Rättegångsech Polissaner. Ett prejudikat för upderdomaro och kronoåklagaro. i landtmäteriinstruktionens 5 stadgas, att Jlandin äterifiskalen bör åtala de tjenstefel som af lax dtmätare begås, samt då mål i slikt afeeende skall vid domstol anhängiggöras, genom anmulan hos vederbörande konunogens befallningskafvande om kronoåklaares tillförordnande skyndsamt föranstalta. idare stadgas i 56 af samma instruktion, att böter och viten, som efter anställdt åtal för ljenstefel kunna åläggas de vid Jandtmäteristaten varande erabetsoch tjenstemän, skola gå till tvåskiftes mellan åklogaren och generallandtmäterikontoret. Dessa föreskrifter har nuvarande landtmäterifiskalen på det sätt tolkat, att, då han beslu:at åtala landtmätare för tjenstefel, har han hos vederbörande konungens befallningshafvande duck icke begärt att kronoåklagare dertill måtte rörordnas, utan endast begärt förordnande för ev ombud, med förstapdiande för detta, de!s att instämma den tfelaktige landtmätaren och Åå honom yrka a landtmälerifiekalen uppgifvet ansvar, dels ock yrka att de böter som blifva ådömda, skola lika fördelas melian landtmäterifiskalen och generallandtmäterikontoret, — Till stöd. för silt anspråk på hälfien i bölesbeloppet har landimäterifiskalen städse åberopat ett kungligt bref af den 31 Mars 1756. Utan att närmare taga kunskap om de ofvan åberopade paragrafernasi landtmäteriinstruktionen lydelse, hafva samtlige länsstyrelser, till hvilka landtmäterifiskalen vändt sig, gått hang begäran till mötes och så-: Junda i stället för en kronoåklagare, säsorma. instruktionen bjuder, förordnat ett Combudt för honom, hvartill alltid någon af kronobetjeningen blifvit utsedd. Dessa ombud hafva också utfört åtalen vid underdorasio Jarno. ej sällan vid flera påföljande ting, hvarigenom naturligtvis fombudets? tid och skicklighet ogits i anspråk. Då slutligen utslag meddela, hafva de hrr domare som I icke gjort sig möda att framleta det af lundt-. mäteritiskalen åberopav ? gamla kungabrefi vet, men på god tro förhv? 9!8 på detsammas gällande kraft, tillämpaos det och eså-; lunda då böter ifrågakommit, tilldsedt landt-! mäterifiskalen hälften af desamma, Chr han i betraktats såsom kronoåklagare, hvar2mot:; tombudet allenast undfått reseoch trak-; 4tamentsersättniog, hvilken den bötfällde ålagts i gällda. Om åter hrr domare förekaffat sig? tillgång på det kungliga brefvet af den 31, Mars 1780, hvilket dock icke förekommer: i Backmans lagsamling (hvars utgifvande? började år 1831) utan i der 1826 utgifna 2:dra upplagan af Enagrii samling aflandtmäteriförfattnivgar, 1:a delen sid. 220 — så! skulle vederbörande inhemtat, att nämnde I bref varit stäldt till kammarkollegium, och afser storskiften och skattläggningar — i Finland. Viusre och om vederbörande ål saken egnat nödig eftertanke, skulle de ej kunnat undgå bemärka, utt alla äldre författniogar om landtmäteriet och skiftesverket, utom dem rörande atviltringsverken i de sex norra länen upphäfdes genom den: nya landtmäteriinstruktionen och stadgan om ; skiftesverket i riket af den 4 Maj 1827.1 Obekantskapen med allt detta — en okunnighet som dock knappast är ursäktlig — har emellertid haft till päföljd, att landtmäterifiskalen, på grund af ett kungabref, om: hvars ogiltighet han icke bori vara okunnig, ! blifvit tillagd bölesandel i åtal, hvilka han: icke utfört, men hvarigenom hans iokomstor högst betydligt ökats på de verkliga: kronoåklagarnest bekostnad. För detta oskick kar nu ändtligen en gräns blifvit gatt: enom högsta domstolens meddelta utslag, I fvilket äfven i det afseende är märklivt att! det gifver vid handen huruledes jemväi Bveal hofrätt visat sig vara lika opokant med landtmäterlinstruktionen, som med der kungliga