I HUTVRRSOBI, HIGIT IPL UlB9 TRLG Lltjällgtt Ulföras. Derjemte ansåg talaren utskottet böra närmare tegränsa det nu alltför obestämda begreppet Fstambanor samt för sin del angifva hvilka jernbanor, som, utom de redan påbörjade. ansäges böra på statens bekostnad utföras. Om vi icke under hela denna och kanske andra följande generationer skola se svenska staten alltjemnt öka sin skuldbörda och de enskilda iotressena vid våra riksdagar spela en roll, lika menlig för representatiorens styrka och sjelfständighet, som för dess anseende, ä måste vi beträda en annan väg än den, på hvilken vinu befinna oss. Detta förslag skall möta hårdt motd från alla sidor; ty det vill synas som inom representationen blott funnes tvenne läger, och som dessa vore hvarandra motsatta blott ifråga om jernvägarnes sträckning, ej om sjelfva systemet, hvarom man föga gör sig bekymmer: men tal. hade likväl icke trott sig böra .veka att midt uti striden uttala ett bLesinningens ord; och han trodde att, om det icke förklingade ohördt, representutionen skulle hafva vunnit en af de vackraste segrar, segren öfver sig sjelf. Hr Bran hade ett ekriftligt anförande som hufvudsakligen angick den norra stambanan. Talaren hade emot det kongliga förslaget mång anmärkningar att göra, anmärkningar som ven återfinnas i de reservationer som äro biJagda komitens bLetänkande, samt de yttranden som afgifvits af de statsrådets Jedamöter som röstat för den östra riktningen. Talaren ansåg först och främst att man borde erkanna behotvet för Norrland af en jernbana. Detta land hade lika med det öfriga Sverge deltagit i kostnaden för de jemvigar som sts derstädes. Norrland är icke derför afondsjukt på det öfriga Sverge, men det tycker sig ega rött att fordra att nu också sammanbindas med detsamma genom en jernbana. Norrlands utveckling, som Jemförelse vore större än det södra Sverges, och för hvarje dag ökades, dess ständigt växande foikmängd, dess stora rikedom på mångfaldiga Hona kunde väl utgöra skäl nog derför. ertill kommer att denna i areal så stora landsdel har alla sina hamnar tillfrusna om vintern och då är så godt som afstängd från kommunien med den öfriga verlden. Och ändå denna betydliga del af vårt fäderneslard mindre uppmänksamhet än ett par obetydliga puekter vid Mälaren. Fördomen mot Norrland står ännu qvar. Talaren såg det åtmintydligen af den kongl. propositionen som eligger rikets ständer. Dennabana, som der kallas norra stambanan förtjenade på intet vis detta namn, den vore den acrra endast till namnet, ej till gagnet. Egentligen: vore den blott en provirsbana för Upland och Westmanland. Vid sundsbro och Sevalla hade Norrlänningarne , då åter Upsala och Sala äro latser för Norrland. Men att H t ändamål göra krokar skulle icke uppmuntra denna handel och tjenade egent-, ligen till ingenting Märkvärdigt att man tror, : att Norrland icke skulle kunna gifva tillräcklig itning åt en jerrväg, då man vet att: ouingarnes handel på Upsala är ganska stor samt dessutom att de jernbanor som iNorrland anlagts burit sig bättre än någon anvan j i 1 Märkligt är att i den här bemgen för vorra stambanan synes: alla principer för jernväg ;gningar glömda. Örsundsbro banan har ju på äl a sidor om sig. segelbart vatten. Hur skall en jemväg under: å fatta omständigheter kunna bära sig? Vidare är denna bana längre än den östra, den är oåtkoxlig och blir derföre af intet värde för Upland. Ur strategisk syopunkt hade man förordat vestliga riktningen, men man glömde deis att norra provinserna, den långa kuststräckan kunde behöfva tillförsel af trupper; dels att Stockholm kunde likaväl