att vexlars införande vid köp och försäljningar hufvudsakligen åstadkommes genom bankinrättningarnes större benägenhet att diskontera vexlar. Fillförene hade bankreglementet uttrycklim medgifvit lägre diskonto än den ränta som erlades vid belåning. Ännu afser samma reglemente: att vexlar skola åtnjuta företräde framför reverser. -Särdeles förvånande var då att vid Göteborgs lånekontor, beläget i landets största handelsstad, diskonterades mindre vexlar än vid det lilla. lånekontoret i Wisby! Siffrofna voro betecknande. Vid Göteborgs lånekontor funnos 65,000 rdr i diskonterade vexlar och 2,600,000 rdr i belånade reverser. Vid Wisby lånekontor 132,000 rdr i diskonterade vexlar samt 12,000 rdr i belånade reverser. Vid samma tid var på lagsökning beroende i Göteborg 16,000 rår i reverser och i Wisby ingenting. Ville man nu urskulda sig med att de i Göteborg belånade reverserna voro verkliga affärspappen så gendref hr W. på förhand denna förevändning genom att med uppgift ur för handen varande revisionsberättelse visa huru föga elasticitet.som funnes i den åt Göteborgs låne-. kontor anförtrodda handelsdiskontfond, appgående till mer än 5 millioner. Hr W. uppläste att lånekontoret i Göteborg, som den 10 Okto-. ber nästberörda år förständigats att inom 6 månader derefter till banken återgälda erhållna 300,000 rdr, undfått anstånd med all återbetalning först från September till November och sedermera från Mars till Maj månad att verkställas med 100,000 rår månatligen. Hr W. försummade icke att spörja huru det skulle se ut, när enligt hr Björcks förslag alla privatbankerna voro lagda under riksbanken och skyldige att inom sex veckor, enligt fullmäktiges order indraga en större eller mindre del af deras utlånta medel. Det förundrade icke hr W. att man hade svårighet reglera utelöpande sedelstocken, när det var så gränsande till det omöjliga att inom 6 månader indraga 300.000 rdr utlånade på en stör handelsplats. Hr W. önskade veta, hvilka åtgärder falraktige vidtagit för ätt före låntrörelsen särdeles vid lånekontoret i öteborg n mera gagnande riktning? Hr W. öfvergick nu till riksbankens vexelhandå: Den vinst som för år 1861 uppgick till något mera än 100,000 rår hade uppkommit derigenom att fullmäktige städse äflats att hålla kursen hög, hvarigenom lefnadsköstnaderna i landet fördyrades, För att kunna i räkenskaperna upptaga denna vinst, hade hela importen blifvit betald med mera än den bordt blifva. Man ville gynna exportörerna,; men man glömde att dessa och deras arbetare jemväl voro konsumenter och att äfven de drabbades af den förhöjda lefnadskostnaden. För en obetydlig tillökning i exportörens nettobehållning drabbades nu alla åf em orättvis pålaga. Hr W. skulle likväl ingenting hafva erinrat emot det sätt, hvarpå vexelhandeln bedrifvits, såvida ej hrr bankofullmäktige, för att kunna hålla kursen på bankens vexlar hög, förringat värdet afriksbankens sedlar, genom att icke gifva full valuta i silfver, då de presenterades till invexling. Hr W. anförde ur revisionsberättelserna att från Juni till September 1861 hade metalliska kassan stigit 8 millioner, som man visste genom öfvertagande från hypöteksbanken af ett utländskt lån, för hvilket riksbanken i motsvarande myckenhet utsläppt sina sedlar. När mera banksedlar utsläppas än rörelsen behöfver återgå de till banken att invexlas. Detta ären penningerörelsens naturlag. Till följd af det ötfverflöd på sedlar som bankofullmäktige skapat inträffade vexling. Betydliga summor remitterades till skånska hypoteksföreningen och utdelades bland dess delegare. Skåningarne hade flytande skulder i Köpenhamn, som betalades med