en verklig representationsförändring kan genomföras, bibehålla det nuvarande. Bristerna ligg: icke i sjelfskrifvenheten, som tillhör adelns karakter, hvilken nu skulle helt och hållet förän dras. Förebråelsen för bristande kontinuitet i besluten vore mera teoretisk än moralisk. De 60 valda medlemmarne skulle icke sköta sin sak bättre än de nuvarande ledamöterna, hvaribland funnes flera och mångsidigare intressen representerade än nu skulle blifva fallet. De nyr representanterna skulle äfven aflönas; hvarige nom en ny skattebörda uppkomme för alla adels män, hvilka sålunda förlorade i dubbelt hän seende. Missnöjd häröfver skulle mången af säga sig en rättighet, som endast medförde för luster, och adelns antal alltmera förminskas. D: 15 ofrälse egendomsegare, som innehafva elle innehaft civila embeten och hvilka man vill inympa på ståndet, vore alldeles öfverflödiga de; man hade så många embetsmän förut. Om man i stället föreslagit 15 de största jordegarne, hade det varit en annan sak. Frih. A. OC. Raab yrkade äfven på samma grunder afslag. Många intressen, som nu äro representerade. skulle undanträngss af det ensi diga embetsmannaintresset. Dessutom saknades föreskrifter om huru valen skulle ske. De afägset boende adelsmännen kunde icke utan olä genhet bivista valsammanträdena och följden blefve den att Stockholmsadelv, för hvilken tal. hyste all respekt, blefve allrådande vid valen Genom förändringen skulle äfven adelns anseende som stånd alldeles sjunka bort, hvadan de vore bäst att vänta tills en fullständig representationsreform kan verkställas. Frih. R. Cederström försvarade förslaget. Om adeln fortfarande vill bevara sin ställning som en politisk korporation vore det skäl att i tid koncentrera sina krafter för att värdigt representeras. Anmärkte att valprincipen under Gustal II Adoifs tid blifvit inom adeln tillämpad och äfven sednare i viss mån. Mottagandet af de 15 ofrälse ledamöterna vore endast en koncession i likhet med hvad de öfriga stånden medgifvit. Grefve H. Wachtmelster yrkade afslag. Så som anhängare af en fullständig representations reform ansåg han förslaget icke vara ett steg till någon förbättring. Framhöll bristen på förslag till valordning och olämplighet af tillökninfen med de 15 embetsmännen. Mera passande h (3 de varit att vilja inrymma ofrälse större jord are. frih. B. A. Le!jonhufvud fann adeln vara den fullständigaste representation af svenska folket genom de talrika intressen som derinom få sitt uttryck. Förslaget vore ett försök, som tillfredsställer ingendera sidan. Hoppades på den ny väckta kommunalinstitutionen och var öfvertygad att vi gå framåt mot en fullständig representationsreform, men ville icke aflägsna från målet genom att beträda afvägar, och anhöll derföre om afslag. 7 Hr N. Tersmeden talade med värma för bifall. Sjelfskrifvenheten bör vara grundad på annat än börd, och missbruk hafva dervid inro tat sig, som böra undanrödjas. Det är blott ätternas hufvudmän, som äro representerade, icke de 2000 öfriga adelsmän. Dessa skulle nu få en rättighet som de förut saknat. Sjelfskrifyenhe ten bör bibehållas för ståndet, icke den per: sonliga. Talaren, hvilken betraktade adeln såsom en nödvändig starkt återhållande kraft i samhället, hyste intet förtroende till kommunalinstitutionen och fruktade att adeln icke skulle komma in i den nya representatioxen. Friherrarne Staöl von Holsteia och Rappe yttrade sig begge för afslag. Den sednare anmärkte bland annat att ingen utmärkt person efter förslagets antagande skulle vilja låta adl: sig, emedan han förut hade större utsigt att bli vald