Hungersnöden i Norrbotten. Till den vördade allmänheten. Årsväxten inom Norrbottens län har ut fallit mycket ojemnt. På en del ställen har den varit god, eller någorlunda god, på andra har den varit svag, eller har det blifvit total missväxt. wvetsednare är fallet iskogsbyggderna och Lappmarkerna. Dessa trakter bebos af en i allmänhet fattig betolkning, hvars näringsbekymmer naturligtvis genom den nu inträffade missväxten i ganska hög grad förökas, då de från andra håll måste förse sig med erforderligt spanmålsbehof, som till följd af bristande kommunikationer mycket fördyras. Till detta bekymmersamma förhållande kommer dessutom den betänkliga omständigheten, att gräsmask anstäldt stora härjningar inom de norra socknarna. Å flera ställen finnes visserligen arbetsförtjenst medelst skogshygge, men å andra ställen saknas deremot sådant arbete. Dessutom finnes här en talrik klass bland innebyggarne, som icke idkar jordbruk, utan lefver af de arbetsförtjenster, som erbjudas dem, under sommaren med timmerflottning och lastning i hamnarna af skogseflekter, samt under vintern med arbeten hos den friga befolkniogen. När svag skörd inträffar, måste jordegarne, så mycket möjligt är, inskränka sina vinterarbeten, hvarföre en del af den fattigare befolkningen saknar alla utvägar till sin bergning för vintern. Dessa bekymmerianväia förhållanden förringas icke deraf, att ortens handlande och verksegare importerat spanmål till så betydliga qvantiteter, att någon brist deraf icke befaras uppstå uader denna vinter, ty priserna lämpa sig efter behof och efterfrågan; men huru skall den fattigare befolkningen komma i åtnjutande deraf, då både arbetsförtjenst och kredit saknas? Det är således ett faktum att hungersnöd står för mångens dörr inom detta län. Den bleka gästen har hamnat inom våra landamären, Visserligen har den icke hemsökt alla socknar af länet, men den är icke derföre mindre verklig, mindre hård, mindre manande till behöflig hjelp. Det är välatt hoppas, att regeringen anslår medel till såväl lån som till understöd utan återbetal ning, men då det direkte understödet icke kan blifva så stort, att det fyller behofven, så måste annan hjelp anlitas. Den allmänna välgörenheten har under denna höst icke förgäfves anropats för våra närmaste grannar. Den skall otvifvelaktigt icke heller förgäfves anropas för egna nödlidande landsmän. De medel, som kunna blifva insamlade. torde benäget insändas till den här bildade nödbjelpskomitn, hvilken äfven anhåller att tidningsredaktionerna ville åtminstone med ett par ord omnämna detta vädjande till den välgörande allmänheten. Luleå i November 1862. Å nödbjelpskomitns vägnar. S. P. Bergman.