g ghet; och samma plan har äfven blifvit följd i den del vi här anmäla. Af de fyra män, hvilka här blifvit tecknade, intogo de trenne första en framstående plats i sitt fäderneslands historia. Vid namnet Platen ledes tanken ovilkorligt tillbaka på den tid, som medförde första gryningen till vårt numera så raskt utvecklade kommunikationsväsende, och bilden af den man, hvars hela lif var helgadt åt denna de inre eröfringarnes stora id, framstår allt mera storartad och helgjuten för de eftteriefvandes blick. Hvad han anade, ville och slutligen genomförde, var på den tiden ingalunda populärt. Han hade att bekämpa otaliga hinder och sådana som icke lätt öfvervinnas, emedan de hade sin plats i djupt inrotade, förutfattade meningar. Regering och folk hörsammade på intet sätt hans minsta vink, och det var endast efter Jångvariga parlamentariska strider som den man, hvilken sjelf förde sin talan, lyckades ge lif åt den stora tanke, som så länge bott i hans själ. Förf. har i en historik öfver Göta kanal framställt Platens strider och slutlign seger. 1 afseende på det under hans sed naste lefnadsår ogerna emottagna riksståthållareskapet i Norge visar förf., att hvad man här lagt grefve Platen till last, låg i tidsförhållanden, och hvad särskildt angår dämpandet af upploppet den 17 Maj, denna så bittert klandrade kraftmesyr dels var honom direkt anbefalld, dels af den tidens utmärktaste norrmän alldeles icke ogillades. I Sandels person framställer förf. bilden af bjelten och härföraren. I sin egenskap af riksståthållare var han den af norrmännen mest väl sedde bland alla de svenskar, som innehaft denna plats. Denna lefnadsteckning är tyvärr ej fulländad. -Utgifvaren har derföre, till ytterligare belysning af den tidens förhållanden, tillagt en brefvexling emellan Carl Johan och Sandels. Ganska lyckligt har förf. återgifvit dragen af Thore Petres politiska karakter. Denne reprensentant, om hvilken med skäl kan sägas, att i och med honom och den skola ihan bildade borgareståndet först erhöll den politiska karakter, som sedan alltmera utvecklats, har här tecknats con amore, och förf. har, för att tydligen framställa hufvud figuren, älven lemnat en historik öfver de riksmöten Petrå bivistade. Efter dessa trenne politiska ryktbarheter följer teckningen af en utmärkt och i sitt slag bland oss oupphunnen konstnär, Emil Roberg. Efter att ha redogjort för dekorationsmåleriets historia inom vårt land, öfvergår förf. till en skildring af Robergs älskliga individualitet som konstnär och son menniska. Hans lefnadsteckning utgör den sista bilden i detta galleri af samtida, hvil ket beredt fosterlandsvännen och konstälskaren så mången njutningsrik stund. — Slurzenbecker, In der Veranda. Gewählte Feuilletons. Aus dem Schwedischen. Denna öfversättning af en del utaf Sturzenbecker: samlade arbeten har utkommit hos Kollmar i Leipzig, med tryckåret 1863. En tysk litterär tidning Kritische Blätter?, som ut gilves i Grunberg, yttrar derom följande: I Sturzenbecker — eller låtom oss hellre mämna honom vid det namn, hvarunder han i norden förvärfvat sig ett ganska vackert rykte: Orvar Odd — är, för att i korthet karakterisera honom: en Bogumil Goltz med populär stil, d. v. s. fastän han är en följetonist af renaste vatten, så är han det dock på annat, mycket gedignare sätt än den stora mängden af de stora tidningarnes desert: handlande, som bara sörja för dagens behof. Under det han talar i sin konversationston, som förefaller så lätt, har han förmågan at: under snabba sidoblickar visa menniskolifvets förhållanden, såväl det allmänna eom det enskilda, i pikanta ljusreflexer, hvilka likväl icke sakna sin bakgrund afallvar och således framställa både det positiva och det negativa lifvet. Vi anse visserligen icke föreliggande samling för det bästa af Orvar Odd, utan hänvisa i det afseendet till det under öfversättning varand2 andra bandet: die Sechwedisechen Celebritäten? (Grupper och Personnager); men vi rekommendera ändock nu utkomna häfte på det varmaste åt alla-dem som i denna de politiska stormarmes tid ännu bibehållit sinne för ange näma och genialiska bagataller. Särskildt påpeka vi Ole Bull? med den förtröfllige teckningen af vissa pedantiska och klassisks qvartettspelares ensidiga konstentusiasm; et: Stockbolmskt sommarnöje?, såsom en spiri tuell utläggning af. det bekanta Heineskain fallet: ?Mamma, hvad angå de gröna träder dig?? (Gumpelino i Heines resebilder), och slutligen ?En god sällskapsman? såsom der mest blixtrande illustration till ?den gode sällskapsmannen, sådan han går och står?. — Öfversättaren har icke namngitvit sig, men deri har han gjort orätt, ty då mean ickt fäster sig vid nägra småfel, hvilka alltförvä kunna vara tryckfel eller lapsus calani har han visat sig ega aktningsvärd känne domaf svenska språket och om svenski förhål!anden. Referenten har redan i en annan tidning fästat uppmärksamheten på utmärktheten a Orvar Odds prosaiska arbeten; men upprepar här att han hyser mycken tvekan om det är rådligt att älven öfversätta på tyske de poetiska styckena Grefvinnan Grufhiakin? samt Brunt och Rosenrödt?, hvilket bär nämnes, enär man at numret I på nu utkomna band tyckes kunna draga den elut satsen att föräggaren ämnar ulgifva lot sättning af Gesammelte Schriften von Di Sturze becker?. : (Meddeladt ) Runstenen å Röks kyrkogård uti Östergötl Då man alltmer insett det nö oss värdiga Uti att omsider lå modersmål fullt ordnadt i afseende på ordens riktiva betvdelse. stafsätf m. m. och rensadt!