derna förtjena bifall, icke ogtilande för godkännandet af det förslag, som af flera motionärer (deribland, om vi ej missminna oss, biskop Thomander) afzifvits. Att hvad som ursprungligen afsåg en återupprättelse, sålunda efterhand fick hela karakteren af ett skamstraff, var en naturlig följd ef den vidunderligheten att vilja föreskrifva ?sann ångert i brottmålslagens paragrafer och låta! häradsrätter ådöma icke blott böter, utan! äfven botfärdighet. I Eu glad gosse. Skildring ur folklifoet af Björn. sljerne Björnsson. Öfversättning från Nor-: skan af Erzo. (Stockholm 1562). Denna ur den bekante författarens Smaa stykker nu på vårt språk återgifna tafla ur det Norska folklifvet är i hög grad egnad att väcka intresse äfven hos Svenska läsare. De pröfningar som Öyvind, denne glade Gut, har att genomgå, hans trygga, friska mod derunder, teckningen af den gamle skolmästaren, den naiva brefvexlingen mellan denne, hjelten och hjeltinnan, allt är utfördt på ett sätt som hos läsaren efterlemnar ett godt och angenämt intryck. Ötversättningen är visserligen, såsom fallet nästan : alltid är med öfversättningar af danska och norska arbeten, långtifrån felfri, men låter dock rätt väl läsa sig. Nathanael. De stora själarne. Två predikningar af Adolf Monod. Öfversättning. (Stockholm. Alb. Bonniers förlag 1862.) 1 dessa båda betraktelser har den frejdade författaren frams:ällt den rena, oförställda uppriktigheten säsom ett oundgängligt vilkor för att kunna träda i gemenskap med det gudomliga, samt det förhållande, hvaruti de s. k. stora själarne måste ställa sig för att inträda i en sådan gemenskap. Det framställningens osökta behag och klarhet, som utmärka Frankrikes bättre skriftställare i vår tid och hvilka då ämnet såsom här är fallet berör de högsta föremål, det kristliga lifvet, bereda en lättare ingång: för trons sanningar i menniskohjertat, återfinner man äfven hos denne författare, och de synas ej hafva förlorat synnerligt genom öfversättningen, som är vårdad och ledig. Tuva af författaren till Agnes Tell. (Stock-! hulm. Alb. Bonniers förlag.) Ett hittebarn funnet på en ftufvaX, hvaraf bokens hjeltinna erhållit sitt namn, uppta-; ges af fosterföräldrar, hvilkas omildhet, hos; barnet alstrar ett hat, som länge närdt, slutligen utbryter i en af den unga flickan an-: lagd mordbrand. Emellertid mellankommer ; kärleken, och gör enligt sin gamla vana, ä ven här underverk. Det råa, elaka barnet förvärlvar sig bildning, vinner utmärkelse som scenisk artist och slutligen besittningen af sin kärleks föremål. Sådan är den nå got besynnerliga gängen af denna berättelse. I hvars stil har mycken ledighet, och som ini nehåller en och annan liflig scen ur allmogens lif. Menniskans lefnadsförnödenheter, deras ursprung och beredning. En farfars undervisande: berättelser för vetgirig ungdom. Ölversättning från tyskan af J. L. Siktberg. Med 62 träsnitt och 6 kolorerade pfancher. Detta arbete har ett varaktigare värde än det vanliga julkramet, och vi anbefalla det varmt till föräldrars uppmärksamhet. Detj afser att vara föräldrar till hjelp vid besvarande i af barnens frågor om mötande företeelser. Önskan att veta huru ailt det beredes, som wi nästan dagligen hafva i våra händer, som vi förtära eller hvarmed vi kläda oss, allt det som gör lifvet begämt och angenämt för oss, är en högst naturlig önskan, och mången fader vet väl huru ofta hans vetgiriga barn gjort houom frågorna: hvarifrån komma mina kläder?X 4huru gör man bröd?4 0. 