få trupper, i händelse af behof, på jernvägen från Sala. För öfrigt gjorde talaren samma anmärkning som hr Muren om otiliförlitligheten af kapten Nermans uppgifter och skulle ansett bättre att i proposi: tionen om norra stambanan fått mottaga uppgifter i detta hänseende från chefen för statens Jernvägar. Vidare gjorde talaren äfven samma anmärkning som hr Muren om det ej fullt konstitutionella i att K. M. ej följt föredragandens åsigt. Hr Rydin vore af intet jernvägsintresse besmittad, vore fullkomligt neutral; Ej heller vore talaren, som den siste talaren, norrländning, kunde derföre ej fullkomligt uppskatta de sköl havanfört. Talaren hörde jemt, vär frågan vore om ett anslag, ropet Norrland! Norrland! men trodde att Norrland redan fålt ganska mycket. Hr Brun hade sökt nedsätta de södra provin serna, men dessa vore väl ett strå hvsssare än Norrland. — Talaren ansåge att det nu vore tid. på att tänka på underhållet af jernvägarne, och föreslog derföre att man borde för den vinst, som gåfres af trafiken, inköpa skogslotter in heten af jemvägen, der dessa kunde fås för bil gt pris, och begagna skogen för tillverkande af sleepers. För omkring 200.000 rdrskulle man kanske kunva få så mycket man någonsin för framtiden behöfde, Hr Lovån trodde att beträffande sträckningen af den no ra stambannan hade man en gång sett ganska klart, och då varit temligen ense om att den borde gå öster om Sigtunaljärden. Sedan hade der ifrån flera olika håll samlat sig deenskilda intressenas dimmor, och dessa bortskymde nu det ursprungliga målet. För talaren vore det ännu ganska tydligt att man borde gå rakt Upsala, och trodde talaren att fiera föregående ta öre gifvit ganska goda skäl. Ti kunde icke finna anuat än att de starkaste s n talade för en bana rakt till Upsala, derifrån till Sala och ti!l någon punkt på Gefle-Dalatgen. Mau kan af de belänkahden och vftran: den 6om inom komiten och statsrådet i denna fråga blifvit afgifna knappast se hvar pluraliteten ligger. Orsaken till denna skiljaktighet i menin låge. enligt talarens förmenande, deri att man velat nne herrar. Man hade icke kunnat fö nds och sas rättmätiga fordringar, men hade också at se provinsen Westmanland till godo. Hvad den sista talarens utfall mot Norrland beträffade, så an: såge talaren dem vara för skarpa i form sawatj omotiverade i sak. Att hr Rydin för öfrigt förklarade sig neutral och fri från något ortintresse, vore alls icke förvånande. Han hade redan fåt sin bana fill Borås. I fråga om öfriga banor, ade talaren t. ex. önskat södra banan dragen nnu något mera österut. . Den nordpestra banan ville talaren se dragen fram ända till Kristinehamn. Hvad åter samma-bindningsbanan genom Stockholm angick, så kunde talaren ej finna annat än att de betänkligheter som framställts emot densammn voro obetydliga, men fördelarne ojeraförligt öfvervägande. Bjelfra iden är ovekligen bland de vackraste som blifvit framställda Seglatsen trodde talaren föga hindras af densamma. Om dock kostnaderna i öfrigt för närvarande ansåges för stora, ville talaren att åtminstone genomsprängningen till jernvågen skulle hu verkställas. Hr Ebbolm förklarade sig utaf hvad han här komme att yttra icke vilja låta binda händerna på sig inom utskottet. Det vore naturligt att i en sådan fråga ens åsigter kulle kunna vid granskning af detaljerna komma att undergå någon modifikation. Hvad emellertid den norra stambanan beträffade, och det inkonstitntionella propositionen, så trodde talaren dermed ej vara så farligt. Bmellenid är det ganska underligt huru grundsatserna kunna komma att ändras då tutade s i I