härmed tillägga deröfver en närmare förklaring; och låter sig ämnet klarligen utredas, om man blott icke förblandar, utan helt enkelt, enligt lagens egen anvisning, i denna fråga skiljer emellan prestbordens innehafvare och prestborden sjelfva elter deras rätta egare. Uti hithörande 26 kap. 1 S byggningabalken skiljer nemligen lagen sjelf tydligen emellan en byggnadsskyldighet efter måtlag medelst dagsverken, och en annan medelst byggnadsvirke, körslor och annan kostnad efter hem:antalet. Och att, på det förra sättet, äfven innehafvaren af prestbord må böra, såsom i socken boende, deltaga efter dess flere eller färre matlag, är ock i motionen ingalunda underkändt, utan just vidhållet. Men deltagandet efter hemmantal eller materialiekostnadens bestridande, hvilket ej heller lagen ålägger prestmännen, utan tsocknemännen sjelfva eller hemmansegarne, har jag derföre ansett böra åligga boställets verkliga egare — hvilken egare åter, såsom mig velat synas och väl äfven sjelfklart är, icke kan vara prest; mannen, som blott för tjenstetiden är boställets arflöse innehafvare, utan den Myndighet, ihvars tjenst han innehar det — icke den förre eller i tjenstemannen, som af bostället icke eger annat än i årlig lön dess afkastning, utan den sedpare eller Kyrkan, som dermed, för sin del, lönar honom. Och som äfven derföre dessa boställen benämnas ecilesiastira eller kyrkliga, emedan det är kyrkan eller ecclesia, som eger och rår om dem, så har ock dermed velat synas mig alldeles ovedersägligen gifvet, att, såsom boställsegarinna, just kyrkan är den Domina Fundi, som vid kyrkobyggnad bör för boställsjorden såsom kyrkojord efter hemmantalet ansvara — en byggnadsansvarighet, hvilken ock kyrkan sjelf verkligen fullgör medelst egna kyrkomedel eller den sg. k. kyrkokassan, helst ock denna just är bestämd att såsom kyrkobyggnadskassa användas, Det förra, eller boställsjordens egenskap af kyrkojord, torde befinnas tillräckligen i motionen bevisadt; och här bör nu blott närmare bemötas den anmärkning, som, hvad kyrkans byggnadskassa beträffar, sjellmant erbjuder sig, att dock densamma, såsom bildad genom sammanskott från socknen, derföre torde tillhöra denna lika mycket som den tillhör kyrkan. Denna anmärkning förfaller likväl lätteligen, om blott saken närmare betänkes. 1 kyrkokassan ingå visst stundom medel, som tillhöra socken och icke kyrkan, dels nemligen de tillfälliga Lyggnadsbidrag, som, der ny kyrka finnes behöflig, af socknemännen beslutas, och vanligen först under några få år före byggnadsföretaget I sammanskjutas, dels de allmänna stamboksoch kollektmedel, som med nådigt tillstånd till en byggnadshjelp för viss socken från alla andra socknar i riket erhålias; och onekligt är, att nämnde bidrag, fast gemenligen i kyrkokassan inberäknade, likväl äro der blott såsom för socknemännens räkning deponerade förskousmedel! till en lättnad för de byggnadsskyldige, enär eljest kostnaden på engång skulle blifva dem ff kännbar. Men helt annorlunda är förhållandet! med de lagligen bestämda kyrkomedel, som utgöra kyrkokassans väsentliga beståndsdelar, och : åcke tillfälligtvis eller blott en gång årligen frri viss tid inkomma, utan under århundraden sönoch hvardagligen inflyta vid alla kyrkliga och, prosterliga förrättningar, såsom vid barndop, i vigsel och begrafningar, eller der inläggas såsom ! tackoffer för återvunnen helsa eller undkomna : olyckor, — alltsammans sådana kyrkliga inkom-! ster, hvilka desto vissare äro kyrkans sjelfegande I medel, som de ock äro henne i både borgerlig i och kyrklig lag garanterade. Och som likväl. samma medel icke få för andra ändamål än säsom kyrkliga byggnadsmedel användas, men kyrkan för egen del icke skulle behöfva sålunda hålla egen byggnadskassa tillhanda, om hon ej hade egen kyrkojord och såsom sådan boställsiorden att vid kyrkobyggnad ansvara för, så är nu