STOCKHOLM den 5 Dec. De hvilande grunålagsändringsförslagen. ul. Bland de förslag, som nu förekomma till afgörande, är äfven elt par, som stå i ett visst samband med religionsfrihetsfrågan, nemligen förslaget i 3:dje punkten, om den förändrivg i 28 Regeringsformen, att till vissa beställningar må kunna utnämnas bekännare af annan troslära än den rena evangelska, samt förslaget i 20:de punkten om den ändring i 18 Riksdagsordniogen, att hädarefter mosaiske trosbekännare må erhålla rättighet att deltaga i riksdagsmannaval. Hvad det förstnämnda förslaget angår, så rönte det vid sednaste riksdag endast motstånd hos presteståndet, hvaremot det af de öfriga stånden blef antaget. Man bör hoppas att presteståndet, som till följd af den stämning, det mot sig framkallat hos hela nationen, något torde ha begynt besinna hvad dess frid tilhörer, nu icke måtte bårdnackadt motsätta sig en grundlagsförändring, genom hvilken staten kan i vissa riktoingar tillgodogöra insi-ter och talenter, som finnas hos svenska medborgare, hvilka icke höra till statskyrkan. Då det endast är fråga om lärarebefattningar och öfriga tjenster vid inrättningar för slöjd eller skön konst camt lägarebefattningar, så finnes icke det ringaste skäl att för statskyrkligbetens och ortodoxiens fredande motsälta sig denna förändring; ty det lärer välj ändock knappast en gång doktor Runstån; vilja påstå, att statskyrkan är så bräcklig, att den skulle löpa någon fara derigenom,!. att någon berömd målare eller bildhuggare, som bekände sig till reformerta eller katolska läran, blefve lärare i teckning vid konsti akademien, eller derigenom att någon afij de flera läkare af mosaiska bekännelsen, hvilka ha en stor praktik och ätnjuta högt förtroende, blefve utnämnd till eni stadseller bataljonsläkarebefattning. I Likaså hoppas vi, att presteståndet kom-; mit på bättre tankar rörande det endra förslaget, hvarigenom mosaiske trosbekännare skulle erhålla rätt att deltaga i riksdags-! mannaval. Då det bär icke är fråga om; att gilva dem valbarhet utan endast valrätt, hvilken redan är medgifven åt reformerta, så finna vi ingen statskyrklig princip kunna; åberopas emot denna förändring och det lilla steg framåt på toleransens bana, som den innebär. Bondeståndet var vid sednaste riksdag det; enda stånd, som motsatte sig det nu i18:de punkten förekommande förslaget om en så-: dan förändring i 15 riksdagsordningen, att hvarje besuten hemmansegare, som icke tillhör annat riksstånd eller innehafver ordinarie beställning i rikets tjenst, skulle; kunna väljas till riksdagsman i bondeståndet. Vi äro fullkomligt öfvertygade derom, att bondeståndet nu icke skall motsätta sig en reform, som innebär en så stor och be-l stämd fördel för nämnde stånd, att vi — om vi hörde tiil de konservativa — af alla! krafter skul!e motarbeta densamma, och. hvilken reform, på samma gång den är! egnad satt på ett märkligt sätt stärka bon-! deståndet och höja dess inflytande, tillika! är af en sådan karakter, att den icke lägs något hinder i vägen för en fullständig re-: presentationsreform el!er på ringaste sätt kan tjena till förevändning för att undan-: skjuta densamma. : Förslaget i 21:sta punkten till förändring i af 21 GR. O. har tillkommit, med anledi. ning af välbekanta tilldragelser vid sistlidne riksdag, i ändamål att förebygga konflikter mellan representationena eller rättare sär-;. skilta riksstånds och domaremaktens beslut. i; Men vid närmare påseende beficnes detsamma,i den gestelt det nu föreligger, visserligen begränsa riksståndens, men alldeles icke uomaremaktens p gsrätt; det befinnes ganska riktigt innefutta garantier för upprätthållande af domstolsbeslutens helgd, men alldeles inga garantier för heladen af ett rikastånds beslut. Dessutom skulle det kunna in ng till en oändlighet attvister, icke något forum finnes bestämdt, huruvida en inom ett riksstånd väckt fråga om en ledamots behörighet är samma fråga ! som förut varit af domstol pröfvad. Resultatet Ef förstegets a ande skulle alltså l! blifva, att kh frågor skulle blifva vida mer intrasslade än de uu äro och, framför ullt, att representationen skulle till enj väsendtlig del, om ej helt och hållet, af-i börda g den pröfaingsrätt med afseende äå sina ledamöters behörighet, hvilken i allal, konstitutioneila länder är representantförsam, lingarne sjelfva ytterst förbehållen. Mot den i samma förslog förekommande förändring, genom hvilken presteoch bondestånden skulle erhåta ca lika vidsträckt pröfningsrätt öfver sina lodamöters behöriglet gom den, kvilken till re borgereståndet, vore ingenting att invända, om den icke vore 02 navkedjad med, myssnämnde ä örslag. hvars antagande, skulla vara i hög grad betänkligt. Det i 24:de puukten inrymda förslog, ett beslut icke må al något siänd fattas, derestl. cke mirst trettio leda illstäd efser att undsmödja en nådig hj brist i vår grundlag. Näston öfverallt anvorstädes finnes stiudgudt ett minimum af edamöter, som mäste vara närvarande för tt en församling skall vara beslutmässig. 1: Jristen på ett sådant stadgande hos 0s8ih var föranledt sådana besynnerliga skå.lespel, Ir om då man sett t. ex. på riddarhuset ett lfr Tr. PR