skaldestycke icke skall eröfra en så stor mängd hänryckta anhängare som Paludan Miller så ofta förr halt att glädja sig af; Adam och Eva äro, rent ut sagdt, på sina ställen något tråkiga, och de må nu vara våra stamtöräldrar huru mycket som helsttrå kighet förlåter man dock ingen, icke en gån dem. Christian Winther har denna gång hufvudsakligen ivskränkt sig till ett utgilvarearbete, han har låtit larmtrumman gå för alla danska skalder och skaldinnor, och de ha infunnit sig i stor mängd med ett eller flera af sin sånggudinnas yngsta barn. Nye Digte af danske Digteret är bokens titel, och nya äro skaldestyckena så godt som allesammans; men skalder äro onekligen icke lörfattarue allesammans. Den temligen rikhaltiga samlingen skulle, om den rensades från två tredjedelar af sitt innehåll, vara ypperlig; men under julen kommer mycket med som eljest ej får det. Bland de intressantaste arbeten, som denna gång utkommit, är otvifvelaktigt Sigurd Slembe af Björnstjerne Björnsson, som valt sig en dans) läggare och kanske också räknar sin a Och tacksammaste publik i Dan mark. Det är ett dramatiskt arbete i 3 afdelningar. I den första behandlas Sigurd Slembes flykt från Norge i hans 20:de år och färd på korståg; 1den andra, 5 år sed nare, hans flykt och vistelse på Orkneyöarne, och slutligen i den sista atdelningen hans hemkomst til Norge, striden för att vinna Norge, och hans undergång. Isynnerhet första och sista afdelningarne innehålla stora önheter, kraft, friskhet och ingifvelse. h deåsa två afdelningar, isynnerhet den sista, skulle enligt sakkunniges mening egna sig särdeles väl att uppföras på scenen. Bland romanlitteraturen kan nämnas såsom en sällsynthet en berättelse i tre delar af en yngre författare, Evald; bokens titel är PFamiljen Nordby? ; författaren har, utom åtekilliga mindre arbeten, utgifvit en större berättelse, Valdemar Krone4, som väckt ycket intresse; men alla erkänna att detta sista arbete vittnar om stora framsteg och verkligen måste helsas med glädje. Slutlisen vill jag blott nämna några berättelser af ett fruntimmer, fru Thoresen, emedan de utmärka sig genom en egeudomlig nationel on och en vacker poetisk uppfattningsgåfva for ning meditalent i framställning. Men jag vägar icke heller här inlåta mig i detaljer, jag nämner för er de arbeten som det voda Köpevbamn för närvarande köper eller jänar somt läser och talar om; det finnes undrade andra, som också köpas och lånas .ller läsas här och der, kanske äfven en ;ch annan bok som till fullo förtjenar det; nen vox populi, vox dei, och hvad jag här omnämnt måste man känna till, om man j vill stå rent af som en bonde i en saong. Derföre förbigår jag alla andra barn böckernas oändliga rad, de namngifna och inonyma skaldernas legion, som, när de lott skrifvit två rimmade rader om sin älskädes marmorhvide Arm4 och om att spynge sit Hoved paa hendes höie Jomfruburm, straxt tro, att de äro lyriska skalder ex professo, kort sagdt, jag förbigår den antliga massa, som skulle finna sis för rmade om de visste att jag tförbigick dem. Af en författare få vi intet nytt denna jul, ingen soga, ingen berättelse, det vill säga af H. C. Andersen; han har tagit sig ferier och är stadd på resa i Spanien, Algier och på andra trakter. e