(Forts. Ir. nir fot) Hr Ljungborg yttrade att, likasom ett ofta upprepadt bruk afs a och irriterande läkemedel plägar hos individen döfva känslan af dylika medels i allmänhet förstörande inflytande, så kan sturidom hos nationer hvad någon tid ansetts i hög grad vådligt och förderfligt, en annan tid betraktas såsom varande af ringa eller ingen betydenhet. På detta sätt hade hos oss den öfverdrilna betänksamhet, hvarmed repregentationen för 12-13 år sedan Yehandiat I Sverges förseende med jernvägar. på sednare åren gifvit rum för en öfver åttan hetsig ifver att snart sagdt på en gång verdraga hela landet med dylika kommunikationslinier, en otålighet, som skulle synas förundransvärd, om den icke öfverensstämde med vår kända benägenhet att hasta från den ena vtterligheten till den andra. Talaren erkände lifligt jernvägarnes gagneliga inflytande på produktionens och industriens lyft ning m. m, men ansåg ett vara att värdera en sak, ett annat att kasta allt öfverbord för att ögonblickligen tillegna sig densamma Det vore lärorikt att se tillbaka på våra jernvägsföretags historia. Vid den första riksdag (1847—48), då någon större uppmärksamhet egnades denna fråga, beviljade rikets ständer icke utan svår: en räntegmanti af 42 för en privat jernvi anläggning emellan Örebro och Hult, jemte ett lån at C6.666!, rirbko till en annan mindre jernväg; vid nästföljande riksdag beviljades för ett sådant Aäretag avslag utan återbetalningsskyldighet till belopp af 75,00 rdr bko äfvensom lån af 150,000 rdr s m. Kom så 1853—54 årens riksdag, då en kongl. proposition afläts nt ; nors om statens omedelbara medverkan till je anläggning, med anledning hvaraf för 2ne stambanors anläggning bev för den tiden betydliga beloppet, 5 milli bko, hvilket nu skulle betraktas så en småsak, jemte lån till belopp af 1.833. a rår 8. m. Efter att vidare hafva omnämnt de stegrade belopp, som vid de följande beviljats, och sedan talaren eri . det Kongl. M:t nu till jernvägsanläggningar äs at 31,715,000 rdr, anmärkte han att man utan tvifvel, vid afhörandet af det crescendo, som i dessa bevillningar uppenbarade sig, måste anse Sverg a ett rikt land, men att det guld, som i de stora talen, till större delen vore frt de. Om det nu föreslagna 25 million upptozges, skulle vi inom sex år hafva enda kommun:kationsmedel skuldsatt la 70 millioner rår, på samma tid hy poteksb äfven i utlandet, upplånat 30 millioner och nu vore på väg att AR ett nytt lån till lika belopp! Detta vid hvarje riksdag återkommande behof af utländska lån vore ie! 2 ke heisosamt för rikets Kredit; det skulle icke blott. om man alltjemt öfversvämmade penningemarknaden med svenska papper, höja längifvarnes tordringar, utan det skulle äfven ingifva mången utlänning den föreställning, att svensken icke förstode att i sina företag iakttaga mätt att han vore på god väg att ruinera si d., som borde undvikas; och när vi slutti icke kunde eller ville längre låna, skul måhända inträda i en kris, vida svårare än den sednast genomgångna. kn ledamot af ståndet (dess n. v. talman) bade vid förra riksdagen varnat för detta oupphörliga upplåningssystem och tillrådt att heldre på en gång upptaga ett strrre jån. Sistnämnde råd hade vi första viss mån men icke det förra. Vi upptaga stora lån, men Jåna icke desto mindre alltjemnt. . Då man i anåra länder upptager dylika lån, bestiga de sig oftast blott till, eller deromkring af budgeten, och förnyas dock icke vid hvarje representationens san;manträde, eller ens hvart 3:dje åry hos oss uppgick det vid sistlidne riksdag peslutade Jån till nära fulla beloppet af våra statsinkomster. och det nu föreslagna lånet uppgår