke något alster af inhemsk näriogsflit uti em eller annan artikel varit att för penningar er hålla vid det tillfälle och på det ställe, der just denna artikel varit eftersökt. Huru kan man nu älska det man ej ser eller kän. ner, eller hvilket blott visar sig från en ofördelaktig sida? Grunden till allt detta ligger till någon del uti den ofrihet, som råder uti vår nä ringslagstiftniog, men kanske än mera ut saknaden af en permanent utställning af sven ska industrialster. I mången torftig kam mare, der nu intet förarbetas utom efter be ställning, gömmer sig skicklighet och anlag som endast beböfde blifva bemärkt för at bereda sig och sitt land ära och fördelar der produceras stundom utmärkta arbeten, jemtörelse med hvilka det främmande dussia gods, som införes, tager sig högst jemmer ligt ut; men — lå eller ingen veta derom produktionen skerien bedröfligt ringa skala och den stora allmänheten köper då natur ligtvis det sämre arbetet, som han ser och som i hvarje bod erbjudes henne. Antar nu att den svenske industriidkaren hade till fälle att, uti en väl ordnad lokal i en st at 120,000 menniskor, dit resande fr inoch utlandet oupphörligt strömma uppställa hvarje produkt af sta fit och ta lang, att sålunda göra sitt arbete känd och i mån al dess värde tillförsäkra sig af sättning och bifall, hvilken kraftig häfstång för den svenska näringsflitens utveckling si till qvaliteten som till omfånget skulle icke detta utgöra? Ocer skulle icke påsådant sät den välgörande förändring innan kort in träda, att tonen och förkärleken för det ut ländska ölverginge till en benägenhet a! akta och värdera älven den inhemska in dustrien. Hen, utom dessa mera rent nationella för delur, skulle, genom en ständig industriat ställning, den fördel vinnas: för näringsid karen, att han för billigare pris än nu, ut särskildt förhyrda lokaler är möjligt, egd tillfälle att framlägga sina tillverkomgar til åskådande och försäljning på ett ställe, de en vida slörtre allmänhet än under närvarande förhållanden är att påräkna komme a egna dem sin uppmärksamhet; samt för all mänheten åter: aut bor; utan det spring oci besvär, som för närvarande är oundvikligt blefve i tilifälle att göra sitt val bland all det bästa den svenska näriogsfliten produ cerat. Det inses af en hvar. att de temporär: slöjdexpositioner, som hittills i särskilda län der förekommit och slutligen till det mest: upp gått i de allmänna s. k. verldsutställ ninga rne, blott till en mycket ringa delupp fyller det ändamål, som vi här framstöllt så som eftersträfvansvärdt. De hafva i sjelfvi verket, just i följd af deras tillfälliga be