riksbankens sedlar. I Köpenhamn föll värdet på svenska sedlar, hvarföre de hitsändes för att invexlas mot silfver. När några hundra tusen voro invexlade mot fullvigtiga specier, svarades i riksbanken att bankofullmäktige förbjudit infria riksbankens sedlar med arnat än dels specier eller 50-örestycken, på hvilka sedelhafvaren drabbades af betydlig förlust. Hr W. hade sjelf haft ett dylikt uppdrag, och då han presenterat 40 stycken riksbankens sedlar, hvardera å 1000 rår rmt icke erhållit annat, än 80,000 st. 50-öringar. Detts skedde i November 1861. Då nu revisionsberättelsen utvisade att den 11 Dec. 1861 funnos qvar 18,000 st. hela specier, så frågade ht W., på hvilken rättsgrund, eller enligt hvilket reglementsstadgande hrr fullmäktige tillåtit sig att taga i betraktande, hvem som presenterar till invexling en till innehafvaren ställd banksedel? Hr W. beklagade att han ej no hade nöjet yttra sig inför alla tolf hrr bankofullmäktige, men förklarade sig derjemte hysa den ötvertygtlsen, att ENN af hrr fullmäktige skulle hafva äuvsett lämpligt att behandla sina egna skuldförbindelser så som de behandlat riks bankens. Hr W. slutade med den försäkran att så länge han egde rätt att yttra sig eller yttran derätt fanns i Sverge skulle han påminna om nödvändigheten att vid inverxling gifea ful valuta för rikets ständers bänks sedlar och ej endast 4så vidt ske kan! Hr Björok besvarade hr Wallenbergs anmärkningar och sökte visa att de flesta af dem, som hade något skäl för sig, ei träffade fullmäktige sjelfva utan bankoreglementet, af Hvilket deisin verksamhet voro högst betydligt kringskurna. Dispositionen af bankens fonder är gjord af ständerna sjelfva och enligt reglementet böra fullmäktige så litet som möjligt, föra vid dessa fonder. Likaså är indragningen af enriksdalerssed arne beroende på rikets ständers åtgärd. Trodde för öfrigt att man i landet vore ganska belåten med dem. Hr Wallenberg kunde visserligen ha skäl till anmärkning mot invexlingen af dem Någon tid måste dock denna vexling dra ut och det vore omöjligt då personer komma med stora pac kor af dessa sedlar att genast expediera dem, lessutom kommer genom ändring i afseende på jensterhärtren sådant att hjelpas. I afseende pi befrämjande af vexelrörelsen hade fullmäktig: gjort hvad de kunnat, då de förkortat tiden för atlåningen. Talaren protesterade mot hr Wal enbergs påstående angående fullmäktiges motiv ör vexelkursens höjande. Angående det an märkta förhållandet att man ej lemnat myntad: ilfver till högre valör än 50 ören, så anmärkte alaren till en början att ej dessa 50 ören hafva ägre halt än författningarne bestämma. Vidare nade detta egentligen blott en gång intröffat dj j mer än 18,000 specier funnos i kassan och 1 allenberg önskade tillvexla sig alltsammans fö tt detsamma utskeppa till utlandet. Det var då ullmäktiges pligt att tillse att pecier funnos till äckligt för behofvet inom landet; och beslöto lerföre, på grund deraf att reglementet bjuder tt utvexling af specier skall så vidt ske kan å i verkställighet, samt förhållandena denn: sång ej medgålvo det, att lemna hr Wallenber; 0-ören i stället för specier. Hr Renström anmärkte att handeln sed inri es vexlar i Göteborg föga kommit i gång, samt tt då lånekontoret ej kunnat få primapapper i exlar, detsamma föredragit att lemna lån på äkra reverser, instämde för öfrigt med hr Björck Hr Hierta instämde likaledes med de höger 5regående talarne samt ville endast ha anmärki. it något i afseende, på tiden för vexlingen al ankens sedlar icke är stadgadt. Ståndet biföll utskottets hemställan om dehårge för hrr fullmäktige: ad tfn tfn dan han din nl nintson