Pehrsson, Lars Rasmusson, Anders Andreasson, Olof Olsson från Blekinge m. fl. instämde. Nyqvist hyste en motsatt åsigt och ansåg att så länge adeln funnes qvar som stånd, kunde dess uppspädande med nya elementer ej annat än medföra fördel för hela representati en. Dessutom såg han ståndet handla inkonse qvent, om det, efter att hafva erkänt rättvisan af inrymmande i bondeståndet af hemmansegare, som förut varit i statens tjenst, men nu egnat g åt jurdbruk, skulle fatta ett beslut, hvarige nom embetsmän, som ej tagit afsked, skulle utestängas från att erhålla politiska rättigheter. Talaren ansåg ätt ståndet borde visa konseqvens i sina beslut, hvarföre han förordade bifall. Olof Nilsson uttalade öppet, att då nu en genomgripande representationsförändring vore ifråga, Hällerskäpet och adeln vore skyldigt att åt fosterlandet göra ett offer af sin sjelfskrifvenhet. 0. A. Larsson fann det vara mycket liberalt af bondeståndet att diskutera ett förslag, som redan var förkastadt af adeln sjelf. -Tal. ville för öfrigt ej vidlyftigt yttra sig i saken. Han önskade blott fästa ståndets uppmärksamhet på, att det genom antagande af förslaget, skulle upphäfva resultatet af det vackra beslut det fattat med hänseende till ändring af 15 S R. O. Idet föreliggande förslagets 3:dje mom. stode nemligen: de egare, af jord som innehafva eller in noehaft tjenst å rikets stat, och det vore just de sednares rättigheter att välja och blifva valda som. bondeståndet med sitt förenämnde fattade beslut afsett, Antoge man ifrågavarande förslag skulle nämnde jordegare komma att tillhöra ridd-rskapet och adeln. Bjorguder förklarade sig vara af olika tanka med både den förste och siste talaren. Antagandet at förslaget stode i fullkonseqvens med bondeståndets fattade beslut om nya elementers, inrymmande i ståndet, och om så skulle hända. att en och samma representant blefve vald för två olika stånd, skulle hvarje olägenhet deraf förebyggas, om ståndet antoge den nästföljande 16 S, rörande valbarhet till riksdagsman, i hvilket fallden valde representanten egde rättighet att bestämma hvilket stånd han ville tillhöra. För öfrigt ville tal. fästa uppmärksamhet på att i det af C. A. Larsson omnämnda 3:dje mom. stode äfven, på grund af kunglig fullmakt, hvilka ord den värde ledamoten behagat förbise. Hvad deras yttrande anginge, att de previlegierade stånden skulle vara utdömda af allmänna opinionen, så gällde detta icke endast de två första stånden, utan hela ståndsväsendet, bondeoch -borgareståndet inberäknadt. MMengel. Om det så är, såsom Larsson sagt, att förslaget redan är förkastadt af adeln sjelf, så utgjorde bondeständets diskussion nu ej an nat än ett liktal öfver förslaget. Då frågan emellertid föranledt diskussion, ville han mot dem, som talat för förslaget, anmärka, att sjelf skrifvenheten genom förslagets antagande endast omplanterades i en bättre jordmån. Ingen hel ter föreställer sig, att om adeln komme att välja sina representanter, deras val skulle komma att falla på de liberalaste; tvärtom vore det troligt. att man skulle hålla sig till den i Stockholm bosatta aristokratien, åtskilliga regementschefer och landshöfdingar från landsorten, och huruvida dessa bättre än de nuvarande representanterna på riddarhuset skulle komma att uppfylla sina åligganden att bevaka det allmänna bästa lemnade tal. derhän. De i Stockholm bösatta skulle också kunna åtaga sg representantkallet mot billigare arfvode. Anders Gudmundsson trodde det vara för tidigt att tala om liktal; innan. man rätt visste om päåtienten var död. Grunden till bondeståndets