SW VREN STOCKHOLM den 22 Dec. Bref från Köpenhamn. (Från Aftonbladets korrespondent). Köpenhamn den 14 December. Ni känner den färskaste nyheten, gr:fve Manderströms qvicka ironi, att tacka lord Russell, lör det denne icke lätit tillställa kabinettet i Stockholm sin beryktade depesch, enär den blott kunde vara beräknad på Danmarks fiender eller. på personer, som alldeles icke äro hemmastadda i frågan, och enär Stockholmskabinettet icke hörde till någondera at dessa klasser. Ännu en depesch har ankommit från lord Russell. hvuken i botten ådogalägger lika stor okunnighet och i sjeliva verket är lika ohöflig; men deröfver kan man ej förundra sig, ty grefve Russell måste vara en märkvärdig menniska, för att ej säga statsman, om han vid ta motsägelse droge in tentaklerna och förklarade sig öfverbevisad; till och med I ilja öfverlemna sina förvirrade om han skulle förslag ät slömskan, måste man dock vara förberedd på att höra honom stå tast vid dem såsom det visaste som någonsin blifvit framkläckt ur en statsmans hjerna. Dennu sednare depesch har ännu ej blifvit besvarad från dansk sida; men när detta skett, hvad skall då följa? Ja, jag kan ej säga er det, och jag fruktar nästan för att vår regering icke heller skulle kunna det, ej en gång om hon vare mera öppenhjertig mot er än hon är mot den danska riksdagen. Det påstås, att den holsteinska ständerförsamlinven skall sammankullas för att diskutera ag om en fri vallag m. m.; det påstås, att riksrådet skall sammankeallas; men allt detta har varit sagdt och motsazdt och åter sagdt så många gånger, och detta till och med af män som bättre än andra borde veta besked om dessa förhållanden, så att man styrkes i den tron, att regeringen än nu icke har någon bestämd pan i detta hänseende. Hon intager en afvaktende ställning, hon väntar på att någonting skall komma, och det är då högst otillfredsställande, att det som kommer är af den beskullenhet som den russellska depeschen. B de i folkethinget och i landsthinget har man vid finanslagens behandling uppmanat regeringen att yttra sig, förnämligast i af-. seende å fråcan, huruvida hon trodde att Holstein skulle erlägga det proportioneriiga tillskott till monarkiens gemensamma kassa som riksdagen kunde komma att besluta för konungariket; men regeringen har ej velat yttra ett enda ord. Hon hänvisar till monarkiens representation, till riksrådet, men mot riksdagen häller hon sig för förnäm alt yttra sig om framtidens planer, syltemål och utsigter. Ja, man har påstålt, att hon håller för förnäm; men, uppriktigt taladt, dock troligen ursaken hvartöre hon vill meddela siva pluner, den, ätt hon ej har några sådana som det är hennes orabbhga vilja att sätta i verket, eller att, om hon har någon plan, den ej är att höra. När riksrådet sednast var adt, fick regeringen dels genom sitt ållande och dels genom riksrådets icke det understöd hon så väl kän behöfva, för att stå fost i afseende å utlandet; hon bade kunnat skaffa sig ett sådant mo: raliskt stöd i rikdagen, om hon velat, men hon vill det ej! Riksdvgens förhandliogar skola säkerli gen icke afelutas före julferierna, emedan flera af lagarne, deribland de af regeringen inlemnade jernvägslagarve, ännu ej förevarit till behandling i mer än det ena af thingen och man ogerna vill sluta riksda innan dessa frågor blifvit afgjorda. Den ordinarie tiden för riksdagens sammanvaro är två månader. hvarefter kopungens samtycke erfordras till riksdagens förlängande ; men om jag ej misstager mig, ha dessa två mänader aldrig varit tillräckliga; ensamt finenslogen. som skall bebandlas först at fol kethivget, har aldrig inkommit till landsthinget förr än mot midten af December, oak ladt denna lag fromlägges för folkethinget lagen al dess sammanvaro, hvilken första d vanhgen är första måndagen i Oktober. H. M. konungen kar legat sjuk på Jeegerevriis at sitt vanliga onda, star slemstocksiog och derefter frossa, och man har varit något bekymrad för honom, men all orsak ull oro är nu lyckligtvis förbi. Jag omnämnde sist den oändliga fruktbarhet på litteraturens åker, som julen fört med sig. Både de gamia och de unga gudarne, de små och de Btora profeterga ha spridt sin välsignelse ölver jorden, oeh dessutom en legion af dem, som äro anonyma, till och med om de nämna sig vid namn. De gamla gudarne ha dock ej talat så att Olympen skakat dervid, och nägot öfverraskande nytt och märkvärdigt ha de ej lager i dogev. Jlauch har skrifvit ett skaldestycke: uldemar Seier4, hvari ban framdrager händelser ur denne store konungs lefnad i den period, som infaller efter drottnioe Berengarias död, vendernas öfvergång till kristendomen, hans tåg mot länsherrarne. kaos förhöllande till biskop Waldemar, hurn han förälskar sig i grefve Henriks af Schwerin vackra hustru, fru Audocia, tåget kilt Estland, hans fångenskap, slaget vid Borshöved somt slutligen hans sista dagars fred idrotter. Man har hört personer tinna detta ekaldestycke förtråflligt, men jag misstager mig ej, då jag påstår, att det ej alhnänt sh en. Man finner deri för liten flyt och ingifvelse; efter att ha lärt känna konugens vackra kärlek till Dagmar och Berengaria, möler man honom här på hans (dre dugar såsom en komplett månskenskare, och beekrifningen ötver hane seger;knör den fylbghet och den åskådlighe auch hade kunnat bjuda på. Likväl har skeldens sänggudinna långt ifrån belt och hållet svikit honom, och de: finnes enskilda ställen, som. äro hans nama fullvärd Paludan Miller bar utgifadiset?, bibliskt dfama i tre afdel Den första afdelningen, menniskans skunelse. utgals i fjol, de båda andra äro aMörkras andar i naturent och Paradiset, Adams och Kvas glädje öfver sin tillvaro, restelsen och syndafallet samt förjagandet d. Arbetets beskaffenhet sarekreis ringa, och huru