der, lånade till improduktiva ändamål, skulle vår kredit deremot blifva sämre med kvarje nytt lån, Jag vill nu öfvergå till ett annat.ämne. En alare från rikets andra stad har uppträdt mot sammanbihdningsbanan genom hufvudstaden. Han har påstått att fördelarne af denna bana icke skulle motsvara kostnaderna. Men huru har han trott sig bevisa detta? Jo han bar ur sednaste jernvägskomits betänkande plockat ur de uppgilna fördelarne och mot kear och en af dem satt hela anläggningskostnaden. Ett sådant sätt att bevisa är något ovanligt. Sällan lärer väl ett företag Vara sådant, att hvarje fördel i och för sig motsvarar kostnaden. Det ärväl alla fördelarne, som skola vägas mot denna, och om detta sker i afseende på sammanbindningsbanan gerom Stockholm, så ramlar hela den bevisning, som den värde talaren uppstaplat. Man framställer den stora vådan deraf att ifrågavarande bana skulle komma att löpa öfver så mänga trafikerade ställen inom hufvudstaden. Det märkvärdiga ligger dock deruti att en bana kan dragas in genom Södermalm, öfsver Staden och ut gerom Norrmalm, utan att skära mera än två trafikerade punkter, nemligen vid Riddarholmsbron och Nya Kungsholäåsbron. Aut detistörre utländska städer icke är någonting oerhördt att låta jernvägen skära trafikerade, ja de lifligast trafikerade punkter är lätt att visa. Man påstår att det icke skulle falla någon in att i Paris lägga en jernväg på Place de la corcorde eller på Boulevarderna, men nu bär det icke bättre till än att just på Place de la concorde gått en jernbana på den stora gatan längs Seinen till Passy. Denna bana var väl icke anlagd för lokomotiv, utan för hästar, som midt på gatan sprungo i galopp Om den befarits med lokomotiv hade den derföre icke blifvit vådligare för trafiken. Hvad Boulevarderna angår så är, om jag ej missminner mig, förslag redan på allvar väckt, att midt på dem anlägga en jernbana för lokomotiv. Men eftersom talet ommit på Paris, så vill jag upplysa herrarne att der finnes en jernbana, som är ämnad att gå fundt omkring Paris och sammanbinda de npuvarande bangårdarne. Af de bana, som kommer att skära en mängd gator och alls till Paris gående chausser, är en stor del redan färdig. Under mitt vistande i Paris sistlidne år ick jag en söndag, då en stor massa menniskor, åkande och gående, färdades fram och åter, på den del af denna bana som löper genom S:t Mandå, och jag må bekänna att jag alls icke förvånades öfver djerfheten att låta banan skära trafikerade punkter. Så enkelt förekom det mig. Genua lemnar ett än mera slående exem el. Som herrarne veta ligger Genua på en mot Me-; dethafvet sluttande höjd. och längs stranden 1ö-: er en gata, med en husrad på ena sidan och amnen på den andra. Denna gata är en af de: mest trafikerade i hela verlden. Nåväll Der norr ifrån till Genua kommande jernvägen går i en tunnel genom den höjd, hvarpå staden lig-; ger (alldeles som här skalle blifva förhållandet med den söder ifrån kommande banan) och pasj sagerarne stiga af vid den stora bangården, som ligger en bit från strandgatan. Deremot föres: allt det gods, som är ämnadt att gå vidare på Medelhafvet, på en jernbana, som går tvärsöfver i strandgatan ner till hamnen? Då jag förlidet är besökte Genua, bodde jag under några dagar på ett botell midt emot de ställe, der jernbanan; skär strandgatan, och hade ett godt utlfälle att: oupphörligt. höra lokomotivets pipande och se huru det gick fram och åter mellan stationen ; och hamnen. Det finnes icke rtågot stängsel! öfver gatan, och ingen vaktare synes till. Loko-i motivet kommer meil så sakta färt, att om nå-! son händelsevis skulle befinna sig på banan,j san blir sakta undanskjuten. Jag vill icke tala om Lyon eler Brögge, ty många af