orsaken härtill, och återkom med det svar att Lovisa kände sig opasslig och derföre anhöll att för denna dag slippa inställa sig vid middagen. Saken rapporterades till högsta makten i köksdeparte mentet och mrs Drake begaf sig genast sjelf upp, för ait förvissa sig om huruvida uppgitten var sann celler ej. Hennes första forskande blick på Lovisa öfvertygade henne om att hvad vi eaken än måtte vara till dennas illamående, gå var detta emellertid verkligt och ingalunda någon falsk förevändning för att få vara sysslolös, eller till bemantlande af någon ond afsigt. Hon nekade höfligt till att taga något af de läkemedel com hushållerekan erbjöd henne och bad endast att få försöka nyttan af en promenad ute i friska luften. tJag är van vid mera rörelse än hvad jag. här tager mi., sade hon. Får jag gå ned i trädgården och försöka hvad. lurten kin gagna mig ?? tJa, naturligtvis. Kan du gå ensam? Eller skall jag skicka någon med dig? tJag vill helst gå ensam, om ni tillåter det. Ni väl; gör då det. Sätt på dig hatt och schal, och då du går ut, så tag vägen åt östra trädgården. Amiralen brukar sjelf någon gårg promenera i den norra trädgården och kanske skulle det förvåna honom om han der mötte dig. Kom in till mig se. åan du har tagit dig tillräcklig motion, och låt mig få höra huru det är med dig.4 Några minuter sednare befann sig Mapgdalen uti östra trädgården. Himlen var klar och solen sken, men skugg: af det stora stenhuset föll mörk på trädgårdsgången och Magdalen kände det kyligt äfven nu under anden. Hon gick vidare till rui det tordaa ktostret, hvilka lågo på