8, v. . Fadren svarar vanligtvis: tkläderna komma från skräddaren och brödet bakasX4, och dermed får visserligen barnet veta något, men dock alltför litet; och det dröjer långt fram i ynglingaåldern innan barn hinna ; längrei begrepps-sammanbindning än till kläder och skräddaren, bröd och baka. Allting annat i denna väg ligger utom barnets horisont, ty om än i skolorna goda lärare wnderstundom lemna nägon undervisning om beredningen af en eller annan af våra lifsförnödenheter, så kan dock, i anseende till bristande tid för läraren och undervisningsämnenas mängd, detta endast blifva ganska sällan och föga mera tillfredsställarde än den först tillfrågade tadrens upplysningar. Ungefärligen med dessa ord framställer förvattaren det nuvarande förhållandet, hvars bristrällighet hans bok skall bidraga till att; undanrödja. I denna afsigt berättar han t. ex. de allwmänna dragen af ullkulturen och dess utveckling, huru fåret skötes, tvättas och klip-: pes; huru ha; deln med ull bedrifves; huru wllen. efterhand förvandlas till kläde genom kardning, spinning, väfning, valkning, noppmiog och appretering, samt huru den rlutligen af skräddaren förarbetas till kläder. Denna ganska utförliga beskrifning ärinterfolierad med anekdoter, sånger och visor, så att den alldeles icke tröttar. Talrika ilkustrationer lätta uppfattningen af texten. På enahanda sätt genomgår författaren spuomålsproduktionen och brödbakningen; läderberedningen och skomakeriet; pappers: tillverkningen med boktrycket, bokbinderiet och bokhandeln; grufoch masugnsdriften, framställandet af en del metaller samt tillwerkningen af glas, kimrök, beck, tegel, salt, mm. m.; smide och vagnmakeri; krukmakeri, snickeri, mureri, såpsjuderi, glasmästeri, bundtmakeri, bryggeri och spetsknyppleri. Till omvexling har författaren mellan dessa särskilta uppsatser infört några angående djurverldens hyggmästare: biet, myran och bäfvern, mycket egnade att fängsla barnes uppmärksamhet. Arbetet har 62 träsnitt. et är förmodligen bearbetarens förtjenst alt på många ställen upplysningar om svenska förhållanden äro tillagda. Erkännande dett och att öfversättningen är ledig, hvil et är af mycken vigt i ungdomsskri:ter, n man dock ej förbise inedvertenser här der, både i skrift och korrekturläsning. snitten äro i sig sjelfva goda: både korrekt tecknade och väl skurna, men dels mycket nötta och de!s icke alltid väl tryckta. Men arbetet har i sig sjelf så goda egenskaper, alt det bör upplefva en ny upplaga, i hvilken kunna afbjelpas ofrannämnde brister, hvilka icke hindra arbetet från att vara både lärorikt och intressant för barn mellan 10 och 15 år. Fregatten Norrköpings expedition 1861—1862, af Lars Johan Govenius, t. f. skepppre-A dikant. (Göteborg, C. F. Arwidsson, 1862.) För att ekydda den svenska sjöfarten å Atlantiska hafvet utgick i September månad förlidet år fregatten Norrköping på en exedition vill de nordamerikanska och vestindiska farvattnen, hvarifrån den återkom till Karlskrons den 31 Juli detta år. Om: bord var anställd en yngre prestman, hr Govenius, som under resan gjorde anteckningar öfver förekommande händelser och öfver hvad han fick tilifälle att se då fregatten anlöpte Piymouths, Newyorks, Bostons, Haytis och Jumaikas hamnar m. fl. platser. essa anteckniogar har han efter hemkomsten vidlyftigare utlagt, och de ha utkommit af trycket, bildande en volym af närmare 500 sidor. Efter en utförlig beskrifaing å skeppet och lifvet ombord på en örlogsman, redogör författaren för fina iakttagelser i Plymouth: präktiga hus, rask åkning, vackert språk när det talas af fruntimmer, ypperlig hårfr sör I Å