herrarne hafva förmodligen liksom jag. rest midt igenom dessa städer. Jag kan dock icke neka mig nöjet att anföra ett alldeles färskt exempel, som visar ) att man icke skyr att, der dev kan ske, Araga jernVanor in i större städer och skära trafikerade unkter. Jag håller i handen ett nummer af örsen Helle för den 10 December 1862, således ganska färskt. Det innehåller Hamburgersenatens koncession för en direkt bana mellan Lybeck och Hamburg. Deristår att denna bana skall dragas euw nireou ölver uppgifna gator i Hamburg, med vi!kor att 1ågen icke få stanna eller upplägga varor på dem. Och ändock hade en talare på riddarhuset. enligt tidningarnes uppgilt, påstått att man i Hamburg icke alls vore missnöjd med att hafva bangårderne belägna långt utom staden och på främmande område; såsom i Harburg. Nu är dock förhålländet, att man vill med ofantliga kostnader lägga broar öfver begge Elbearmarne och föra jernvägen ini Hamborg. Men jag kunde anföra exempel i oändlighet för att visa huruledes öfver allt, der nataren icke lagt oöfverstigliga hinder ivägen, man är angelägen att sammanbinda afbrutna jernbanor. Jag vill tala om Köln. Der finnes enjernvägsstation er hvardera sidan om Rhen, och essa saknade länge sammanbindning. Förnägra år sedan anlade man med ofantliga kostnaderi en fast bro öfver Rhen, icke långt från den förut I befintliga flottbron. Man lärer icke bestrida atti Rhen är ett befaret, ja mycket befaret vatten. F Fartyg gå i hvarje stund! upp och ned, och lik1; väl klagar ingen öfver hämmad segeltart. Exemp-. let från Köln är så mycket intressantare, som det företer mycken KEkhet med hvad som här sku!le blifva förhållandet. I Köln har man den gamla flottbron för skande och gående och den nya bron för jernvägen; här skulle vi (å slussen för de förra, och den så fruktade Mölarebanken för den sednare. Ännu ett exempel må anföras. För att den diekta jernvägen mellan Lauenburg och Luncburg icke skall ländras af Biben, byggas på båda stränd rna båthamnar, mellan hvilka ngbåtsfärjor, försedda med skenor, genast skola föra anländande, jernvägståg från ena stranden !: till den andra. Örverallt samma bemödande att sammanbinda jernvägar der de äro afbrutna.!( Man går öfver floder och sjöar och man genom14 bryter berg; man skon keens Alperna: Man j siger oss att ga större städer hatva flera banI gårdar, och vill att detta skall gälla såsom be(4 vis att Stockholm icke bör hafva mer än en ban 11 gård. Men hurd vill man föreställa sig att tra js fiken skulle medgifra London och Paris att egals blott en bangård. Der man måste hafva flera 1 bangårdar, söker man dock att, så vidt skekan, i genom sammanbindningsbanor förena dem. i Då jerntögen kan med jersförelsevis ringal! kostnad dragas midt igenom Stockholm och en ie bangård här är folit tillsäcklig. finnes så mycket ; 1 G n b h i mindre skäl att uppskjuta antiggningen af de sammanbinda: gsbanor, som expropriationskostnaden med hvarje år blir större och större. Vi, som med beundran omfatta hr. Ericsons förslag, unna vara lugna för framgången deraf. Ingen låser ikull det. Flvarje gång man. gjort an: närkningar mot förslagets detaljer, hvilka hr Sricson för öfrigt ännu icke definitivt framlagt, i I ar han genom de enklåste anordningar genast imdanröjt dem. Man fann det hinderligt förtrad iken att genomfarten Af bron skulle egajt um vid Flogmötet; den är nu förlagd till Södra f ergen, der ingen trafik hindras. Man påstod) tt stora svårigheter skulle möta, då detena faryget skulle gå upp och det andra ner genom roöppningen ; nu föreslås två broöppningar, den b na för uppgående och den andra för nedgående artyg i an klagade alt brön skulle upp: ga för mycket ram för der mäirgd fartyg som ti a AR ; RT EE SNS är