Dikter af Bengt Henrik Alstermark, utgifna efter författarens död. Upsala 1862. 8:vo. När vänner bli utgifvare af aflidna vänners skrifter brukar merendels ordspråket annas: Gud bevare oss för våra vänner. y de samla och trycka likt och olikt, trogtvis af en missförstådd pietet mot den afidnes minne. Och aldra värst går det till när den aflidne har ett namn som är Snåot att göra it och förläggarn — af aktingsvärd sparsamhet — sjelf blir utgifvare, Vi undra just t. ex. hur väldig Braun skall li i sina blifvande samlade skriftert — an, som likväl uttryckligen önskat att de amlade måtte bli de väl valda. Men nu gå vi ätt anmäla en samling CDiker, som är egen i sitt slag. Förläggaren har visst icke heft någ.n frestelse att göra volymen stor, ty hvem känner väl namnet Alstermark? Det ville också litteraturvänen Hanselli till — han, som bär medalj för nya upplagor af gamla förgätna skaldeverk — för attfå dessa dikter tryckta. Men. utgifvaren? Läsare, förvånas! Han har nöjt sig med fyra dikter, som upptaga fyra blad, och fyllt i med författarens lefverne för att :å boken att bli — ett helt tryckt ark. Detta är således bestämdt det minsta prof på Samlade Skrifter, vår litteratur har tt framvisa. Och ändå är den kanske två dikter för stor. Författaren har nemligen en gång varit skald och sedan under många år versmakare. Utgitvaren har äfven trott sig böra lemna ett litet prof af den poesi, han då frambragte. Föröfrigt är det en gammal bekant, den piece de 1gsistance?, som orsakat utgifningen af dessa Dikter. År 1824 vard. v. upsalastudenten B. H. Alstermark kär och diktade en visa Till Annat, så begynnande: Lilla vackra flicka, om du vill hörer dig mitt hela hjerta till. Melodi fick visan också, och nu eröfrade den med beundransvärd snabbbet ett rum i nästan hvarje visbok?, hvarmed en yngling på den tiden uppvaktade sin flamma. Så sjöngs den snart öfver land och rike, gick ötver till Finland, der den länge varit allmänt känd och sjungen, trycktes i vissamlingar, både små och stora, särdeles ofia bland de visor, som äro tryckta i år? och blef en folkets visa, så godt som någon. Enär poetiska alster icke mätas efter längdmit, säger utgifvaren, och en populär visa; alldeles icke utgör någon obetydlig vitter, ragd; helst en sådan måste vara äkta ly-; och just hennes antagande af folket ut-; sör protvet på hennes äkthet; så, menarj han, är det allt skäl att denna visa får en upplaga med en text, hvars äkthet är garanterad. Vi tillägga: och med författarns namn räddadt från glömskan. i Om de öfriga dikterna är just ingenting; att säga. Men en musikbilaga åtföljer det lille häftet. så alt äfven melodien till Lilla ! vackra flicka nu är i justeradt skick upp-, (ecknad och bevarad. Vi råda alla vänner. wtf den svenska sångmön att ej förgäta det; lla häftet med sången till ?Lilla Annat, H. W. — Teologiska arbeten i England. Den enzelska teologien erbjuder ej längre den anblick f förstening, som för ej länge sedan mötte en, lå man beslöt sig för att taga den i skärskålandeA ena sidan ha puseyiterna satt henne i rörelse, å den andra inverkar den tyska orskningen på henne. Två nyligen utkomna wrbeten innebära vittnesbörd om de strider, i wilka hon befinner sig. Det ena: The Chu chnan and the Freethinker, by Thomas Skore, kallar ig ett vänligt ord till de ortodoxa och söker söra begripligt för dem, att den enhälighet i den ilmänna meningen till deras fördel, hvilken de tändigt åberopa, dels icke förefinnes, dels icke förienar någon aktning sågom varande recniltatet af