KONSTNÄREN FRÅN NORGE. (Ur Cornhill Magazine) FEn månad sedn:re, vid Tranes död, blef Ole Bull ordentligt an-tälld vid denna befattning, och då han sålunda förskaffat sig oberoende, erhöll han slutligen sin fars förlåtelse. De två följande åren tillbragtes i Femlandet, med undantag af en utflygt till Tyskland, sommaren 1829, för att studera tysk musik, och synnerligast för att höra Spohr i Kassel, Maurer och Wiele i Nordhausen, m. fl. Från denna resa åiervände Ole Bull högst nedslagen. Han hade väntat sig att i en konstnär såsom Spohr finna en man, hvilken genom sitt personliga utseende, sin poetiska uppfattnivg, sitt blixtrande snille skulle hänföra och förtjusa sina åhörare, och som skulle spela som — en demon. I stället fann han eo grundlig lärare, hvilken af den unge norrmannen fordrade samma noggrannhet som han sjelf egde i sitt spel, ur stånd att begripa den unge främlingens melodier, och ovillig att leda hansoerfarenhet. Bedröfvad och misströstande påträffade Ole Buil under hemresan några studenter som ämnade sig till en koncerti Minden, der de skulle spela; en af de unga konstnärerna råkade emel:ertid att dricka så mycket öl ätt han ej kunde uppträda, och Bull öfvertalades att spela i hans ställe. Han belönades med det mest entusiastiska bilall, åtföljdt dagen derpå af en ntmaning från den ömtålige musiker, som gått m en sådan framgång. Då Ole Bull råka sin motståndare ett lätt sär blef han för. digad att lemna konungariket Hannover, ju 2) Se A. B. n:r 271.