M i su skott öfverlemna de i sådant hänseende af kon merskollegium och generaltullstyrelsen framställd förslag, för att tjena till upplysning och lednin vid den granskning af tulltaxan som hos riket ständer kommer att ega rum. Statsrådet Malmsten anförde i underdånighet sÄfven jag delar den iåsigt, som af föredrö gande departementschefen blifvit uttalad i a seende på bristerna i vår nuvarande tulltaxa men om jag än, hvad infirseltariffen beträffar, ick kan förbise vigten af det skäl, som af honor blifvit anfördt emot att för närvarande deri gör några förändringar, anser jag dock den tilläm nade handelsoch sjöfartstraktaten med Frank rike icke för mig utgöra hinder, att, på de grun der jag utbeder mig att här nedanför få anföra i underdånighet tillstyrka borttagandet af ala nämnde tulltaxa ännu avarstående utförsel-afgiter I det underdåniga utlåtande af den 3 Maj 1556 hvilket åtföljde det af särskilde komiterade ut arbetade förslag till ny tulltaxa; yttrades blanc annat, att, om införselafgifterna böra betrakta: såsom bevillning ålagd förbrukaren af artiklar hvilka, der de tillverkats inom landet, skolat : tillverkarens vinst beskattas, utgöra åter utför selafgifterna en beskattning å den inhemska pro ducenten utöfver hvad han skolat till statsverke betala i mån af vinsten å sin rörelse, Ty d? den utförda varan allestädes på verldsmarkna den har främmande medtäflar2 och följaktligen måste nöja sig med der gängse pris, torde det icke vara någon motsägelse underkastadt, att de afdrag, som vid utförseln ega rum, med ett motsvarigt belopp minska den behållning, som der förutan kunnat af försäljningspriset uppkomma. Att den svenska tillverkaren af exportartikla härigenom underkastas en beskattning, hvarifrår tillverkaren af varor, som förbrukas hemma i Jandet, är fritagen, låter således lika litet för neka sig, som att utförseltullen är ett band, hämmande den del af landets rörelse, hvarmed införda utländska varor skola betalas. Instämmande fnllkomligt i dessa de komiterades sålunda uttalade åsigter, anser äfven jag för min del, att i samma mån tull-lagstiftningen i ett land upphört att varaiskyddssystemets tjenst, och endast afser en särskild beskattningsform för beredandet af nödiga statsinkomster, i samma mån blir hvarje exporttull, som åsättes, både en orättygisa och en orimlighet. Den blir en orättvisa så till vila, som den utgör en beskattning, hvilken, såsom de komiterade rätteligen anmärkt, uteslutande drabbar producenten af exporterade varor, men hvilken alla andra undgå att vidkännas. Den är tillika till sin grund orimlig, emedan den försvårar för de inhemska produkterna konkurrenser på verldsmarknaden och hindrar derigenom de naturliga varuutbytena mellan olika länder: den beskattar särskildt — icke trögheten och inskränktheten — utan just dem, hvilka genom företagsamhet och klok om tanke så våsendtligt bidraga till landets ekonomiska utveckling och förkofran. Utan tvifvel måste det också erkännas, att de få utförselafgifter, hvilka ännu finnas qvar i vår nuvarande tulltaxa, icke vidare kunna anses såsom någon egentlig tullbeskattning. Så väl be skaffenheten af de artiklar, hvartill de blifvit inskränkte, som beloppet af de åsatta tullsatserna visa, att de hafva tillkommit, mindre för att vara en inkomstkälla för statsverket. än för att de ifrågavarande artiklarne skulle antingen helt och hållet eller för vidare förädling qvarhållas inom landet. Men om således dessa tullsatser icke träf. fas af de här ofvan gjorda anmärkningarne mot tullbeskattning å varuutförseln i allmänhet, så hemfalla .de endast så mycket mer under de långt svårare anmärkningar, hvilka allestädes blifvit er och med skäl kunna göras mot exportrbud. De äro också i sjelfva verket icke annat än exportförbud, ehuru framträdande under en mildare form: man ville icke längre rent af förbjuda utförseln af vissa varor, derföre inskränkte man sig till attindirekte förhindra den; — men det förhatliga i sjelfva saken står dock ännu qvar, äfven sedan man sökt gömma undan det rätta namnet. Ty vare sig man uttryckligen förbjuder någon att tritt EM öfver sin dgendom, eller man lägger sådana hinder i väa att det fria förfogandet deröfver nära nog lir en omöjlighet, lärer väl ingen kunna bestrida, ått i båda fallen ett ingrepp sker i just det, som i alla tider utgiort grundvilkoret för all eganderätt. Man söker emellertid rättfärdiga dessa förbud, dessa hinder, dessa inskränkningar dermed, att den enskilde måste underkasta sig dem för det allmänna bästas skull, eller, med andra ord, de förklaras nödvändiga, alldenstund man anser dem nyttiga Det torde derföre tillåtas mig, att äfven ifrån denna synpunkt underkasta de i vår tulltaxa qvarstående utförselafgifter cen närmare pröfning. De artiklar, för hvilka sådana afgifter ännu erläggas, innefattas under följande sex rubriker : Ben, andra slag än elfenoch hvalfisk-! Jern, gjutet, tackoch barlastjern c.; Koppar, rå och garad; Lumpor ; Malm, rå och osmält; Trävaror, vissa slag, hufvudsakligen sådana som kunna erhållas af icke mogen skog. För att underlätta den granskning jag härnedan ämnar företaga, synes lämpligast att ordna dessa sex artiklar i tre särskilda klasser och hänföra till AD 1;sta-klassens Ben och lumpor: B), 2:dra klassen: Jern, koppar, malm, d. v. s. artiklar, hvilka man i bergshandteringens intresse anser sig böra qvarhålla inom landet; C) 3:dje klassen: Trävaror, hvilkas export man söker förhindra för att skydda ungskogen. Statsrådet Malmsten framlägger derpå utförligt sina åsigter beträffande hvar och en af de här ifrågavarande artiklorne och utvecklar de skäl, på grund af hvilka han anger sig böra tillstyrka utförselsafgifternas upphäfvande å desamma. Vi skola med första meddela denna era Efter framläggandet af densamma fullföljer hr Malmsten: SJag tror mig nu hafva i underdånighet ådagalagt, att de för vissa svenska varor gällande utförselafgifter i hög grad försvåra möjligheten att på verldsmarknaden täfla med andra länders rodukter af samma slag, — att samma afgifter 1 motsvarande mån hindra tillgodogörandet af landets naturliga rikedomar, — att inskränkningen i de flesta fall ej medför den nytta, som lermed varit afsedd, och i öfrigt endast gynnar vissa intressen på de andras och hela landets bekostnad, — samt att detta gagn i hvarje fall g på långt när uppväger den skada som vållas els genom sjelfva afgiften, och dels genom det uppehåll och den kostnad som drabba rikets hela export till följd af de för tullen behöfliga kontroller och inskränkningar. Hvad särskildt beträffar den befarade skogsförödelsen, som anses hota skogarnes framtida bestånd, har en mångårig erfarenhet redan tillfyllest bestyrkt, att hvilka inskränkningar som helst i den fria utförseln af skogsprodukter, äro lika olämpliga som vanmäktiga medel att i detta hänseende vinna hvad man vill och förekomma hvad man fruktar. I KRA I PASSAR SR Ev SR TTO Pe