till 3, af den beräknade inkomstbudgeten. Våra statsintägter hafva, genom välbetänkta förändringar i lagstiftningen och gynsamma konjunkturer, stegrats till nära dabbla beloppet af hyad de utgjorde det år. då stambanorna först beslutades; och då vi ansågo oss kunna dels med statens meiel och dels med inhemska lån bestrida dessa banors byggnad, hvilken ständerna ansågo sig icke böra med alltför mycken ifver påskynda?; men det synes, som vi betraktade denna tillväxt i statens finansiella tillgångar, såsom vore den oss gilven endast till medel för att kunna bestrida högre ränteliqvider, icke till stöd för utvecklandet af en sjelfständig verks mhet pöifåg rande område. Under det vi sålunda betrakta låneutväen såsom s naturlig och den enda tänkara för jernvägsföretagen, framkalla de t ade stotsinkomsterna stegrade och till stor del obefogade anspråk på statens kassa, och vissheten att staten i alla hufvudriktningar bygger jernbanor framkallar en demoraliserande kappränming emellan de enskilda intressena. Sedan talaren sålunda dristat uppträda emot jernvägsfrågans finansiella behandling, trodde han att det tilläfventyrs skulle anses alliför förmätet af honom att äfven yttra en kande mening i den mera rent statsekonomisk sidan af denna fråga; men han kunde dock icke underlåta göra den anmärkning, att någon gräns borde sättas för vårt statsbyggnadssystem, s att det väl icke borde antagas såsom osviklig regel för all framtid, att allt hvad man belingar benämna Ystambanork skail af staten byggas. Så förfares i allmänhet ingalunda i andra länder. Då man vid riksdagarne framträdt med alldeles motsatta påståenden i dessa afseenden, bad talaren få upplysa, att af de 29 jernväg linier, som år 1858 räknades i Prussen, 14 voro byggda och förvaltade uteslutande af enskilda bolag: att i Frankrike sådana bolag numera halva fyra gånger större andel i jernvägarne än och att denna devas delaktighet i sednare åren varit 4 stigande. År 1854 hade t. ex. uti de på jernvägar i Frankrike nedlagda kostnader, stafen 29,5, kompanier 69.3 samt departementer och kommuner m. m. 1,1 proc., men år 1857 staten endast 20 och departementer m. fl. 0,8, då kompånierna hade 79,2 proe. Tnotill Maj 1861 h jernvägarne i saramä land kostat 4611 millioner rancs, deraf staten tillskjutit endast Bil, men ivata sällskaper 3800 millioner. I Belgien voro, å slutet af 1857, 1511 kilom. jernväg anlagda. deraf 708 af kompanier och 713 af staten. I Ryssland företogs den stora jernv från Petersbu, Gil Warschap år 1852 af staten. men i M 1857, aÅ endast 42 werst voro färdigbyggda, verlemnades densamma, jemte 4 andra bsvoryåt ett ensrildt bö.å8Fda Ru i England alla ernvägar byggas Aa ens ilda kompamer. Vid I ådant förhållande, och då i de länder, hvarnti staten tagit större del i dylika företag, ett sträfvande visar sig att derifrån frigöra henne, torde väl kunna ifragasättas lämpligheten, att princijelt och utes!utande belasta statsverket med dyika industriföretag. Om det åt ecskilda bolag öfverlätes att, under behörig tillsyn, bygga en eller annan del af. de många tstambrr nor4, som nu och framdeles påtänkas, skulle staten undgå att uppträda såsom jernvägsentreprenör, att belasta sig med ökade, stora förvaltningsbestyr. Imed dertill hörande tjenstemapnapersonal, att blottställa sin kredit och att se sina högre intressen äfve nptyrade och landets represent: tion sprängd genom de ens intregsena. bet är möjligt att de enskilda boagen icke lika skyndsamt som staten skulle kunna mtföra dessa företag; men det finn högre intressen än skyndsamhetens, som i detta fall måste tagas i betraktande. Om 4 ven de SA st tan hannar hevile WS AN