dermed också det gitvet, att alla de församlingsboer, som vid berörda tillfällen alltjemt åt kyrkan sammanskjuta nämnda byggnadsmedel, jemväl urmed erkänna, att det är församlingen sjelf e.!er socken, som det vid kyrkobyggnad åligger, ej 2llenast att bygga, för boställsjorden såväl som för egna hemman, åt kyrkans tjenare de tempet, der de skola tjenstöra, utan ock att dymedelst halla åt dem prestberden i thy fall obetungade — et dubbelt erkännande, som ock afgiives och inlägges 1 och med hvarje kollekt, som med håfvarne söngas ligen till kyrkokassan inhemtas, fast sådant numera sker så omedvetet eller i följd blott af här. vunnen plägsed. Sådan har dock alltid den egentliga meningen: varit med berörda kyrkliga sammanskott från förI d samlingen, att 2emligen dermed skulle bildas för ) 8 kyrkans räkning en särskild kyrkobyggnadskassa. n Och att dermed urspruv2ligen är afsedd såväl församlingens som kyrkans byggnadsskyldighet för den kyrkliga bostäl!sjorden, dev visar sig bäst af sjelfva lagarne derom, både de äldsta och den änna I gällande. Redan enligt landskapslagarneS och den allmänna landslagens kyrkobalkar, är actig nemligen, hvad prestborden beträffar, ett för-r samlingens egna åliggande, att, sedan kyrka !sS! byggd blifvit, anskaffa prestbord, som dermed i således icke behöfde besväras. Och att jemvälje kyrkobyggnaden icke allenast varit, utan jem-; väl ännu är å församlingens sida en skyldighet, som åi:ger, såsom nämndes, icke prestmännen, utan socwaemännen sjilfva, det är ju uttryckin ligen stadgadt i åberopade lagparagraf af byggn. ) balken, der det i oförtydbara ordalag heter, attj Sinnan något i thy mu! företages, skola socknemin11 nen kalas tillkopa att utom samråda och sig för! ena. Der är det alltså ie? ens sockenboerna 95 i allmänhet, utan särskildt sock?männen eller j samtlige de inom socknen bofasta oc då för rd tiden ensamt röstberättigade hemmansåboer, SoS inbördes förenade, fi af alla de andra, ; som i socknen bo, biträdda med dagsverken ef-. bc ter matlagen, likväl hufvudsakligen sjelive böra Hej med virke, körslor och annan kostnad bestrida! uppförandet af helgedomen såsom en sockensa egendom, väsentligen både bekostad utaf och! H fästad vid sockens egande jordfas.igheter. Och 50 att der för öfrigt med sockenmännen icke kan ne menas jemväl presimännen, det är väl redan be-! gripligt ar den tidens a!lmänna språkbruk, som visst ej förblandade prester eiler klerker med lekmän och socknemän, men än säkrare gifvet af den tidens bestämdhet i lagstil, som, då den I just i berörda lagrum så tydligen bland ickmännen urskiljer socknemännen från öfriga sockenboer, desto mindre har kunnat med socknemännen förblanda prestmännen eller klerkerna. 14 Också orimligt vore vä. och omöjligen med än vis lag förenligt, attinnehafvaren af ett kyrkoI IA yostäho skulle, vid inträffande kyrkobyggnad, Pp rara blotvställd för faran att för boställets skull PÅ förlora jemi? Aall dess ofkastning äfven för åraAn al hela den öfriga tjenstelönen; och onekligt pr ir, att, när dock sådant numera så ofta kunnat inträffa, det härtiutit från missföreiand af, laven med deraf föranledd orätt lagtillämpning. Så bekostar ej lieller hvarken professorn eller skolläraren sina offentliga lärosaiar; och om ex. för riksarkivet skulie böra inköpas ctt an: vat hus eller ett nytt uppföras, icke skulle väll y, iksarkivarien böra eller vilja dervid med ett var tre årslöner bidraga. Aldrig hafva heller illförene prestmän vid kyrkobyggnad efter sina LS AR ÅL voställens hemmantal deltazit; och ett motsatt; ,, åstående af den frejdade siåndsledamoten med ; len rättshistoriska lärdomen betydde väl endasti. le: välkända: interdum bonus dormitat Homerus — 24 nen beviset derföre blir han mig säkert skyl-j?2Z lig för altid. Icke efter mantalsmen väl efter Å es : a 3159 varlags-srund hafva förra tiders pastorer vidjv4