tockholm, hvarpå frih. Liper svarade det han trodde rätta förhålandet vara, att man der brukade supera mindre än här, Punkten antogs genom votering, som utföll med 99 ja mot 61 ne. Borgareständet. Föredragningen af konstitutionsutskottets be tänkande, innehållande de hvilande förslagen till. gande drnsan fortsattes. 10:de punk ten, angående uppskof i riksdag, föranledde er stunds diskussion, under hvilken en mängd aj ståndets ledamöter yttrade sig. För afslag taladc hrr Siråe, Loven, Rydin, Hesselgren, Cygneus samt S. Trägårdh, hufvudsakligen, som det tycktes, på den grund att de ansågo en sådan förändring kunna komma att uppskjuta och förhindra der stora representationsreformen. De fördelar man kunde vinna genom detta förslag vore alltför obetydliga. De under prorogationen qvarvarand: utskottens ledamöter finge en obestämd och osjelfständig ställning. Och då man dessutom gillat det andra alternativet,. eller det om årliga riks dagar, vore det inkonseqvent att biträda detta På motsatta sidan åter yttrades, att om ock dett: förslag ej innehölle så särdeles stora fördelar vote öck några att vinna deraf, och man bord: ej förkasta det lilla derföre att man ej kunde fi allt. Det vore en fördel för riksdagsmännen at unter ett sådant, af ständer och konung beslu tadt, uppskof få ara tillsammans med sina kom mittenter och personligen inhemta deras åsigter Riksdagskostnaderna törminskades: Utskotter komme att under-der na mellantid bilda ettislag: komiteer, som finge grundligen sätta sig in ifrå gorna, och skulle vöra de af regeringen tillsatta med hvilkas s.mmansättning man ej alltid had: skäl att vara nöjd, obehöfliga. Det vore orät tt afslå förslaget, af det skäl att det nuvarand cve.:rrättlighetstillståndet skulle ställa sakerna pi sin spets. Ofta vore det blott ett par utskott som ensamma under flera månader fördröjde riksdegen och qvarhölle ständerna. Vore det ej då skäl att kunna hemförlova ständerna? Prorogation af riksmötena är brukligi alla länder som ega ett parlamentariskt styrelsesätt. Och då för slaget om årliga riksdagar fallit, fanns onekligen intet annat än detta, som i någon mån kunde ersätta detsamma Dessa och dylika åsigter uttalades af hrr Ridderstad, Hierta, Schenstr m, Henschen, Odmansson, Bj rck, Dahm, Sundrallsson, Carlen, Rinman, iGahn, Kistner, Ditzinger, Beroniu , Sandegren, Alander, Blanche, Grape, Witt samt R. Trägårdh. Vid begärd votering bifölls förslaget med 51 ja mot 9I nej. 11:te punkten, angående förändradt representationssätt för ridderskapet och adeln, gaf hr Hier:a anledning förklara att, äfven om ej adeln redan: afslagit denna punkt, skulle han yrkat at slag. Det -ger;nemligen stadfästelse åt den för kastliga princip, hvarigenom det blifvit förbehållet-en. klass, som ej utgör mer än , procent af Sverges hela befolkning; att till .,, deltaga i representationen. Hr Ridderstad instämde. H Carlen förklarade sig också högeligen mot ettför slag, som hade till syfte. att konsolidera adeln: Hrr. Henschen och Sundzvallsson yrkade afslag. H: Björck yrkade likaledes afslag, men egentligen a! det skäl att man genom detta förslag bildat ev särskild valklass, hvilket enligt talårens åsigter vore att komma på afvägar. För öfrigt trodde talaren, att då ståndsidn är ett och sjelfskri:venheten ett annat, så hade dock ridderskapet och adeln genom val inom sin korporation kunnat få en annan karakter, i händelse man antait detta förslag. Talaren ansåg det i alla hänelser vara. ett dåligt omen för representationsreformens framgång att detta förslag blifvit hos adeln afslaget. Afslogs. fil:te pun ch. Lang valrätt för skollärare inom presteståndet, mötte motstånd af hrr Björck: Lallerstedt och Eommelius, som anförde huruson det gåfve ett slags bekräftelse på den satsen, at skollärarne skulle ha rätt till presterlig befordran, samt vöre egnadt att fästa ihop hvad man i våra dagar bemödar sig om att-skilja åt, nem ligen kyrkan och skolan. Den praktiska följden blefve ock, att elementarlärarne finge bidraga att betala representanterna i presteståmdet, I an utan all utsigt att sjelfva å inträde... Hr Aander yttrade sig för bifall; dels på den grund att om mar allvarligen ville den stora reformen, borde mar ej förkasta dessa partiella reformer, dels och emedan han ansåg att elementarlärarne lika väl som universitetslärarne borde förunnas plats i presteståndet. Förslaget afslogs utan voicring. 13:de punkten afslogs på yrkande af hrr Witt, Kistner, Lovån, Sandegren och Wallenberg. Fr get innehöll ett stadgande om att man s vara verkligt boende I stad, som man rep: terar, och det vore sannerligen svårt nog att för stå hvad med dessa ord, verkligt boende, menädes. Förstodes dermed att man skulle ständig: vistas inom, denna stad, så skulle bland andra samtliga häryvarande representanter, med undantag af hufvudstadens, förlora sin valbarhet i hän delse t. ex. denna riksdag varade till nästa år slut och straxt derpå en urtima följde. Emot 14:de puhkten, angående rättighet för frö! semän eller prestmän, som äro egare af hus elle: inhehafvare uf stadsjord, att vara valbåra till bor gareståndet, uttalade sig förnämligast hr Carlin som ansåg det vara en rätt liberalitet att dela me: af de rättigheter man eger, till dem som ej eg: några, men icke att af knappt tillskurna rät heter tilldela andra, som ega större. Dettaskull: stärka ridderskapet och adelns inflytande. D kunde på sitt sätt representera i tvenne stånd, det ena på grund af val, i det andra genom si: sjelfskrifvenhet, hvilken kunde på en annan ö; verlåtas. Eller kunde de få för stort inflytand på valet i städerna, hvarpå som exempel biskc pen i Strengnäs anfördes den, der röstade efu sin inkomst och uti en sådan liten stad derig: nom disponerade ett stort antalröster. Hrr Od mansson och Henschen instimde. På andras dan åter invändes af hrr Schenström, Bovi: Lallerstedt, Swartz, Sommelius, Trägårdh R Blanche och Ekerot att det skulle v i sta inkonseqvens att borgareståntlet, sökt göra allt för att upphäfva ståndsprir att afslå detta samt att ingenting vore mer nadt att sönderbryta denna än just detta första Dessutom torde städer höra till undar en enskild person utöfvade ett sådant infly t Af hrr Lallerstedt och Blanche yttrades att de t. o. med skulle glädja dem att få en bisk bredvid sig på bänken på det de måtte få ti fälle att undervisa honom i hvad samhälk framåtskridande och utveckling fordra Blanche trodde för öfrigt att en b så föga trifvas i ståndet, att han för derifiån skulle lägga mer allvarän morgonoch aftonböner. Genom ring bifölls förslaget med 43 j mct 15:de punkten, ang af valbarheten på, så sätt, at antingen är behörig att utan val vara r tant hos ådeln eller i presteståndet eller valbar i något stånd, Skulle vata valbar vid al