resas i Trädgårdsföreningens lokal, der den odödlige botanisten redan finnes in effigie. Hvad denna effigies? beträffar, är dun endast en tarflig bröstbild af gips, jå en fotställning af trä, det hela påkostadt af hr Davidsson, men snart förvittradt och förmurknadt — insändaren har ej gifvit akt på om denna bild ens finnes qvar numera. (Vid innevarande årstid bör den för öfrigt vara inklädd med bräder för att kunna konserveras.) Platsen har emellertid öfvergått i andra händer än Trädgårdsföreningens och torde äfven ur denna synpunkt vara mindre lämplig: En Iokal inom Stockholm finns både lämplig och fullt värdig att hysa den odödlige blomsterpresidentens minnesstod. Vi mena den gamla: klassiska Humlegården, hvars traditioner ännwäro fästade vid Floras kulle? och ?Linneiska samfundet?. Denna ovärderliga park skulle derigenom komma till heders igen ur den oförsvarliga vanskötsel, hvari den alltför länge på sednare tiden befunnit sig. Hvilken plats som helst inom Stockholm män än skulle komma alt välja för resande af ett äreminne åt Linn — Upsala kan aldrig komma i fråga — är han emellertid eå väl inför utländvingarne som oss svenskar en sådan oflörgätlig storhet,-att man har allt skäl att önska framgång åt motionen, afgifven af Iriherre Th. Cederström. Frågan gäller en nationalskuld? inom vetenskapens rike, hvilken -det -är hög tid på att honorera? — såsom en af våra publicister i sin sed aste månadsrevy utlåter sig. Linn och Berzelius i hvar-sin park — med raka vägen sins emellan! E. Mee NEN