RIHKSDAGE N, LÖRDAGENS FÖRMIDDAGSPLENA. Ridderskapet och adein. Debatten öfe-r de hvitande förslagen till ändringar i grundlagarne. EEfter uppläsandet af konstitutionsutskottets memorial n:r 2, första punkten, angående stats rådets hörande öfver förbund med främmande makter, uppträdde först I. exc. utrikesministern frih. Manderström afstyrkande förslaget, hvilket han likväl medgaf vara af konstitutionsenlig anda. Stän derna borde förutsätta att förbunds ingående med annan makt hädanefter liksom hittills skulle höra till s. k. ministeriela mål. Stadgandet om hela konseljens hörande vore föröfrigt öfverflö digt, ty det kunde icke vara tänkbart eller möjligt i en konstitutionel stat att de öfriga statsrädsledamöterna skulle af konungen lemnas i okunnighet om en så vigtig sak som en allianstraktat. Hemställde slutligen till riddeiskapets och adelns omdöme, huruvida det vore nog varsamt af den ena statsmakten att med ännu större noggrannhet vilja reglementera den andras verksamhet. Hr v. Ehrenheim yrkade äfven afslag, hufvudsskligen på grund af de svårigheter, som skulle rg genom Sverges förhäallande till Norge. Hela det norska statsrådet skulle nemligen vid förbunds ingående äfven vilja hafva ett ord med att säga. Frih. v. Paykull, hvilken åberopade sin reservaticn. anmärkte haru svårt det är att bestämma skilnaden mellan afhandling och förbund, af hvilka koungen nu såsom förut skulle ega att på ministeriel väg besluta det förra slaget, men icke det senare. Ett förbund är alltid en afhandling och en afhandling kan vara ett förbund. Om den s. k. Novembertraktaten t ex. vore det svårt att bestämma hvilketdera den egentligen är. Omtalade äfven svårigheterna med afseende på Norge. Tillade att ifall förslaget lydt att, fom konungen så för godt finner skulle han kunna öfver förbund höra statsrådet, hade talaren ej haft något emot detsamma; i dess nuvarande form mäste han rösta för afslag. Frih. J. Liljeneran:zs talade deremot för bifall till förslaget. Besvarade de invändningar, som gjorts med ufseende på de norska förhållendena, dermed att redan nu den norske statsministern brukat vid de ifrågavarande regeringsandlingarne höras, och om det gäller norska stressen vore denna regerings deltagande 1 öf verlöggningarne fullt beräitigadt. Anmäirkte att it förbund medförer vigtigare följder, rustninsar, ändringar i politik m. m. Under sådana orhållanden vore en garanti icke obehöflig och rägan borde behandlas enligt 8 8 regeringsforven. Då förbund högst sällan ingås, äro ock e farhågor, som yttrais, obetydligatill sin grund. rih. v. Paykulls åsigt, utt frågan om statsrådets nörande borde öfverlemnas åt konungens godt ånnande, för. föll talaren så mycket olämpligere, som grundlagen ju redan förut tillåter honom utt. om han vill, höra hela konseljen. Frih. Sprengtporten fäste sig isynperhet dervid att 43 8 regeringsformen förutsätter att konungen ij fält anför armen. Han skulle då. för att ej vara bunden, nödgas medföra stats r det eller en stor del deraf, under det med nevarande förhållanden endast ministern och ett statsråd, som kan tjenstgöra såsom militär, behöfra vara honom följaktiga. På dessa och an: dra förr anförda grunder röstade han för afslag. Af samma åsigt voro äfven hr Lägergren: och grefve af Ugglas, af hvilka den förre framFöll att den paragraf, hvarom nu öfverlades, aldrig varit at regenten missbrukad och att förändringen kunde föranleda ledsamma förvållan