Utrikes korrespe ; (Från Aftonbladets korrespondent.) i n 13 December. 721 Om det på rombylte. il dessa dagar försiggått här, torde tel ha underrättat er, ifall den ännu fin lingarne i den prenssiska dren under nuvarcnde förfottningskris tliräckligt intressanta att meddelas utlandet. Det bebölver! knapct anmärkas, att n n förändriug i sak ej vgde rum, utan blott i afseende å persoi ner, och att ställnivgen b så till vida! blifvit något olika, art ministeren uppträder I mera koncentrersdt junkerlig och au en förstärkt reaktion inom landet är att motse. I Hufvudforändringen skeåde i inrikes nån i I I i i i i nistören, der br von Jagow trots siva jun kerliga tänkesätt ick Krenz! partiet n0g energisk. Han ville icke ytter ; ligare vidtaga nägra Åtgö Jer mot de liberala tjenstermännen och göra pålryckningen å landet ännu mera spänd. Han måste der före lemna plats för grefve Eulenburg, hvilken väl ej hör till ultras, men helb och hållet identilicerar sig med br von Bismarck, i med hvilken ban stär på vänskaplig fot. Hans chef ministerpresidenten, skal! ännu alljemt rutva på något stort steg isiseende å utlandet och vill derföre genom kr regeringså!gärder u tihålla lugnet inomi landet, hvilket dock ingen hotar att störa, ! Härull skall grefve Eulenburg beredvilligt i låna sin hand. Hvad de öfriga ministerförändringarna beträffor, så är hr von Selehow, som skall förestå landibruksärendena, en jun) ker af renaste vatten. Hans företrädare! grefve Itzenpliz, har öfvertagit handelsmi-! nissåren. Slutligen har den ur minisiåren; algåvgne hr v i on Jagow erhållit öfverpresi-! diet i provinsen Brandenburg. Sedan br von Bismarck nu konstituerat sin i istöre, måste hen gripa verket an. Man: er misstroget uwecklingen af hans g t. Till rykiena om ett at houxom tilläm steg i afseende å utlandet skall jag si återkomma. Framtör allt skall maa nödgas försöka, om också blott för syns skull, återställa lugnet i landet. Det kommer sannolikt snart att bli mycket tal om eftergifter och kompromisser, som ministören skall vilja erbjuda. Ministören skall! söka efteråt erhålla kammarens samtyckej till de år 1862 utgifna summorna samt in-; föra en faktisk (icke lagenlig) tvåårig tjenI stetid för inlameriet, derigenom ait militärbudgeten nå.ot nedsättes. Om någon ef-; tergift i författningssaken är ej fråga. Kam maren skall derlöre icke gå in på dessa så kallade eftergifter, ty den fordrar mläggandet af en inderimitetslag, d. v.s. enlag, hvarigenom en indemnitetsbill för 1262 ärs utgifter formligen begärt h hvilken ej kan; ersättas genom ett iljande rätt och al af summorna efteråt. Hvad angår den svå åriga tjevstetiden, så fordrar kåmn kraf ren eni laglig reglering af densamma, 0 ej blott en faktisk genom nedsättvingar för tillfället i budgeten, emedan den hvsd år som helst kan förvandlas till treårig tjenstetid, blott; man lyckas få en mera medgörlig kammare. I Mjnistörens skenbara efie skola der-j: före ej häfva konflikten, utan låta den ef-; ter en kort tid framträda ännu skarpare. Då! skall kammaren bli uppl z önu starkare påtryckning på landet ske, för att genomdrifya bättre val eller något ännu värre, ifall det verkligen skull; komma till ett statsstreck. Man börjar allt lifligare befara, att laglighetens väg skull öfvergifvas! genom något slags oktrojering, hvilken af Kreuzzeitungspariiet ifrigt påyrkas. Deri-! från till författnivgens suspenderande är blott i. ett steg. Den är ju i sila fall redan fak-, tiskt suspenderad genom regerandet utan budget och regeringens fortsättande med den gamla budgeten. Den polituska horisonten i Preussen förmörkas således allt mer och mer, och de hårdaste strider förestå statsförfat ningens vänner. Förföljelser mot pressenis och de liberala embetsmännen höra redan in till ordningen för dagen. 6 Med spänd väntan och skeptisk nyfikenhet afbidar man, såsom sögdt hr von Bismarcks stora uppträdande i a seende ålFP itlandet. Åt hvilket håll det skall riktas sig, kon ingen säga, och hr voa Bismark it sjelf sannolikt lika litet som någon annan. )s Än nämner man Kurhessån, än SlesvigHolstein, än Österrike och Wiärzburgarne. Mot dessa sistnämnda skall det kanske först bryta löst. Mun minnes det från hr von Schmerling i Wien utgångna förslaget om n församling af delegerade från de särskilda kamrarna, hvilken skulle sammanräda såsom ett slags centralparlament vid örbundsdagen i Frankfurt sawt till en böran behandla frågan om en altmän tysk bligationsrätt. Härigenom vill det österikiska lägret, i strid mot förbundsrätten, utsträcka förbundets kompetens och till skansa det rättighet att blanda sig i desärkilda staternas lagstiftning. Det ligger för ppen dag, att denna ecoup? är rikted mot Preussen samt att den preussiska regerinsen icke kan hålla till godo med ett dylikt seudoparlament, som skulle kunna fatta esiut utan Preussens hörande och mo: dessa ilja. Om förbundsdagen besluter samman) ; alla den stortyska församlingen af delege1 fc ade, hvilken det baierska förbundsdagssodebudet hr von Pfordten nyligen varmt srordät i en berättelse. så s I Preussen I p annolikt protestera deremot samt till och å ed återkalla sitt sändebud. Et sådant, teg Bhulle förorsaka stort buller i hela yskland, och hr von Bismarck skall söka be itiskt kapital deraf för sir jin i 180 öra sig ett poli tardat Det nationella partiet har AMD mö mm Dn F ya s Mm s