antagande af 15 8 hade varit, att man ville öf va rättvisa mot dem som stodo utanför representetionen, hvarföre tal. ansåg det inkonseqvent handladt, om man nu skulle neka de ifrågava rande tjenstemännen att komma in deri. Frågan gälde blott 15 nya representanter, och det skulle nästan se ut som afvoghet, om man ville förmena ridderskapet och adeln ätt få en så obetydlig fördel. . Nils Pettersson. Man hade sagt, att det ej var klokt att dela med sig af:de orepresenterade åt andra stånd. Tal. vore af en annan åsigt, ty om det vore fördelaktigt för bondeståndet, såsom man påstått, att der få in de ifrågavarande nya elementerna, så vore det också klart, att det för bondeståndet . skulle blifva en fördel om man finge en del af dessa elementer inrymda hos ridderskapet och adeln. Nyqvist ansåg att hela representationen af många skäl skulle vinna på förändringen. Vid riddarhusets nuvarande besättande vore mycket att anmärka Pjerkander bemötte åtskilliga Mengels yttranden, som han förmodade-hafva samma grund, som den glädje adeln skulle visat öfver förslaget om de årliga riksdagarne, Tal. ville med afseende på det yttrande, att adeln skulle hålla sig till den i Stockholm boende aristokratien, fästa uppmärksamheten på, att 3:e mom. i förlaget uttryckligen stadgade, att de skulle väljas nom sina valdistrikter; för öfrigt trodde han, tt då de valda komme att åtnjuta sin aflöning, ingen fara vore för handen i detta hänseende. En föregående talare hade yttrat, att förslaget ej gälde mer än 15 personer, och detta vore rätt, om man menade 0 år IR HR och icke dem, som skulle få rättighet att deltaga i valen. Hvad anginge yttrandet att adeln illa uppfylde sitt ade så förebygdes detta genom antagande af 2:de punkten, genom hvilken stadgaes att minst 30 ledamöter skulle vara närvarande för besluts fattande. Hvad vidkomme sjelfva förslaget och att detta innebure en vig. tig sal; för reformfrågan, så vore bästa beviset derför den omständigheten, att adeln sjelf förkastat förslaget, hvilket af den betraktades såsom ett ingrepp i dess privilegier. Jonas Anuderssen inskränkte sig att yrka afslag, liksom Nettelblagt, hvilken tillkännagaf skälet derför hufvudsakligen vara, att han fruk ade det adeln, om förslaget. komme till stånd. kulle handla liksom presters åndet, hvilket ur et uteslöte -den liberala kraften och hölle g till stockkonservatismen. Likaså skulle det imöm ade.n: man skulle endast välja aristoAA RP RER 1Zel replikerade Bjerkander och trodde att nan borde undvika insinnationernas område oeh na hvar en sin yttranderätt fri, annars skulle gon kunna säga Ach tro, att den värde leda noten sjelf arbetade för att komma in på ridlarhuset. Hvad den förmenta liberaliteten an Jinge, som lindtadeln skulle föra med sig till siddarhuset, så vore det ej omöjligt att de ny valda ledamöterna kunde blifva fullt utlika aristokratiskt sinnade, som de, hvars adelsbref.rc lan voro af ålder förmultnade. Liberalismen skulle. sannolikt komma att bortdunsta i närhet en af de många gamla sköldarne. Förslage: vore mycket välvilligt, men enligt tal:s tanka, öga välbetänkt. Bjorkandor förklarade att han ej hade någr: usigter att komma in på riddarhuset, ty har ar icke och hade aldrig varit tjensteman me Iller utan kunglig, fullmakt, samt bemötte Netelbladts anmärkning och sökte visa, att det ec; kulle blifva med ridderskapet och adeln, let vore med presterna. En väsendtlig skillnad unnes dem emellan; ty representanterna af du: förstnämnda ständet skulle blifva jordegare. sionen förklarades härmed slutad, oc) ild proposition visade sig meningarne z