pers i Nordamerika innehåller öfver denna I hvilken vi ötverfört i vår de som vi äro att denva af en vår landsman, skall finna icke svagare genljud i Vegesachs 1ädernesland. 9 Det var i den folkförödande slagtningen vid Antietam, der 45,000 menniskor dels såjrades och dels blefvo på platsen. I cenjtern af nordamerikanska armåns ställning reste sig trenne höjder, i högsta grad vigtiva positioner och hvilka general Mansfield blifvit beordrad att till sista man försvara, Mansfield anfölls, blef slagen och stupade. General Weber fick då befallning att återtaga dessa höjder, men misslyckades. Efter honom försökte general Sumner, men kunde icke bibehålla dessa positioner längre än 10 minuter, hvarefter han med stor förlust måste slå reträtt. All utsigt att vinna bataljen ansågs förlorad. Då fick general Franklin, som på högra flygeln haft någon framgång mot rebellerna, order att intaga Sumners plats i centern. — Det var under dennes befäl Vegesachs regemente då stod och det var just detta regemente som Törst kom upp ilinien och följaktligen äfven först fick befallning att storma ifrågavarande höjder. Vegesach, i spetsen för sitt regemente, rycker an. Men för fiendens första salfva stupar bland andra regementets fanförare. Men vår landsman tager fanan från den döendes hand och ridande framför sitt regemente med fanan stormar han höjden. Det uppstår en förfärlig strid, en strid med blänka vapen man mot man. Nio officerare och 250 man stupa omkring sin hjeltemodige öfverste, men icke desto mindre uppnär han kullens spets, kastar fienden hals öfver hufvud ned, behåller positionen och räddar dagens ära. På valplatsen komplimenterad icke mindre af general Franklin än af öfvergeneralen MClellan för denna lysande bragd. blef ban några dagar derefter befordrad till general. Det har varit med verklig njutning vi nedskrifvit dessa rader, öfversattz rån amerikanska tidningar, som icke gerna slösa loford på krigare från främmande land. Vår landsman har häfdat den gamla svenska vapenäran och visat att svensk stålet biter lika djupt på Söderns slafhål re som det fordom bet på Nordens mokoviter. Som ett pendant ti!l ofvanetående meddela vi efter Posttidningen följande skrifvelse från brigadgeneralen i Förenta Staternas tjensit Dane Butterfield till K. M:ts ministerresi dent i Washington. : tPotomacarmen d. 24 Oktober 1862. Grefve Piper c: äc. Min bäste herre! Det är en högst angenäm pligt jag går att uppfylla, då jag ber att få fästa eder uppmärksamhet på öfversten vid 20:defrivilliga Newyorkregementet (kaptenen i svenska armån) Ernst von Vegesachs tapperhet och utmärkta uppförande. Som ni vet, tog öfversten (dåvarande majoren) von Vegesach afsked från den befattning han i Förenta Staternas tjenst innehade vid fäst ningen Monroe, af fruktan att han eljest skulle blifva försatt i overksamhet under fälttåget på halfön. Han anställdes oförtöfvadt ånyo af krigs ninistern och utsågs att göra tjenst hos mig. Under fäktningarne vid Hannover Court House eh Chiekahominy ådagalade han det största mod och det tappraste uppförande, ländande både honom sjelf och hans fosterland till ära Jag har på det mest hedrande sätt omnämnt homom i de officiella rapporterna till mina förnän, Jag anser mig likväl icke hafva uppfyllt alla le förbindelser, i hvilka jag står hn honom, örrän jag meddelat eder och genom eder hans konung och hemmavarande kamrater detta inyg om hans högst utmärkta tjenstgöring, hedrane för honom lika mycket såsom krigare och sentleman. Sedan dessa tilldragelser har han lifvit befordrad till befälhafvare för det 20:de egementet från Newyork, och jag betviflaricke utt han fortfarande skall hedra både sig och sitt and under striden för den ärofulla sak som ran omfattat. Jag har med utmärkt högalktning äran vara eder Dane Bulterfield, brigad-general.