äfven förunnar oss den lyckan att fi höra hoida i dena genre, der han står ensam, kanske oöfveriräfflig. on RIKSDAGEN. LÖRDAGENS FÖRMIDDAGSPLENA. Ridderskapet. coh adeln. Ofverläggningen rörande hr M. Brakels motion om reorganisation af sjöfirsvaret. (Slut fr. gårdagsbl.) Hr Brakel uppträdde nu till försvar för mo tioner. : Han hade många gångef förut, mer alltid: ogerna, inlåtit sig i strid med grefve Pla: ten, hvilken han visste var lifvad af samma fo sterlandskärlek; Hvaraf han sjelf lågade. Om hän vait vidlyftig i sin motion, hade så dant likväl ej varit öfverflödigt, emedan i be tänkandet till ståtsrådsprotokolfet mycket ej blif vit vidrördt, som bordt vidröras, Det uttryck han fällt, att en sjödrabbning med roddkanon båtar mot nyare slags fartyg skulle utfalla till. vår resa, borde så förstås. icke att det vore nå gon skam för dem, som på roddbåtarne nedskju tas af kartescher från pansarfartygen, men väl för nationen, hvilken bestått dem en så usel materiel.. Medgaf sig hafva:saknat siareblick, när han 1856 förordåde 16 linieskepp, försedda med auxiliärmaskin, men hade nu grundligare stude rät sig in i sjökrigsvetenskapen. Dessutom vore det ej hans skyldighet att hafva klart förotseende, utån förvaltningens, och denra hade aldrig visat någon sådan. Den ha!e låtit bygga ett nytt fartyg på 20 kanoner, hvilka tåla endast en lätt laddning, otillräcklig att. framdrifva kölan med nödig. fart;.-.ochderjemt 2 nya roddbåtar af en ny modell, sedah det:a vapen längesedan blifvit utdömdt. -Amsåg fortfarande den franska fregatten La goire vara det bästa hittills byg da pansarfartyg; det visade huru snabbgien.e väl kunde förenas med maskinkraft och artilleri styrka; dess kanoner hade varit de endå, som gepomskjutit andra pansarfar.ygs sidor. Hr Liljehbööks påstående att en station för flottan i hufvudstaden lifvar intresset för detta vapen, hvarpå han åberopat Danmark såsom exempel, besvårades aftal. med den frågan, om engelska flottan ligger i London, den franska i Paris o. 8. v. Båtsmännens antal vore alldeles öfverflödigt för vår flotta och han ansåg dem till sjöfolk alldeles odugliga... Komiten hade ingenting gjort för att bilda en duglig sjömanskår. De krafter söm finnas blifva deremöt bortslösade iför frem mande ändamål. På fästningar belöfdes inga sjömän, och Särskilda värfsärbetare blefve både skickligare och billigare. Båtsmän borde väl utoch afrusta fartyg, men deremot icke användas för släparbete å skeppsvarfven. Tal. hade visserligen, sjelf ej någon personlig erfarenhet om båtsmännens beskaffen! et till sjös, men hans omdöme vore befästadt genom samtal med sjöofficerare. De håde alla medgifvit att båtsman nen ej duger till sjyman, att han väl dutill kan uppfostras, men blir då vid hemkomsten, v:n sont han är vid ett kringflackande lif, en dålig torpare, ja ett kräftsår för samhället. al. uppläste derefter bref och intyg från enskilda personer, afsedda att bevisa dels båtsmansinstitutionens oduglighet, dels att de så kallade kofterdifararneyn slags, värfvade matvoser, söm för längesedan förefunnits, varit särdeles goda sjömän. Hans afsigt var icke at: upphäf: va, utan endast upphjelpa båtsmansinrättningen. Beträffande förvaltningen af flottan hyste tal. väl den, förhoppning fatt sjöministern-defåtiskulle egna all sin omsorg, men detta ämne hade blifvit förbigånget i komitöns betänkande. Uppräknade derefter 28 olika omvägar, söm göras vid reqvisition för flottans behof af t. ex. ett Krita. Tal förklavdde sig äfven hafva i Han dom, ehuru han ej nu ville framdraga, bevis på ata sk fe igheter vid räkenskaperna och omtalade den bekanta tilldragelsen; ätt en större utgiftsposten gång inflätit under en titel, som ingen kände till. DE anslag för flottan, som; blifvit af tal. be: gärda, vore icke liöga; han hade föreslagit en dels uppförande på extra stat af orsak att på l detta sätt man lättåre kunde få åtminstone något beviljadt. Framhöll nödvändigheten för Sverge att nu göra stora uppoffringar för bevarande af sin ära och sjelfständighet; samt gjorde en jemförelse mellan svenska och danska flottan, utvi sande den sednares; betydliga öfvenlägsenhet. Härefter uppräknades huru vissa af hufvudtitlärne inom statsverket på sednare åren stigit i en mycket större bea än den femte, zoom ansågs styfmoderligt behandlad: DÅ ÅK föreslagit att betäcka en del af utgifterna; nemligen förökad sockertull, vore, yttrade han, högst ändamålsenlig såsom varande beskattning på en öfverflödsartikel. Tidningar ne skulle väl uppväcka. oläten i landet, men denna skulle endast verka på personer med stora magar, icke med stora hjertan, Derefter gjor: des en jemförelse mellan sockertullårne i olika länder, hvaraf framlyste att den nu föreslagna vore jemförelsevis billig. De olägenheter, som ansågos skola följa afl Stockholms stations förvandling till en depot under Carlskrona kunde tal. för sin del ej fatta: Orderna kunna gå lika beqvämt från Stockholm till Carlskrona, som generalfälttygmästarens till Christianstad och Göteborg. ör öfrigt kunde ju sjöministern, som är: flottans högste chef i Fingande fall. gifva direkta order angående; Stockholms depot. I hulvudstaden hade man 237 båtsmän, hvilka örn största delen äro öfverflödiga och användas till de mes: fremmande ändamäl; Man hade till och med sett dem rå Skeppsholmen i den idylliska befattningen af — barnpigor. Önskade redogörelse öfver huru båtsmännens arbete i sjelfva verket blir användt Striden mellan den. störa och lilla flottan borde väl nu varå utkämpad, och kunde tal. såle des ej gå in på grefve Platens åsigter om byg gandet af grundgående fartyg, helst alla landstigningspunkter företedde djupa farvatten. Villc dock ej motsätta sig beviljandet af anslag, enie dan han hade så stort förtroende till grelve Pla tons rättrådighet, att han var öfvertygad det denne förr skulle nedlägga embetet än anvi medlen då han visste sin öfvertygelse vara sti dande mot de allmänt gängse åsigterna, Slutligen förordade tal. gemensamma öfverläsningar a de fyra riksstånden öfver detta vigtigv ämne, på det att de öfriga stånden bes tr fattande skulle kunna inhenta den större e:fa renhet, som naturligtvis måste fintashos ridd:t skapet och adeln. r Lijehöök, som åter fick ordet, bemötte nå ra af motionärens anmärkningar. vållet vore, sade han, en gammal bepröfvad 1: stitution, som väl kunde bottagas, men icke 1.t lätt ersättas af något annat. Olämpligheten i de 8. k. kofferdifararne ansåg han vara bäst Lt visa derigenan satt de blifvit alfsk Hue och vi atliga auktoriteters intyg gällde dock i cxskilda bref. Redögöreisesättet vore si mycket inveckladt, men nödiga i förbättringar skulle vide... 2