RIKSDAGEN. LÖRDAGENS PLENUM. Borgareståntet. Öfverläggningen angående hr Sommelii motion. (Forts. från gårdagsb.) Hr Blanche: Hr Dahm säger, att för 30 år sedan klagade ingen öfver öfveransträngning i skolorna och han har rätt, men det var verkln då mycket måttligt både med lästimmar och läseämnen. Eget är det att samma klagan, som höjes i dag öfver skolungdomens betungande med läsning på bekostnad af den fysiska utvecklingen, höjdes jemväli det förgångna seklet. Man känner huru den tidens filosofer och tänkare skarpt utforo mot den då rådande åsigten, att barnet icke nog tidigt kurde börja sin as ög eller att man icke kunde vinna nog mycken tid, då deremot, för att tala med Rousseau, första konsten i all uppfostran är attkunna förlora tid, och den tid är icke förlorad som ungdomen egnar sin ålders förströelser och nöjen. Klart är, att om det är skadligt att på en späd skuldra lägga för tung börda, emedan deraf följer att hela den späda organismen sjunker tillsammans, blir lutande mot jorden, 1 stället för att höja sig mot himlen, så är det fullt ut lika skadligt att på en späd uppfattningsförmåga, en ung själ lägga för mycket vetande, talaren hade så när sagt: ovetande, ty så skulle han vilja kalla en metod, som går ut på att proppa i ungdomen allt möjligt, innan dess förstånd blir så pass vaket att det någorlunda kan välja mellan gen Talaren ansåg hr Sommelii motion r en välgerning, som får dubbel kraft derigenom att den utgår från en bepröfvad lärare, ty det finnes verkligen lärare som, gripna af samma läsfeber som disciplarna, riktigt täfla om att kunna SR deras kurser, för att kunna skryta med höga betyg o. s. v. Men sorglig är den täflan som sker på unga slägten: bekostnad. Talaren, som följaktligen gillade grundtanken i motionen, hade dock åtskilligt att anmärka mot detaljerna. Med hr Widell trodde han att mo tionären ytterligare kunnat afpruta en eller par timmar. Med hrr Dahm och Stråle motsatte han sig skolafgiftens höjande för mera bemedlade barn. Afven i ungdomens dagar är grann lagenheten ganska stor, denna känsla, som, om hon just icke är en af lifvets dygder, dock alltid blir ett af lifvets behag. Att påminna ett fattigt barn om dess fattigdom, kan verka smärtsamt, om det just icke är så skadligt. Men att för rik mans barn påpeka dess timliga fordelar, det är bestämdt farligt, ty hur det är, ändå spri der det äfven i barndomens tid ett större välstånd en djupare skugga öfver ett mindre. Talaren hade önskat att motionären förpassat ebrei skan och grekiskan till universiteterna; men om latinet är så kärt, vore det ju nog att låta det qvarstå i skolans öfversta klass såsom ett kom pendium för dem som önska studera de roman: ska språkens rot, hvilket latinet obestridligen är Detta är också ett af de kardinalskäl latinet försvarare svänga sig med, ehuru de, för att vara konseqventa, lika gerna kunde i skolan införa sanscrit, som är källan både för greki skan och latinet. Talaren hade nyss hört ånyc framkastas det evigt gamla, att ingenting så skärper tankekraften som latinet. Men hade då de folk ingen tankekraft; ingen skarpsinnighet som existerade före det romerska väldet? Kun na då judarne och isynnerhet de gamla greker na icke fullt ut mäta sig med romarne i skarp sinnighet och intelligens? Och möter man ick: ännu i dag menniskor, som stå vida öfver an dra i själsegenskaper, änskönt de knappast set permarne på en latinsk bok, medan man der mot ofta träffar rätt starka latinare, för hvilks tankekraften endast är en bortglömd glosa! — Ett saknade talaren i denna så utförligt bearbe tade motion, ett som kunde återställa jemvigter emellan den andliga och fysiska utvecklingen, ett som kunde införa en friskare flägt i landets qvafva skolsalar och som nu dessutom utgör en af dagens hufvudfrågor, nemligen vapenöfningens införande i skolorne. Det vore något som ungdomen skulle förstå, innan den ännu förstått sitt ABC. Fråga den minsta skolgosse, om han vill inöfva sig i vapnens bruk för att försvara gitt land, och han blir på ögonblicket glad, mo