VE TJ -FRNRIG oBRAOIG BLA 1 TUTEKTI TASCE VALE utan språklig grund och rot. Våra gaml: landskapslagars förtjenstfulla utgifvande och snthlanuet af allmogespråken, det svensk: fornskriftsällskapets lyckliga verksamhet sam: modersmålets veteriskaplign och allvarligar: handhafvande vid högskolorna och de offentliga läroverken, skall väl ändtligen i en snar I framtid mäkta stadga och värna vårt sköns modersmål, det ju skalden kallat ärans och bjeltarnes språkt. Derföre hoppas vi det skall fägna den bildade allmänheten att erfara, att man ändt ligen aftecknat och dermed för forskninger bevarat det runorikaste minnesmärke i vår land: Runstesen å Röks kyrkogård uti Östergötland. Denna dyrbara minnessten frår forntiden är ssetligen känd sedan långt tillbaka, der han satt uti muren af det gami: kyrkohärberget i nämnda socken; men då den gamla kyrkan jemte kyrkohärberget derstädes nedrefs för en 19 år sedan, upptäcktes, att ej blott stenens förut utåt vänds sida innehöll runor (se Baultil, n:r 913, och Liljegren, n:v 2028); utan ock att äfven dess andra sida, jemte begge sidokanterna och öfversta platten, voro fullristade med ännu flera dylika run-mynder, innehållande unge fär en 760 runor och tecken. Men innan denna upptäckt af dåvarande kyrkoherden i Rök, prosten Hedmark, meddelades vederbörande, återinsatte han, besynnerligt nog. runstenen å insidan af tornrummet i Röke nya kyrka, med den fordna utsidan utåt. med förklaring, Satt stenen lätt och utan. skada för byggnaden kunde uttagast; och sålunda kunde de ånyo dolda långa runskrifterna då ej heller läsas, otillgängliga för hvarje forskning. Och så satt stenen der tills nu i höst. Då fick antiqvitetsintendenten, som redan slutat årets förskningsresor i Österoch Westergötland, särskilt förordnande af vitterhets-, historieoch antiqvitetsakademien att nedresa till Röks kyrka, som ligger omkring 3V, mil söder om Motala, utbryta runstenen ur kyrkomuren, afskrifva och slutligen uppresa honom på kyrkogården. Men detta var ej någon lält sak, ty det var ingalunda gifvet att på stället finna vandt arbetsbiträde eller på slättbygden nödigt timmer till bädd och vandring. Men då, sedan sockenstämma om saken var hållen med församlingen, kyrkoherden på stället prosten mag. A. J. Pettersson visade största beredvillighet och då hvar och en der i öfrigt ådagalade all möjlig villighet och håg för saken, så började stenens utbrytning måndagen den 29 September. Då fann man att Röksstenen visserligen ej var lätt alt uttaga, emedan han var hela 64, alnar lång, nära 2, alnar bred samt 18 och 16 tum tjock i ändarne, men endast 8, 9 tum på midten, så att man, utom faran för möjlig skada för byggnaden genom utbrytningsarbetet, också fruktade att stenen kunde afbrytas midtpå. Det värsta under arbetet var dock att stenen var ganska säkert inbyggd mellan grofva granitblock i kyrkans grundval, äfvensom att hans östra spets satt 5 tum inskjuten bakom en framför stående mur, hvilket gjorde det omöjligt att, sedan man väl löshuggit densamma, kunna fritt hvälfva den ned på sin bädd; ett stort hinder var det dessutom ock att minnesmärket nästan öfverallt är fulltecknadt med runor, så att man icke vågade röra det med jern1on. — Efter mycket arbete satt stenen på tisdegs afton ännu der blåndsitt trofasta 2råstenssällskap fast och orubblig som en klippa. Följande dagen var han likväl nedagd på bädden, hvarefter det noggranna afskrifvandet af den nyfunna runsidan började. Men isynnerhet vid afteckningen af sidornas inskrifter, fick man under murarbetet, för att åter fylla hålet i muren efter stenen, ligga så lång man var i gruset och brukmörjan, hvilket under de mångfaldiga kollationeringarne rält länge måste ega rum, ty man -kunde ej företagu afskrifnivgsarbetet under bar himmel i Oktober månad, då det hotande regnet kunnat märkligen försvåra det, helst då afskriften tages 2j blott å vanligt arkformat, utan för ytterigare noggrannhet äfven medelst aftrycksritning på papper, så stort som hela stenen, ruba efter runa. Önskar man nu en trognare afskrift af minnesmärket, må fotografi invändas. Sedan utfördes stenen ur kyrkan på den byggda timmervandringen rätt vester at på kyrkogården, der han den 4 Oktober restes på en fri plats i en rundel af syrenhäckar, och ej en prick var under hela arbetet skadad på densamma. Följande dag, sedan biskop Bring invigt Heda åldriga annexkyrka (ombyggd och konstnärligt bibehållen i sin gamla vördiga skepnad på professor Brunii förslag), besökte han med många stiftets prester Röks kyrka samt beåg med fägnad den nyligen resta vackra runstenen. Hålunda vardt då ujpdragets ändamål vunnet: den märkvärdiga Röksstenen varj utan all skada uttagen, afskrifven samt be-j i — Genom riksavtiqvarien säna möjliga de noggrannaste af-; krifter till professor G. Stephen i Köpenan eamt till professor C. Säve i Upsala. erna på denna runsten äro nästan alit mycket tydliga, men bestå af många I ;vanliga runmynder och tecken samt sakna: ära på ella afdelningsteckenyoch språkuntbållet är säkerligen ganska fornåldrigt. Derföre skall det bli kärt att få erfara den, olkuing. som de språklärde kunna vinna af lenna, den vidiyfigaste ransten man känner. ; — Det sällskap, som utger tidskriften Läsing för folket, har, för att bereda en lättare! tversigt ar tidskriftens rika innehåll, vidta-! it en särdeles nyttig auordniog.. Det har: emligen låtit utarbeva och särskildt utgifvit it fullständigt Register ötver ulla 27 årgån; aroc från år 1835 till och med 1861. an ;ehöfver bloit kasta ögat på detta register: jr att genast fiuna hvilken massa af kun-: täler. Och: hill äde Täsning. klillskanet modd