till representant i annat stånd än han såsom nykommen adelsman skulle ega. Frih. Sprengtporten förordade äfven afsla; hufvudsakligen på den grund att det snart tord: bli fråga om riddarhusets vara eller icke vara Man borde då vara mangrannt samlad, emedan en deputerad blefve satt i den svåra ställning att välja mellan pligterna mot fäderneslande: och sitt eget ständ. Grefve Liljenorantz hade funnit förslaget icke vara framkommet af någon afvoghet mot adeln och innefatta för ståndet väsendtliga fördelar Bristen på valordning vore intet motskäl, ty derom finge adeln sjelf bestämma. Önskade likväl så mycket att öfvertygelsen om förändrinens gagn skulle genomtränga alla ståndets medemmar, att han icke ville yrka på votering. Hr Lagergren talade emot förslaget. Vidrörde adelns bestämmelse och prisade vårt land lyckligt, som i likhet med England, der motsvarande institution finnes, undsluppit alla svårare skak hingar. Önskade icke en reform i likhet med den norska författningen, och fäste inga förhoppningar vid det väntade k. förslaget eller vid det nya kommunalväsendet m. m. Sedan slutligen hr R. T. Cedsrschlöld tfven afstyrkt antagande af punkten, hvarvid han beklagade att man icke varit böjd för årliga riksdagar och hufvudsakligen uppträdde mot förslagets form, åberopande sin vid förra riksdagen afgifna reservation, blef punkten utan votering afslagen: Tolfte punkten, angående ändring i presteståndets representationsrätt, bifölls utan diskussion. Tvettonde punkten, om ändring i 14 8, 1 mom riksdagsordningen, med bestämmelse att valrätt till borgareståndet tillfaller endast i staden verkligen boende, förordades af frih. RB. Cederström, som anmärkte att förslaget tillkommit med afseende på i borgareståndet inträffade förhållanden och för att skydda orternas intressen, hvaremot hr v. Ebrenhoim, frih. A. C. Haaboch grefve C. G Mörner motsatte sig detsamma, emedan det vöre svårt. om icke omöjligt att alltid bestämma hvar riksdagsman verkligen är boende. Många personer äro en tid bosatta i stad, en tid på landet och en borgare från landsorten, söm t. ex. hitkallades för att deltaga i en komitå, skulle der: igenom förlora sin valrätt. Afslogs. Fjortonde punkten, om ändring i 14 8 3 mom. riksdagsordningen, så ätt valrätt till riksdagsman Sör stad må tillfjala den egare af hus och tomt, eller den egare och innehafvare af stadsjord som frälseman är eller till presteståndet hirer, blef utan diskussion bifalen. . Femtonde punkten om ändring i 14, 16 och 22 8 riksdagsordningen, rörande vilkoren för yalbarhet till riksdagsman, föranledde en liflig diskusston. Hr Sandströmer ansåg förslaget af formela skäl oantagligt, emedan 15 och 16 S riksdagsordningen skulle komma i strid ned hvarandra. Frih. af Ugglas talade äfven för afsla på samma grund. Det absutda förhållande kulte kunna inträffa att adalsman under samma riksdag väljes först till ledamot i presteståndet, sedan efter uppkommen ledighet i borgareoch äfven möj ligen i bondeståndet. t Hr v. Bhrenhelm medgaf att redigeringen kun1 nat vara bättre; 13, 14 och 15 SS afgöra till hvilket stånd man egentligen hörer, den 16:de uttajar äfven möjlighet att blifva invald i ett annat. Sakkännedom oah mångsidighet skulle utveek-! as inom stånden, om sådant medgåfves. En adelsman som utiagit pollett kan icke enligt riddarhusordningen inväljas i annat stånd och eljest bör en så utmärkt person, ätt ett annat stånd vill tillegna sig honom, Halva så mvcket inflyrande att han kan förekomma ett val, som han ej önskar. Då talaren var öfvertygad att en smånirgom skeende a lgamering af stånden skulle!