Hvarenda vatt, när vieå göra, blir fukten herre öfver oss; hvarenda morgon gripa vi verket an, ofh då är det vi eom1å makt öfver fukten.4 Med denna u-plysande förklaring giek Mazey öfver salsgollvet, öppnade flera dörrar på andra sidan om detta rum och visade Magdalen ytterligare fyra boningsrum, alla medelmåturt stora och möblerade i samma stil som de, hvilka hon redan hade sett i norra flygelu. Hon kastade en biick ut igenom fönsterna och såg den illa värdade trädgården vid S:t Cruz, igenväxt och förvidad af slånoch hagtornsbuskar. Här och der, ej långt bort, krökte sig någon af de förut nämnda små floderna och dess klara vattenyta glänste i solskenet mellan träd och snärjväxter. På ännu längre afstånd syntes åt öster det lågländta landskapet med sina kringspridda, små byar och genomskuret af -itt fiodnät af SbakvattenX och längst bort sågs, såsom en skarp begränsning, den mörka vallen som skyddar Essex. värnlösa kust emot hafvet; inkräktningar. Hafva vi flera rum att se?X frågade Magdalen i det hon vände sig ifrån den utsigt hon betraktat, och såg sig otskring efter ännu en annan dörr. Nej, min vän, nu äro de slut, vi hafva grund för-ut; det är så godt att vi göra en vändning här och styra kurs tilibaka igen, sade gubbeg Mozey. Det finnes en annan sida af huset, sydvart, zom du vu står, men den är på väg att ramla. Vill du se den, så får du lof att gå ut i trädgården, den är förbygd med en mur, för att icke rasa öfver oss. Munkarne, de bodde rätt sydvärt om oss, min flicka, väl hundrade år innan hans nåd amiralen blef boren och född, och ett härligt lif hade de fört, som jag hear låtit mig förtäljas. Hela förmiddagen sjöngo de i kyrkan och hela eftermiddagen drucko de grogg i trädgården och sofvo seden ruset af sig på kostliga fjäderboilstrar: och de blefvo a och skinande