SA TER CREE VIRA SARA HATENEISER GERE FORSLITECEPILE GISELA ten. Vi äro förbundna att bekänna lutherska äran, och kunna ej gå in på ett äktenskap som örnekar kristendomen. Talaren såg häri ett upphäfvande af grundlagarne, och ansåg saken böra som grundlagsfråga behandlas; hoppades regeringen måtte så betrakta den, såsom ingripande i grundvalarne för samhällets borgerliga och andr liga tillvaro. Samhället har hittills bestått och kan blott bestå på en enda grund; om denna förkastas, stöter man: sig mot den sten, som af byggmästarne förkastades och blef en hörnsten. Den som derpå faller, blir krossad. Yrkades afslag. Dr Lsndifren instämde med dr Gumeelius och ansåg för två olika saker att försvara den ideala åsigten om äktenskapet, eller att på grund deraf gifva kyrkan rätt att hindra det. Judarnes egna äktenskap äro ej heller kristliga. Man bör blott se på förslaget. .Hur skall då staten i hålla sig, om olika tänkande envisas att gifta sig? Månne man kan bevisa att detta äktenskap är lika onaturligt som blodskam och hindra det? Nej, i hufvudsaken finnes ej s afslag. Talsaren fann nödigt att sätta en s mellan kyrkans och statens rätt och befogenhet ty om man vill göra allt till kyrkans rätt, liksom allt hvad kung Midas vidrörde, blef guld, skola motståndarne retas till en motsatt ytterlighet och vilja taga kyrkliga saker helt och hållet från borgerlig synpunkt. I Norge går man vetsgrannt och vänligt tillväga i slika fall, bäst: att göra så äfven här; enhet befordras bäst enligt bibelns läror. Biskop Anjou erinrade sig ej att någon borgerlig fråga blifvit dragen till kyrklig och så behandlad. Om en brytning väntas, bör man icke ge efter. Då en mensklig institution ej vill dö neslig strådöd, måste den lefva i sina grundsatser och hälla uti intill ändan, samt deraf hemta styrka att uppträda i nya former. Yrkade återremiss. Dr Felck var alltför lycklig att ej, såsom vid ett föregående tillfälle vara ensam om sin memening; var ej heller nog förmäten att tro sig kunna tillägga något nytt; tvekade både om remissens framgång och att de i blandadt äktenskap födda barnens uppfostran kunde bli kristlig, då de som -skola sköta den äro antingen kristi fiender eller likgiltiga. Men man får ej släppa det enda halmstrå som finnes att gripa uti; trodde kyrkliga grundsatser ha legat under allt hvad, här förekommit; ståndet behöfde ej intränga på andras område, utan hade nog att sköta mel sitt eget försvar. Bäst att K. M:t bestämde för hvarje särskildt fall; det skulle tillfredsställa både den kristna och juden. Kyrkoherden Otterström: Lagutskottet hade visat ståndet en exempellös uppmärksamhet genom upptagande af ett enskildt yttrande; jag beklagar om alla utskott gjorde så. Men utskottet har misstagit sig i den tron att åsigten om det föreslagna äktenskapets okristlighet delades af alla ståndets medlemmar, ehvru måhända af majoriteten. I förslaget ligger ingenting okristligt, men mycket okristligt ligger i sådant tal. Den förste reservanten säger, att staten skulle nödgas respektera ett äktenskap, ingånget efter andra former än våra. Således vill reservanten ej re spektera ett äktenskap mellan judar, utan anser sig kunna säga till juden: din hustru är en frilla, en konkubin; men en rättvis domare skulle väl veta att med böter och afbön näpsa ett så.lant yttrande. Den andre reservanten kan förbigås; han tyckes blott se snedt på att man ej kan få examinera juden i katekesen, och vill ha lysningen bland notiser om auktioner och dylikt. Den tredje deremot frågar hvad det skulle blifva af om kyrkan tvingades att kyrkotaga en sin kristna medlem, gift med en mosait, alldeles som andra kristna avinnor och han sålunda nödgas behandla en oförvitlig kristen samhällsmediem såsom kristen. Det är ett märkvärdigt tal detta om tvång för kyrkan; man tar kyrkan för mycket in abstracto, för litet conceret; Reservantens kyrka är en författningskyrka, som han kan köpa i boklådan, om han ej har den i sitt bibliotek. Ty om tre stånd bifalla, hv2m tvingas då? Om Norrköpings representanter antaga förslaget, hvilken kyrka tvingas då? Jo dr Rundgren i Norrköping. Om alla andra bifalla, hvem tvingas då? Jo nägra prester, som af sitt samvete hindras att instämma och då borde lemna sina biskopsstolar och feta pastorater. Ja, men derför faller ej kyrkan. Kan det äktenskap vara okristligt, som redan i gamla testamentet ansågs gudomligt, ej blott genom skapelsen, utan äfven efter syndafallet genom sjette budet, som just tillkommit för äktenskapets helgd, men som ingen på detta ställe ! nämnt? Dr Wensjoe vill ej ha lagstiftning för enstaka fall; men jag beklagar om dermed dröjes tills konkubinaten inom Clara församling räknas i hundratal. Biskop Annerstedt säger att förslaget är omöjligt för äktenskapets ide. Jag tror deremot att en kristen qvinna väl kan vilja genom umgänge leda sin judiske make till kristendomen. Äktenskapet kän äfven derförutan motsvara sin id, och förvecklingar behöfva ej upp: komma om parterna äro upplysta och toleranta, samt ega en gnista af den kärlek som fördrager och bär långt mer än detta. Jag hade färdig en motion i denna fråga med samma vilkor som för kristen, utom att Iysning borde ske der den kristna kontrahenten borde, och att vigsel skulle förrättas af kristen prest med någon ändring af formuläret, ty jag trodde ej att en upplyst jude skulle stöta sig på en kristlig kyrklig handling, liksom jag kan finna appbyggelse uti ett judiskt, katolskt eller hvad annat tempel som helst, der ej något för mitt samvete kränkande förekommer. Det vore den svenska presten mera värdigt att bevara den kristna partens rätt och förmån i afseende å hvad kristna kyrkan har : tt gifva. Derför är jag ej nöjd med återremiss i dermed uppgifvet ända: mål. Hvad angår barnens ovilkorliga uppfostran i lutherska läran, så är den mähända omöjlig, ty mannen måste ega rätt derom bestämma; detta är erkändt för andra blandade äkten-kap och kan ej ändras för detta fall. Upplösning kan alltför gerna ske efter gällande lag; det är mig obegripligt hvarför ej sådana makar skulle kunna varnas. Enda skälet till återremiss vore att domaren, icke kronofogden, borde aisluta äktenskapet. Vice talmannen har högtidligligt förklarat sig i alla händelser vilja atslå, om alla göra på samma sätt, vet jag ej hvartill remissen skall tjena. Sedan derefter prosten Tegner anhållit att skriftligen få yttra sig (instämde om återremiss) samt fansen junggren och dr Gumaelius förklarat sig öfver några oriktigt uppfattade yttranden, beslöts att till lagutskottet återremittera betänkandet med dervid gjorda anmärkningar. Rättegångsoch Polissaker. Man läser i Nerikes Allvhanda d. 17 d let af Sverges tidningar hafva med åts! traktelser omnämnt, att färgare, EN . VA open iga beIb