lig folkrepresentation, en sådan som är sammansatt och arbetar på ett sådant sätt att den på kort tid kan utföra sitt värf och utöfva . det inflytande, som erfordras för ev parlamentarisk regeriog och vi erfara, at en och annan af oss värderad ledamot i detta stånd laborerar med den åsigt. som vi för vår del måste anse såsom en sto: villfarelse, att vi någonsin kunna, med bibehållande af vår nuvarande ståndsfördelning. i ringaste mån närma oss till et par iamentariskt styrelsesätt, och att man är tryggad mot de vådor af regeringens dominerande inflytande; som förändringen kunnat medföra, genom skattebevillningsrätten och regeringens behof af extra unslag. Man glömmer härvid, på ett såsom oss sy res nästan oförklarligt sätt, den verkliga beskaflenheten af vår nuvarande representa aion, som lemnar blott hälften i afgörande rätten åt de folkvalda stånden, medan udel och prester stå, i anslagsfrågor nästan obetingadt till regeringens förfogande, och att regeringen, om törändringen gått igenom, skulle ha kunnat stödja sig på de: då konsoliderade riddarhuset vida mer äv som är möjligt med det nuvarande. Iborzareståndet medgaf emellertid äfven en alt de talare som förklarade sig bifalla försla get, nemligen hr Hjerta, att han ansåg stadgandet om riksdageus ovilkorliga begräns ning till 4 månader vara absurdt och att han trodde att det skulle ha till följd att den första riksdagen, då det skulle tillämpas. ginge sönder; men han röstade likväl för bifall i den öfvertygelsen att vid nästpåföl Jjande. riksdag såväl detta skulle blifva än dradt som äfven arbetssättet förenklas deri genom, att statsutskottets afdelningar berätti gades att ingå direkte till stånden me sina utlåtanden. För oss är det oförklarigt huru van kan bifalla förslag, som man medgifver vara absurda och overkställbara, samt blifva rimliga och tillämpliga endast genom förän dringar, som ha att genomgå alla de vansk ligheter, för hvilka hos 033 grundlagsändringsförslag äro utsatte. Förfarandet bli förklarligt endast genom det antagande, at: man hoppats att det absurda, det omöjliga i sjelfva verket skulle sönderbryta alltsammans ogh göra en fotal omstöpning af nöden. Vi iemna derhän i hvad mån en eådean aridre vensge kunnat utöfva inflytande på beslute: hos en eller annan af de ledande i borgare ståndet; men för vår del tro vi att man, om så varit, förbisett den mycket närmare liggand: sannolikheten, alt man kommit att bjelp: sg fram genom grundlagsöfverträdelser, för hvilka man. tagit det oundvikliga nödtvån get fill ursäkt i det man sagt att Snöde, har ingen lag4, och vi tro för vär del, at upprätthållandet af grundlagens kelgd ä för samhället af alltför stor vigt för att ät ventyras genom antagandet af grundlsg stadganden, som icke kunna tillämpas. I bondeståndet fördes i ämnet en vidlyftig debatt, under hvilken förslaget skarpt br kämpades af Lönnberg, Meogel m. fl. De gjorda inkasten om dess overkställbarhet möttes dock äfven här med svaret, att mar kunde genom framtida nya ändringar gör: det verkställbart och att man för resten no; medhunne ärendenas behandling på den be stämda korta tiden om man vore så ill tvungen. Debatterna inom riksstånden, isynnerhe: beskaffenheten af de arzumenter, som anfört: för förslaget, ha så litet förmått un danrödja våra betänkligheter, att de tvertou: varit i allrahögsta grad egnade att ge stör och styrka åt dessa betänkligheter och at så fullständigt befästa vår mening om dett: förslags förkastlighet i dess nuvarande fo.n och under nuvarande förhållanden, att vi icke kunna annat än på det högsta Ilyckönska landet att det fallit. Lång: ifrån att befrämja representationsreformen. skulle denna förändring — derom äre v. fullt och fast öfvertygade — hafva motverkat densamma. Genom densamma skulle bland annat all den verkliga lust för enrepresentationsförändring, som kan finnas hos regeringsmakten, utan tvifvel alldeles för Bvunnit. 1 förhållande till regeringen skulle våra rikdagar derigenom förlerat sin obäklighet; för dess syften och närmast om hjertat liggande angelägenheter skulle riksdagsmaskineriet deremot blifvit temligen lättvind gt, dess statregleriogsförslag skulle nog med användande at all för ständerna disponibel tid kommit att i galopp behandlas, hyarvid brådsken skulle nedtystat mängs betänkligheter, och sedan denna angelägenhet, com för regeringen är och blir den mest maktpåliggande, hunnit i laga tid bli genomjägtad, hade regeringen alltid haft i sin makt, att om jernvässpro: positioner eller andra förslag, för hvilka regeringen nitälskade, återstode låta riksdagen tåsom urtima fortsätta och bebandla dem, utan att regeringen behöfde genveras af några re formförslag, väckta al enskilda riksdagsmän. Regeringen skulle också då med något tillförsigt kunnat stödja sig på det genom förändringen renoverade riddarhuset, hvars urbota beskaffenhet såsom representationskammare derigenom icke skulle kommit alt ligga i-eå öppen dag. 297 RN Me Je, or Cl Presteståndet fortsatte i lördags afton behandlingen af det förslag som -medgifver främmande trosbekännares utoämning till. läkarebeställningar samt lärareplatser i slöjd och konst, och ha vi fägnaden anteckna, att toleransen dervid vann en liten seger, i det ståndet, ehuru med knapp majoritet, biföll förslaget. Under diskussionen delade man sig i tre grupper. Denena, representerad af bisköparne Annerstedt och Bring, doktorerna Sundberg och Wensjue m. fl., motsatte sig förslaget tvärt, såsom innefattande första steget till den kristliga statens upphäfvande och öppnandet at tillträde för främmande trosbekännare till alla civila embeten. Andra ledamöter, såsom AA ana RGhdaltar Tinnderan ville Or RR EE RN PERSER FE TENN