privatbankerna veta nog att omhuida dem, och open har på sednare tiden betyd-! igt tillväxt. Tyvärr behöfde man alltså icke be-: fara att privatbankerna upphöra, men det skadar likväl icke att hålla dem varma. Nils Pettersson från Kalmar län förordade riks. : bankens förstärkande och privatbankernas upp-: hörande. Uhr yttrade att han vore förekommen af Pehr: Nilsson; ville derföre åtnöja sig med att instämma med denna talare och tillade vidare, att privatbankerna kunna så successivt upphöra, att icke någon strypning måtte komma i fråga. Medpg att privatbankerna möjligen kunna gagna andelsintresset, men alldeles icke jordbruket. Ansåg derjemte att riksbanken likaväl som de enskilda bankerna bör kunna ge ut sedlar mot säkerhet i jordegendom; ty hvarför börinte jorden:kunna hafva samma värde som silfvertackorna. Bergström från Kopparbergs län ansåg filialbankerna icke alls vore af någon större nytta än privatbankerna. Filialbankerna lemna riksbanken en så obetydlig ränta att denna snarare kan anses förlora än vinna på de förenämnde bankafdelningarne. Anförde att det oftast möter mycket hinder och besvär för att i riksbanken få en filialbanksassignation inlöst. Tyckte bäst vara att till följd häraf såväl filialbanker som privatbanker upphörde: Jonas Andersson var i likhet med Uhr ense om riksbankens otillräckliga kapitalbelopp; men kunde ej inse att denna svårighet skulle minskas di tgaa att detta kapital fördelades på flera filialafdelningar. Vidhöll i öfrigt hvad han förut yttrat. I denna diskussion udpträdde för öfrigt till fördel för motionen Sven Heurlin, C. Ivarsson, Paul Andersson, Gross, Medin, Gustaf Johansson, Pehr Erssen och Henrik Carlsson, hvaremot Rosenberg, Jöns Pehrsson, Sven Nilsson, Göran Christoffersson, Falk och Anders Gudmunsson vore af den åsigt att ingenting i saken kunde göras med mindre än att örst och främst riksbanken reorganiserades. Motionären sjelf uppträdde jemväl under diskussionen till försvar för sin motion, anseende privatbankerna: erbjuda föga säkerhet, hvarjemte de utsläppa för mycket sedlar i rörelsen, åstadkommande derigenom en oriktig proportion mellan fast och rörligt kapital. Kunde endast medfin privatbankernas qvarstående med det vilor att de ålades med silfver inlösa sina sedlar. Föreslog som en underlättnad för nämnde bankers; upphörande att bankens metalliska valuta ökas: medelst bankovinsten, som talaren ansåg uppgå till 8 eller 9 millioner, och hvarigenom riksbanken blefve i tillfälle att öka sin sedelstock. Pehr Nilsson yttrade, likasom föregående talare, att han ej skulle hafva något emot privatbankerna, i händelse de kunde med silfver inlösa sina förbindelser. C--A. Lasson var af den mening att det skulle möta: den största fara för riksbanken. om privatbankerna ålades att med silfver inlösa sina sedJar, emedan sistnämnde banker då skulle nödas att ur riksbanken uttaga silfver för de riksankens sedlar, de nu hafva magasinerade i ändamål att dermed inlösa sina egna förbindelser. , Var för öfrigt af den åsigt, att privatbankerna redan som det nu är stäldt inlösa sina förbindelser med: silfver, ty en riksbankens sedel, som sedermera kan mot silfver utbytas, måste ju som silfver anses: Yttrade vidare att riks: banken drager en betydlig ränta af privatbanvr på de riksbankssedlar dessa hafva i sina hvalf. Motionen remitterades härefter till besvärsoch ekonomiutskottet: För öfrigt förekommo till handläggning och biföllos statsutskottets memorialer n:o 4 och 5, det första innehållande afstyrkande på framställt förslag om befordrande till tryck under innevarande riksdag, dagen efter hvarje plenum af en sammanfattning af hvad under detsamma förekommit, och det sednare innehållande tillstyrkande att riksgäldskontoret må förskottsvis bestrida riksdagskostnaderna. Till handlingarna lades åtskilliga från de andra stånden kommunicerade motioner, hvaribland äfven kyrkoherden Ternströms om Beckaskogs skänkande till H: M:t konungen, hvilken bifogades det yttrande af C. A. Larsson att motionen endast är ett uttryck af underdånigt fjesk. Vidare remitterades till vederbörliga utskott följande motioner: Af. Lönnberg från Östergötland: 1:0. Om förändringar i skjutslegan; 2:0o. Om förändring af 14 och 23.55 i kongl. förordningen, angående fattigvården i riket; 3:o. Om en ft tod för markegångstaxans uppgörand tullfrihet för sill och salt. Af Uhr: 1:0. Om förlikningskomiteers bildande på landet; 2:0. Om tillsättandet af en komite för åstadkommandet af en instruktion för dandtmäteriet i riket. Af Nils Pettersson från Kalmare län: Om förstärkning af allmänna bankodiskontlånefonden och uppsättandet af en del af densamma till unaeritd för odlingsföretag. Af Lars Ersson från Södermanlands län: 1:0 Om inskränkning ibe ringsexorcisen; 2:0. Om villägg I k. förordningen angående utskänkning och utminutering af spirituosa. Plenum fortsättes i afton kl. 5. Till Redaktionen af Aftonbladet. Aftonbladets referent har i gårdagens blad upp gifvit att undertecknad, i sitt an? ande inom hedervärda bondeståndet sistl. onsdag. yrkat dei allmänna diskontfonden i Malmö ekontor skulle förstärkas med 1,500,00 rdr. Bit sådam yrkande hade jag icke, utan jag yrkade att der allmänna diskontfonden, sm är afsedd för hela riket, måtte ökas med ofvann mnda summa. Stockholm den 20 Navember 1862. J. Bundbäck. In s på begäran ) Om utrymme i Aftonbladet för följand: anhälles vördsamligen RER 00 ASSR Sr IT Ar AA